Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 3

De döda språken i Norges elsmentaläroverk. III. I föregående uppsats är visadt, huru hr H. Nissen tänker sig den för alla lärjungar, som söka en högre Sildning, intill 16 å 17 års ålder gemensamma skolan, elementarläroverkets lägre afdelning. Vi gå nu attbetrakta elementarläroverkets högre afdelning, latingymnasiet och realgymnasiet, hvartdera med treårig kurs. I latingymnasiet göres undervisningen i klassiska språk till alldeles öfvervägande hufvudsak. Af 30 lärotimmar i veckan böra 23 användas till den klassiska forntidens studium, derunder gamla historien inbegripen. Då lärjungens själsförmögenheter fått en allsidig utveckling i Föllesskolen genom undervisning i såväl realia som humaniora, kan från pedagogisk synpunkt intet vara att invända mot, att de förra i latingymnasiet få träda i bakgrunden. Författaren anser tillräckligt, att undervisningen i matematik omfattar stereometri och trigonometri, hvarvid tillfälle erbjudes att uppfriska hvad man i Felles skolen lärt af aritmetik och geometri, och finner 1 timme i veckan böra anslås för detta ämne. Af de återstående 6 t:mmarne vill förf. ecna 3 åt studium af modersmå let samt Oldnorsk, och 3 åt religion samt de delar af historien, som ej innefattas under det klassiska studiet. ÅF sist nämnda 3 timmar böra under större delen af !atingymnasiets kurs 2 användas tör historien och 1 för religion, och under den äterstäende mindre delen 2 timmar för relig:on och 1 för historia. Religionsundervisningen bör bestå i en öfversigt af kyrkohistorien. ett litet urval ur Nya testamentet på grun språket och en korifattad framställning at dogmatiken. Undervisningen i historia bör, då lärjungen redan i Fellesskolen inhemtat en allmän öfversigt af verldshistorien, utgöras af en utlörligare framställning af vissa mindre afdelningar af de nordiska eller öfriga europeiska folkens historia eller af ?et enkelt Forholds eller en enkelt Idees Udvikling gjennem Tiderne?. Vid den historiska und rvisningen böra användas skrifter, författade på de lefvande språk, som lärjungarne inhemtat i Fzellesskolen. Hvad det klassiska stu iet i latingymnasiet angår, äro förf:s fordringar ej obetydliga. Latinska tuloch skritöfningir böra omvexla med läsning af förtattarne; lärjungen bör göra utdrag ur lästa skrifter, författa biogratier och karakteristiker af forntidens berömde män, utarbeta afhandlingar ötver märkliga tilldragelser eller betydelsefulla perioder : ) forntidens historia. I Låtom oss stanna här ett ögonblick och betrakta detta med klassicitet mättade la tingymnasium. Så gerna först som sist mi vi Dekänna, att vi ej kunna med bifall led saga fört. på denna strät. Då vi tro, at latinskrifning för annat ändamål, än ettsä kert inlärande af grammatikan, är ett oför svarligt slöseri med arbetskraft och tid, och Isåledes bör reduceras till mycket måttlig: proportioner, kunna vi ej annat än intaga laf en viss förfäran inför detta öfverväldi l gande program: utdrag, biografier, karak lteristiker, afhandiingar, talöfningar? m. m Och med särskildt afseende på förf:s ege; fordran, att lärjungen skall verkligen till egna sig det som läses af den gamla litte raturen, är det oss omöjligt att fatta, hu sådant skall gå för sig, när hans krafte samtidigt tagas i anspråk för ett så grund ligt grammatiskt och —vi hade så nä sagt — fraseologiskt studium, som de oj vananförda storartade, skriftliga prestatic perna förutsätta. Vi trukta, att resultate VR TR