Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 2

blir en Lögst underbar skrifvelse med halfva bordet mellan pennan och papperet... Der har du detta emellertid.5 Daniel skrattade blott, ty det roade honom ofta att sålunda förbrylla don Cåndido, och tog emot pappersarket. Han vek det oupphörligt samman, tog slutligen en pennknif och skar sönder det i stycken, ungefär så stora som ett visitkort. Han uppräknade deraf trettiotvå stycken och räckte åtta åt don Cåndido. Hvad skall jag göra med dessa?s Så godt som ingenting. — Är detta den västa pennan i skriftyget?4 Hon är fint formerad åtminstone, sade skril istaren, skärskådande pennspetsen. Gout; skrif nu på hvarje af dessa papperslippar siffrorna tjugofyra med engelsk stil, Tjugofyra är ett olyckligt tal, Daniel. Hvarföre det? cEmedan tjugofyra handplagg var den högsta bestraffning någon uppstudsig yngling erhöll i min skola. Mänga af dessa odygdiga pojkar äro nu män af mycket verkligt värde, ehuru jag ej hade stort hopp om dem, och de skulle nu möjligen kunna vilja hämnas på mig, om icke... Skrif ändå tjugofyra, sefior don Cåndido. STjugofyra... tjugofyra... tjugofyra... der iro de, sade don Cåndido, sedan han skrifvit denna siffra åtta gånger. Godt; skrif nu på andra sidan, med amma stil: Cochabamba. Cochabamba I Hvad felas er, seiior?t frågade Daniel ned största lugn, då don Cåndido så häfigt upprepade hans ord. SDetta namn påminner mig om huset, ler vi voro i afton, och som tankarne ögonNlickligt följa hvarandra i spåren, erinrar