Aftonbladet – 29 maj 1865, sida 3

SS, fa, JE BR Med anledning af de anmärkningar tit. behagat i sin tidning för den 1 i denna månad, under iorm af skämt eller förlöjligande, framställd emor det af mig uppgjorda förslag till en provinsbank för Skåne, får jag, under förmodan att tit. tidnings spalter äfven stå öppna för det svar an märkningarne påkalla, bemöta desamma med dessa påminnelser. Att Jag skulle vilja arrangera en bank utan pen: gar, innefattar ett fullkomligt misstag, då jag tydligt och klart i förslaget antydt, att den at mig föreslagna banken skulle befatta sig med all slags penningrörelse, och således blifva i tillfälle att operera med pengar, jag medger gerna, att jag icke har någon betänklighet vid att släppa ut 10 millioner i banksedlar i rörelsen, då banken alltid eger den största säkerhet för en sådan sedelemission, och med allmän kännedom om bankens soliditet, betviflar jag icke heller att bankens sedlar skola tillvinna sig kredit. Den fördel jag begärt, att dessa sedlar skola emottagas i allmänna uppbörden, alldeles som rikets ständers banks sedlar, är visserligen till en början stor, men ej större än att en sådan i annan form blifvit af statsmakterna förut beviljad, såsom t. ex. vid filialbankernas bildande, då dessa erhöllo kreditiver å rikets ständers bank å ett belopp af 40 millioner mot en högst obetydlig ränta, hvilket utgjorde en stor-eftergift åt banker, af hvilka de enskilde aktieegarne fingo ber hålla all deraf härflytande vinst, rmmen hvilket sednare itke kommer i fråga med den bankinrättning jag föreslagit, der all vinst skall tillfalla provinsen. Dessutom är jag fullt öfvertyBad, att intresset för den blifvande bankinrättningen skall blifva så stort, att dess utgitnas dlar nog skola hålla sig i allmänna rörelsen, utan att i vidsträcktare mån inflyta i rikets ständers bank än med högst ett par millioner vid de årliga uppbördstiderna för allmänna skatter och ntskylder, och för hvilka provinsbanken alltid är i tillfälle att ställa fullkomlig säkerhet i härför aflemnade inteckningar, ja till och med betala nagon liten ränta, om så skulle af statsmakterna beslutas, till betäckande af den på ett sådant kapital beräknaue bankovinst, hvilket likväl aldrig lärer sättas i fråga, då med förslaget hufvudsakligast afses undvikande af utländsk skuldsättning. Provinsbanken lärer icke underlåta att så fort som möjligt ihlösa sina af rikets ständers bank innehafda sedlar, eljest upptyller dess styrelse illa sin skyldighet, och en sädan inlösen. bör hvarken blifva svår eller kunna dragas ut på tiden om förslaget vinner framgång. Jag vågar bestrida tit. påstående, att förslaget afser annan enskild vinst, än den som hgger deri, att jag förvandlar min fasta egendom till ett rörligt kapital, af hvilket jag liksom af hvarje annan min egendom drager den största profit, men här på ett sådant sätt, att, jemte det jag drager det fördelaktigaste parti af min egendom, provinsen i sin helhet erhåller-en sådan fördel af min omtänksamhet, att den efter några få år blifver egare af ett oförytterligt kapital till grundfond för en ständigt fortfaranae bankrörelse. Då jag föreslagit att delegarne i bankinrättningen skulle för sina lemnade inteckningar erhålla lån mot de konditioner törslaget antyder, så innefattarju sådant ej annat än den största rättvisa och billighet, då de ikläda seg ansvar för de uteldpande sedlarne och afstå från den egentliga vinsten som tillfaller provinsen, och sjeltva dessutom ega bestämma om återbetalningen af de i banken insatta medlen, eller intecknimgarne som, då dessa iro en provinsbankens tillhörighet, måste vara letsamma som en kontant insättning. Detta är icke något, som tit. behagar yttra. oblygt kringgående aft lagen, ty delegarnes fastigheter äro ju till sitt fulla värde beskättude och således äfven den del deraf som representear bankens grundfond, och att den skulle beskattas dubbelt vore väl den största orimlighet. lå delegarne icke få den direkta vinsten. . Hvad let antörda exemplet af Skånes enskilda bank angår, så är detta ej på förevarande fråga illämpligt, ty der beskattas den enskilda vinsten, men någon sådan är här icke ifrågasatt, utan blifver hela provinsens, hvilken nog drygt får leltaga i de allmänna skattebördorna, hvarom len dagliga klagan ötver tryckande skattebördor bär vittne, så att det tyckes vara på tiden att lirekt eller indirekt söka bereda det egentliga folket någon lindring häri. Tit. säger att hvad våra jordegare, och jag vågar tillägga våra inlustriidkare, behöfva? är dels stående lån mot nteckning, dels rörelsekapital. Genom antaganle af mitt förslag vinnas båda dessa fördelar, men att såsom tit. förordat begagna de enskilda vankerna till erhållande af rörelsekapital, ofta not 8 ända till 10 4, kän ej annat än störta andet i fullkomlig ruin, och dessa bankinrättninsar äro äfven, såsom landets största kräftskador, ängesedan utdömda af det egentliga folket, enär le bedrifvas på ett sådant sätt, som vittnar om ulting. annat än befrämjandet af landets. sanna ntresse. Våra läsare skola säkert dela vår förvåling öfver den rikhaltiga fantasi, parad med n fullkomlig obekantskap med det ämne om behandlats, hvilka på hvarje rad i det fvan intagna, så kallade genmälet, framysa. Hr Hintze bestyrker helt beskedligt, tt ?han icke hyser någon betänklighet vid tt utsläppa 10,000,000 rdr i banksedlar i örelsen? och anser det vara nog att ?sä.erhet? finnes för dessa banksedlar. Men n banksedel måste vara ställd att vid anordran infrias och det är detta bestyr som ir Hintze vill a förtro åt riksbanken under örsäkran, dels att til följd af n.con inneoende egendomlig rörelsekraft dessa bankedlar skulle mer än alla andra hålla sig ite i rörelsen, dels att riksbanken visst icke kulle besväras med mer än ett par af de io millionerna, och slutligen att den blifande provinsbanken icke lärer underlåta tt så fort som möjligt inlösa sina af riksvanken innehafda banksedlar?. Allt detta ir i sanning lockande vilkor. Jemförelsen mellan filialbankernas vilkor och den at ir Hintze föreslegna bankinrättningens anpråkslösa begäran, håller icke streck, ty ilialbankernas anvisningar löpa oupphörligt ill riksbanken, hvadan filialbankerna sucessive wäste vara betänkta på att fylla ina kreditiver, på det att rörelsen ej skall fstanna. Att filialbankernas assignationer nupphörligt gå in till riksbanken, samt att amtlige de enskilda bankernas banksedelstock åtskilliga gånger om året invexlas, worde kunna gilva ett begrepp om huru ass sannolik den förutsägelsen är, att enlast 20 proc. om året skulle, af den nya Iintzeska bankens sedlar, uti riksbanken resenteras! Hr Hintze slår sig för sitt bröst och heyrar: att ingen enskild vinst skall uppkomma. )m detta vore enligt med verkliga törhalandet, så låge just derufi ett vigrigt skäl tt förkasta hr Hintzes förslag. Bankinrättingar måste betraktas såsom andra indutriella företag, hvilka fordra vakeamhet och akkännedom hosde personer i hvilkas händer tyrelsen blifvit lagd. Kan man vara viss på att lugligt folk skall egna nit och omtanka åt en nrättning som icke ger någon vinst? Först då Nlifva bankerna vådliga när de icke gifva inst. Allmänhetens förtroende kunna dyika inrättningar ej länge påräkna, om också annolikheten, att efter utredning bankens reditorer kunna erhålla sitt, är ganska sior. len man bör ihågkomma att en bank är en nrättning för att nunnoch ntlåna newnin.