Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 2

AMALIA. Roman I tvenne delar. AP Jose Marmol). Och Daniel skakade kraftigt herr pastorne feta lekamen, ty gripen af ett slags svindei och nära at svimma, stödde sig den förskräckte presten emot sjelfva sin angripare. sOch nu till nägot unnar, sade Danie och lyttade presten från golfvet liksom e säck. Nej, nej, ingenting annat! Nåd, nåd! ropade denne med hallqväfd stämma. sNåd? Hafven I visat barmhertighet mot någon, I federationens blodige prester? Hat ven I gort annat än mördat? Hafven i gil vit annat än förödmjukelser och dolkstygr till svar på den bönen om nåd, som ma; uppsändt till eder i den olyckans natt, 1 hafven bragt ölver landet? eBarmhertighet!s Sig upp. föraktliga varelset, sade Duniel och uppreste pastorn samt tryckte honom härdt emot väggen, uSenior...6 Gif hit nyckeln till denna port, nyckeln. som ni nyss stoppade på er, sade Daniel en ton, som ej uilät någon invändning, oci i nästa ögonblick kände han också aen be gärda nyckeln hamra på sin ärm, emedu den hand, som höll den, darrade förskräckNet, aniel tog nyckeln, ledde presten til salsdörren, som han öppnade, knuffade ho) nå B. n:r 83-85. 87, 89—92, AM. AR—1N2 . 106, SÖ7, 109, 142, 118, 118 och 117 (B3.