nom in i rummet med en kraft, som sände rans vördighet flera alnar framåt, tills han iupade omkull midt i salen, hvarpå Daniel stängde dörren och sade: Nu måste vi skynda oss... Hvar är ni, lon Cåndido? t HärX, svarade denne ungefär midt i förstugan. tKom nu, för tusan,.. Ja, låt oss gå, låt oss gåt, sade don Cåndido och tog sin discipels arm. Daniel stod redan på tröskeln och sökte -fter nyckelhålet, då på en gång återigen n nyckel saties deri utifrån och porten ppnades. sAlla himmelens helgon och cherubim!itbrast don Cåndido och slog båda armarne mm Daniels midja. Vänta, vänta; sade denne högt och obe ymradt till den som öppnade porten och om han sedan sett var en qvinna, ätföljd I trenne andra, ätvenledes qvinnor. Han !rog don Cåndido med sig ut, stängde poren och gaf nyckeln åt den person han först itlhalat. Ni får ej gå in ännu på en fjerdedels immaS; sade han till henne; pastor Gaete ir i salen. Pastor Gaete! min Gud! En tragedi pelad i mitt hus!4 Han vet icke hvem jag är, men om han lipper ut kan han följa mig.4 tOdödliga gudar! Säg bara bestämdt att ni ej vet hvem ag är eller huru jag kommit in, sade Dauel, som insv pt sig i sin kappa och talade! akta för att ej. blitva igenkänd af de öfriga. Ni vet,dofiaMävellina, att det skulle stå r dyrt att svika mitt förtroende, men som ;ag hoppas att vi skola vara goda vänner, så spatserar ni ännu en stand, medan den