Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 3

tt ee-rm 3 OR HIREH UCI HOPCT: 3:o. Uppsickien öfwer hamnarne och Lastage platsarna vijd Ladugårdslandet, eij mindre än wijd den öfrige andelen af Staden, är wäl en syssla som, hvad wijd me-ekthällandet anbelenger evkannerligev arckommer uppå detia Collegii beförjande: men cå mäste Collegium der hos beklaga, att utat alla denne widibegrepne Stadens hamvar Joch strender, har ingen förörsakat detta Collegium så mycken omtavka och beswär. Isom de. wijd Ladvgärdslandstratten, hätröIrande sådant utaf den det ooende menighetens stora okynne, i det att de sieliwe med sopor, giödsel och annan orenbghet uppoch ut ylla sina strander, hvilket intet sätt art hämma, hwarcken medelst de af Högvälborne Herr Baron och ÖftverStåthällaren tillijka med den Ädle Magistraten allmänt utfärdade stränga Publicationer, öch de, till än mera warning vijd stranderne uppsatte påhlar med halsjärn och taflor, eller de. utaf Stads Fiscalerne, mppå. Collegii tidt och ofta derom skiedde påminnelser, igenom Uppsyvingsmännerne, till förekömmande deraf giorde ädstälter, och det JT Adle Handels Collegn författningar, igienom; de under Wälbemälte Collegium sorterande Ihamntogdar, hvileka på strondernas och Hamnarnes renhällnihg uppsickten i synnerhet är anförtrodd. Och oansedt ett sådant, den Ipå Ladugårdslandet boende mepighetens sjeltswäld och emot Förordningar etrijdande törfarende, skjäligen eij bordt lända Staden till vågon gravaton och Kästnad, utan hwad menigheten i gå mätto felat, skulle synas böra at densamma igien ersät!jas och bättras, så har dock Collegium, i anseende till publici härunder beroende nytta, ständigt låtit sig högst angelögit wara, att befordra det som till strandernes i stånd sättjande wjd Ladugårdslandet kunnät bijdraga, samt till den ändan, änskiönt Ladugärdslandsboernes, hos Kongl. Muaij:itt, i den omsändigheten insinuersde beswär eij warit Collegium bekante, och som nu etteråt förmärck.s, förr än besagde underdänvige besvär ens .blifwit inlagde, med herr Barons och Ölwerstäthållårens samt den Adl. Mågistratens höggunstiga tillstånd, nu i många åhr lätit arbeta med Ladugärdslandswijkens uppmuddring, ehbru Colleg:um nödgas bekiänna, att så mycken orenlighet, som Sraden, med stor bekästnad om:sommearen lätit uppränsa, har wintertijden, samt hösten och währen igien bhifwit dittörd, uppå hwilcket sieltswåld, så wijd derna som andra .Stadsens strander, om aliwarsam bot och rättelse i tijd eij skaffas, all möda och Kåstnad för Staden i den omständigheten år nästan nsldeles fåfäng och fruktlös, emedlertijd har Collegium, igienom mycket arbete omsijder så längt dermed konmit, att i stället, för 3 eller 4 åhr sedan, en roddarebåt kvapt kunde wijd Packaretorgshamwnen anlögga, nu mera stora wedbätar, så wäl till Norremalms, gzom menighetens på Ladugårdslandet ganska stora bequämlighet och törmäån, flere på en gång derstädes kunna upplasta. A.wenledes her Collegium eij lemnat den af menigheten på Ladugårdslandet mer än illa tillbyntade stranden nedanför Cronobagerijet i förgätevhet, utan, med all rårgtällighet varit omtänckt, på hvad sätt samma strand, så wäl som den ötrige btrandfracten, och passagen till Ladugårdslandet skulle stå att bringas i godt stånd, hwilcket at följande bogsamt hög. gupstigsst intagas kan. Att förbijgå, hvad längre tillbaka i den saken kän wara tillgiordt, och endast omröra det som i desse sidsta åhren till em del är påmint; öch dels tll värckställighet befordrät, så blef åhr 1740 börjäf, 1741 continuerat och 1742 slutit den kästbara Brobyggnaden emellan Ladugårdslandet och Biasteecholmen, hbwilcken Staden, till Inwäntmarnes på Ladugårdslindet besynnerlige törmåm och jequämlighet af egna medel låtit ansttälla, utan bemälte Iuwånares någon den ringaste tillbielp, eller utgift, så framt icke en eller annan skulle wilja räkna det Staden till last, att den nä:;mast in till bron stötande gatan mäst nägot lijtet förhöjas. Uti tförsloget till 1741 åhre nybyggmader har Coll gium, uppå Herr Stväs Architectens skiedde anmälvn upptagit straudliniens ihrättviog ifrån Ladugäårdslandsbron förbij C:onobagerijet, och till samma kåstsamma wärck för det åhret allenastrequirerat 4000 Dr kopparmynt, såsom ef början till sjelfwa strandens förbättripg, hwilcket ock af Herr Baron och Öilwer-Ståthållaren, samt den Ädle Magistraten blitwit bewiljat; men törutan det, att Ordres om wärckställigheten deraf intet till Collegium ankommo förr än den 19:de Muij samma äåhr, då wimtern, som till en del af detta arbete nödwämdigt e:fordras, war förbij; så kunde, i anseende till andra mångfaldiga arbets Poster, som det åhret förehades, eij nägot wijdare dertill giöras, än att sieliwa lastageplatsen nedanför Cronobagerijet och wijd hamnffogde stugan blef, detta och följande åhret med grolt grus fyld och till en del älwen stenlagd, twätt och Parmbroarne lagade och i fullkomligit godt stånd satte, så att: deruppå med fog eij kan klagas: warandes för Cvllegium obegnrjpeligit, hwad för medel måttige tartyg, nu, mer än tillförene skulle blilwit föravlätne at biuda Ladugårdslandets menighet ett qwalsamt farwäl, om de welat anlägga wijd ordinarie lastageplatsen, närmast bron, så framt det icke warit epaniefarare eller andra större fartyg, söm an tingen, hälst wijd lågt watten eij kunnat passera wijken iram, eller ock bliiwit derifrån afskräckte af menighetiens egne wijd stranden gjorde, och efter Klagandernes berättelse bela Residencet ed smittosam siukdom och brådöd hotande samlingar, hywilc: ket Herrar Klaganderne skiäligen bordit till. wijta menigheten, i hwars namn klagan , föres, och eij Collegium, eller den Ädle Magistraten, som på sin sijda eij manquerat ja i avstalter och uppsickt, fastän sådant, ! ehwad sorgfällighet derwijd auwänd blif: 1 s r wit, ändå eij kunnat swara emot menighetens i denna punct brukade wanart ochs okynne. Eljest kan Collegium äwen för sin del eij anvat än tillstå, att den, emellan Blasjeeholmen och Ladugårdslandet ingående wijken, efter handen bliwit alt mer och mer grund; samt:fara wärdt med ttijden alldeles gror igen, der till Collegium för: l Hämligaoct fnnnit teonna Avwcalar ur RR