Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 3

Bibelsvenskan. c Tvätta det frommande smink, kauske det snart är för sent! t Tegner. s I Då det nu med värma och anspråk på tillförsigt högtidligt utfästes, att bibelkomitån skall ned möjligaste skyndsamhet fullfölja och ; jafsluta sit förelagda värf, så att svenska folket ej längre skull beevikas i en af sina rättmätigaste fordringar, så inträder nu för Jenhvar, som nitälskat för deuna i så många Jafseenden vigtiga och makipåliggande sak, pligten att, innan det är för sent?, Isöka göra de i hang mening bästa åsigter gällande. Det är här ej fråga om en vanbg affär mellan författare och recensent; saken gäl.er ett stort nationelt sekularverk, som skall lysa och bilda och vägleda ett tolk under kommande åldrar. Det bör tacksamt erkännas, att komiten särskitdt lagt sig vinn om att utrensa mänga genom älder otjevliga uttryck och ordvänd nvivgar -sumt ersatt dem med mera lämpliga, I vår tanke har dock komiten i vidsträcktare män bort häråt egua sin uppmärksamhet. Vi vilja j neka, att någon gång en arkaistisk ordvändning, om den är fullt begriplig och förekommer uti de i folkets sinnen förut inpreglade 8. k. kärnspråken, äfvensom i högre poetisk och profetisk stil, der incisivå och pregnanta uitryck ej heller saknas i grundtexten, kan med ; fördel användas för att ge en viss å plomb ät meningen; deremot förefaller det oss, J-om äro sådana uttryck i allmävhet alldeles olämpliga i den cukla, rent historiska, naivt berättande stilen, der de ge en falsk prägel af nägot pretiöst, som ej finnsitexten och der ingalunda är på sitt ställe. Må man ej heller förgata, att genom Bellman och flera andra populära, lävgt ner träncande författare ha vissa gammalbibliska ordvändnivgar fått en komisk anstrykning, som ej torde kunna öfvervinnas. Dessa vära avmärkniogar skola säkerligen för hva je år få en allt starkare bekräftelse, när den tid ingått, då man lagt nuvarande kyrkobibel alldeles äsido och således tinner de gammalmodiga uttrycken slit mer ovan: liga, vlis de slutligen framstå blott som ensiaka vålnader från en okänd verld. Väl känna vi, att en törtjenstfull öfversättare af Herodot här sökt begagna det gamla bibelspräket, Men månne detta kan anses lämphgt ens der, ehuru man sålunda velat utmärka Herodots foroåldriga stäudpunkt och hans språks stora skiljaktighet från den vanligaste grekiskan; en divergens, som för öfrigt ingalunda till det mätt törekommer inom hebreiska litteraturen, hvarförutan Herodots öfversättning aldrig kan bli folkläsning. Vid denna allmänna anmärkning om föråldrade ordasätt wille vi i all synserhet särskildt mmärka den redan af Tivgstadius öfverklngade tysk svenskan, som hatt ett så menligt iuflytende på värt språk. Den lärde 1 sin kammare glömmer så lätt, att utanför densamma d äljes ett slägte, hvars största del ej kan idka språkstudier eller språkbegrundning, Han inyser må hända i förnäm tvitvelaktighet, om någon underrättar honom, aft de små sjeltklara bibliska? frågeorden hvi? och ho? ofta miss förstås af mängden. Man vehötver dock blott besöka ett tingstörhör, en folkskola, en nawttvardsungdom för att kunna få be: sked om, hur mänga som kunna skilja dessa tfrägord från pronomina vi och hon. När det vu yrkas på bibelläsning och biblisk historia mer uch tidigare än förr i skolorna, böra väl dessa och andra misstydning väl-! lande arkaismer sorgtälligt utgallras ur vär blisvande bibel. Det i lörsamlingen arbetande presterskapet känner hvar skon klämmer. Så yttrar den särskildt ijör folkskolan synnerligt vitis e prosten Lignell: Är det likgiltigt, om den stora allmänheten icke begriper de urgamla orden och formernu, eller ej har minsta känsla, sinne eller vördnad för de 8 k. vördnadsbjudande egenheterna, om hvilka den ene lärde ordat efter den an dre? Om nårra gamla bland meuigheten tillätventyrs skulle kunna uppsökas, hvilka mer af vana, än af klart begrepp och språksinne, fästat sig vid: dessa egenheter, så äro sådane fornälskare ganska få och vida färre, än den lärde i sin studerkammare föreställer sig: Härvid: lag är språket ju i alla fall blott skalet, icke kärnan, hvilken iolket skulle tillegna sig. De lärde torskarne kunna känna sig löstjuste af skalet, hur skrothgt och mögligt det än är; de ha verktyg att både rensa och öppna det; men det blir alltid en förspilld möda att vilja till en sådan förmåga och sådana känslor höja det halteller obildade folket. Tusen gånger bättre att omtrycka en särskild upplaga att lägga i arkiven . till de lärdas törnbjelse, än att vilja truga enj. mer eller mindre lhkartsd öfversätning på all-l mänheten. Det är bekant, att en at Sverges störste latinare en gäng hela qvaris tummen i ord l: och tärar utgöt sin förtjusning ötver skönheten af ett quwi i Ciceros Brutus. och gjorde allt för att sätta sitt auditorium i samnia hämBörelse, men omöjligt. Ingen enda. så gerna mången det önskade, såg i detta qui detsamma. eller kände detsamma. som den vordade läraren. Ännu storre, än nelian protessorn och studenten, är afståndet mellan honom, som ölversätter bibeln från grundspråken. och honom, som läser ötversättvingen vid stockelden i kolkojan der borta bland tjellen. Matte man aldrig glomma detta! ... Instruktionen lider visserhgen af någon tvetydighet; men en regel, som innehålles uti instruktionen, borde dock få gälla utan undantag, att hvarje tanke i den heliga boken, som af ett sundt, om ån obildadt, förständ kan begripas, också i ötversättningen skall göras lättfattbg på svenska språket, såvant det nu är, icke sådant det har varit. I motsatt fall ötversätter man icke för det nuvarande och kommande, utan för det redan utdöda slägtet, som ingen ötversättning behötVET vvs Ehuru obegriplig gamla bibelsvenskan på många ställen är, anses den likväl af några lärda nära nog som ett non pius ultra at biblisk stil. elier som katolska lärde betrakta sin Vulgata. Der.id! ! tt ee PO of ss Fb EF synas de torgäta, att det var en tid, då språket, säväl i vår kyrkbibel som 1 Vulgata, icke såsom nu var gammalt eller hade någon antiqvarisk prägel. Att i bibeln vilja ha et: tull en ael dödt. till en del lefvinde surok, är ungeför som att vilja det menniskan Skule gå haltsotvande eller haltmedveten genom hivet. Eller skulle man ha en särskild stalningsoch formlära, en särskild syntax och ordbok för svenska i bibelordet, olika dem for språket i allmänhet?... För dylikt kunna : vibserligen några ha tycke och smak; men lörnuftsskäl dertill lära svärligen kunna uppsökas Dessa Iycken böra ej envisas med att vilja lägga . ett språkok på hela svenskan allmänheten, hwvilket med hvarje år skall bli allt mer och mer tryckande; skulle ock Iatinska öfversättninAR Lt: är. : ull LÄ en bt TA