Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 2

IRM Vve BULLUSPURUVEN (Från Aftonbladets korrespondent.) ! Berlin den 27 Maj. Den obeskrifliga harm, representanten Twestens nyligen fällda yttranden om den preussiska domarekåren väckt inom junkeroch militörkretsarne, ger sig luft i ett förslag, som hr von Below och andra brusbufvuden inom reaktionen i går inlemna.e i herrehuset. Det är riktadt mot domstolarnes frihet. Regeringen uppmanas deri att framlägga ett lagförslag, som förklarar den artikel i statsförfattningen, hvilken garanterar domstolarnes frihet, derhän, att lag och rätt skulle upprätthållas äfven inom landtdagen. Med andra ord vill detta säga, att man vill diseciplinera talfriheten och sålunda förqväfva det sista fria ord, som ännu höres i Preussen. Von Belows och hans skötesvänners förslag skall naturligtvis icke gå igenom, utan blir förkastadt i representantkammaren. Det skall blott gifva anledning till oändliga angrepp mot andra kammaren från herrehusets talareplats samt om möjligt något. terrorisera representanterna. Emellertid tolkar regeringen i vidsträcktaste bemärkelse den grundlagsartikel, som skyddar trogna redogörelser i tidningarne öfver kammarförhandlingarne. Man har till och med lagt beslag på tidningar, som meddelat Twestens tal i sin helhet utan alla anmärkningar, derföre att ministerns svar icke blifvit aftryckt samtidigt. Och ändock var detta svar temligen matt. Txwesten hade i kärfva ord beskyllt högsta domstolen för korruption; han citerade en konservativ högre tjenstemans yttrande, att högsta domstolens domar i politiska rättegångar öfverträffade all förväntan. Han erinrade om, att pelaekeprocessen af sjelfva Kreuz-Zeitung enämndes en preventivprocess. 1rättegångarne om de kostnader för vikarierande tjenstemän, hvilka regeringen vill pålägga de tjenstemän, som äro representanter, ha alla domare, som dömt till regeringens förmån, blifvit befordrade. Twesten förklarade under stort bifall af kammarens att detta ej -allenast kränkte rättvisan, utan äfven var stridande mot anständi heten. Allt detta retade naturligtvis regeringen mycket. De officiösa tidningarne hängåfvo sig åt utbrott af raseri, hvilka dock så mycket mer måste förfela att göra verkan, som Twesten i sin egenskap af medlem af stadsdomstolen i Berlin var fullt kompetent i saken och dessutom är en allmant aktad man, hvilken icke en gång junkerknektarne kunna förägra sin aktning efter hans duell med general von Manteuffel. A propos konfiskeringar, så blef sjunde delen af Varnhagens Dagböcker? tagen i beslag för några dagar sedan. Denna del hade icke utkommit hos Brockhaus i Leipzig, utan hos Meyer och Zeller i Zärich. Brockhaus, som först helt nyligen åter fåvt tillåtelse att sprida sin ?D-utsche Allgemeine Zeitung? i Preussen, hade ej vågat utgifva fortsättningen af denna i Berlin förhatliga pamflett. Men boken läses icke förty mycket ifrigt i hela Tyskland. För öfrigt är man här företrädesvis upptagen med de särskilda handelsfördragen. Såsom redan är bekant, har en öfverenskommelse blifvit ingången mellan tullföreningen och Sverge, enligt hvilken de båda staterna förunna hvarandra förmånerna af sin nya reformerade tulltaxa. Saken är såedes afgjord, så vidt fråga är om den skanlinaviska norden. Det belgiska fördraget underteckna :es den 23 dennes och har blifvit framlagdt för kamrarne i Berlin och Brässel. Det engelska stöter på svårigheer hos Hannover, som af suveränitetsfåfänga vill truga sig till ett särskildt fördrag. Annu svårare är det siäldt med förhålandet till Italien. De ministeriella bladen rade gjort mycket väsen af ett förestående randelsfördrag mellan Preussen och Italien. Ir von Bunsen :interpellerade ministeren lärom i går i representantkammaren. Hr on Bismarck gaf ett temligen skrufvadt och alft förläget svar. Sanningen är denna: nan har erbjudit Italien ett protokoll, hvilet tills vidare skulle mellan Italien och reussen införa ett förhållande, grundedt på e mest gynnade nationers ställning. Man ille hålla tillrädet öppet för de öfriga tullöreningsregeringarne och derigenom kringgå vårigheten att, utom Preussen, de flesta yska regeringar icke ha erkänt Italien. Ien dermed skulle man ha gräft en grop ör Italien; ty enligt det nya tullföreningsjrdraget skulle alla fördelar, som fördraet skänkte Preussen, genast komma äfven e andra tullföreningsregeringarne till. godo. jalienska regeringen förklarade derföre rent t, att hon icke antoge ett protokoll eller tt särskildt fördrag, utan blott skulle afuta ett sådant med hela tullföreningen, hvilet innebure Italiens erkännande utan förehåll. Legitimisternas dynastiska narrar i ellanstaterna skola icke besegras häraf. ör att tjena dessa, skall man icke sky att sada Tysklands vigtigaste handelsintressen. Beträffande hertigdömena är blott att omla, att :hefen för militärkabinettet gene1 von Manteuffel skall ha blifvit utnämnd I öfverbefälhafvare i Slesvig-Holstein i ället för general Herwarth von Bitterfeldt. en sistnämnde tyckes ha befunnits icke nog ergisk, och då inom civilförvaltningea hr on Zedlitz icke kommit alldeles efter önan på redig fot med österrikiske kommis rien hr von Halbhuber, vill man åtminone förstärka militärkommandot med en rmåga. General von Manteuffel skall derrinnan begifva sig till Wien under förendning att tillkännagifva sin utnämning. en i sjelfva verket skall han, såsom det rättas, försöka, om icke något arrangeant i da aväfvanda frånrnarma kan sand