Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 2

Den offentliga diskussio fullmäktige i jernkontc vid brukssocietetens hva fande sammanträden, börja brukspatron G. Ekman fun; r ordförande, grosshandlar C. F. Weern, såsom v. ordförande och dir ktör G. Svedelius såsom sekreterare. På förmiddagen genomgingos åtskilliga af de framställda diskussionsfråorna, och först om grufvebrytning, hvaruner bergmästar Sjögren redogjorde för den erfarephet man vunnit om nyttan af den Schumannska borrmaskinens användande, som af honom förordades såsom tidsbesparande och fortdrifvande för bergborrningen, lemnande bergmästaren åtskilliga faktiska uppgifter om de resultater, som dermed åstadkommits, jemfördt med handkrafts begagnande. Om nitroglycerin, såsom sprängningsämne, uttalades hufvudsakligen den mening, att uppfinningen hade framtid för sig, men användande i arbetsrum med min dre vädervexling, i anseende till de starka gaser den utvecklar, ansågs ej lämplg. hvaremot den för sprängninogari dagen vare att rekommendera. Man anmärkte likväl dess dyrbet och att blocken vid spräng gen blefvo så stora, att särskild borrning erfordrades för att sedermera sönderdela dessa. I de till denna afdelning hörande öfriga diskussionsfrågorna: om redskap vid grufvebrytning; om huruvida det brukliga 8. k. svenska markscheideriet vore tillfredsställande för tillförlitliga grufvekartors upp rättande m. m. yttrade sig bergmästaren Nordenson, professorn vid teknologiska institutet Ångström med flera talare. :dje är inträfdag, dervid Härefter öfvergick man till de, rörande skogshushållningen framställda diskussionsfrågorna: om betnings inflytande på skogsåterväxten, och hvilka åtgärder böra vidtagas för att säkrast bringa afverkade skogshyggen till återväxt i sådana trakter der en stor areal och en ringa befolkuing gör det omöjligt att genom inhägnad freda de afverkade hyggena för betning och annan åverkan. Sekreteraren i skogsstyrelsen Björkman ansåg i afseende på sistnämnde punkt att man gjorde bäst i att lemna dem åt den naturliga sjelfsådden och tiden, emedan odling genom konst här blefve för dyrbar, hvaremot generaldirektören Ros trodde att, åtminstone i vissa trakter, der skogsförödelsen i glest befolkade orter tagit öfverhand, och der sågverksegarne ej gjorde något för äterväxten, det skulle vara nyttigt om staten inköpte sådana trakter och der på sätt som lämpligast kunde finnas droge försorg om återväxten. Angående frågan, huruvida bränning under vissa förhållanden är gagnelig för frösådd och skogens återväxt, yttrade hr Björkman, att han funnit denna, förnuftigt använd, ganska fördelaktig, om den företages på lämplig tid höst och vår. Man måste dock skilja mellan en dylik bränning af bopsamladt ris och vindfällen samt det allmänt gängse så kallade svedjandet. Genom en sådan bränning, som han afsåg, finge på dertill lämplig mark -fröplantan, vare sig sådd med konst eller sjelfsådd, en större lifaktighet genom askan efter bränningen, 0. 8. v. I diskussionen om hithörande äm nen deltogo för öfrigt hrr Aschan, S. Heijcensköld samt Fornander. Vid föredragningen af tredje hufvudafdelningen i diskussionsprogrammet, hvari bergsnekanik afhandlas, yttrade sig ingeniören Wenström, direktör Rinman och professor ngström om de olikheter blåsmaskiner med tor hastighet förete jemförda med de älIre blåsverken; om begagnandet af jernrådslinor utan ända såsom medel för röreles fortledande på längre afstånd, vitso:lende professor Angström dylika linors bilighet och ändamålsenlighet. Samme taare redogjorde derjemte för åtskilliga anra af de under denna afdelning framställda rågor, såsom om eflekten af stenkrossningsraskiner efter Blakes princip; frågan om uruvida vid våra jernverkstäder ånghamrare kunna ersättas af något annat, iprakskt hänseende lika användbart slag af hamvarverk eller pressar m. m. Diskussionen, som afbröts på middagen, rtsättes i eftermiddag kl. 5. tee mmm RA