Aftonbladet – 20 maj 1865, sida 2

Djurgårdsteaterns brand. Den nya teaterhuset å Djurgården ne :brann i går afton. Klockan 6 e. m. ooserverades från åtskilliga ställen i staden en stark, mörk rökpelare höja sig öfver Skeppsholmen, hvilken rök snart blandades med högt flammande lågor, och samtidigt tillkännagå vo klämtslag, att eldsvåda var å färde. Från Slottsbacken, dit en massa menniskor sammanströmmade, syntes det till en början som om elden skulle rasat på Skeppsholmen bakom förrådshusen; men snart blef det bekant, att det var på andra sidan sjön å Djurgården, samt att Djurgårdsteatern stod i brand. Byggnaden, som var af trä, uppförd af resoch korsvirke, lemnade med alla de i densamma befintliga, lätt antändliga ämnen, frisk näri g åt el den, och nätt oj p en timma förgick, innan det härjande elementet hade fullbordat sitt v rk, och hela huset sammanstörtade, erbjudande de. sorgliga anblicken af en hop lägande bränder, utbredda öfver den yta, som det vackra teaterhuset förut intagit. Sprutor och eldsläckningsmanskap anlände visserligen med största skyndsamhet, me. elden had: redan då fått öfverhand samt spridt sig till alla delar af byggnaden, så att all räddning deraf var omöjlig. Först anlände norska skarpskyttarne med sin spruta, utvecklande vid släckningsarbetet mycken ifver och raskhet, vidare Lifgardets till häst och efter en stund äfven flottans spruta, hvarjemte eldsläckningsredskap äfven småningom ankom från staden. Genom att leda slangar från sjön vid Alkärret framöfver vägen och slätten, åstadkoms tillräcklig vattentillgång, men som sagdt, med hänseende till teaterhuset, kunde ingenting uträttas. Deremot riktade man sina bemödanden på att lörekomma fara för den ett stycke irån teatern liggande Bäbrs villa, hvilken till en början syntes hotad, men som, då vinden kastade si. åt motsat häll och sedan man fått upp ett brandsegel på framsidan, hvilket öfverspolades med vatten, kunde anses skyddad. Så tillvida var räddningsarbetet här på sin plats, men iettannat hänseende kan man icke annat än beklaga det snart sagdt till raseri gränsande nit en mängd personer utvecklade att förstöra allt löst som fanns derinne. Massan rusade in i rummen och började utkasta allt som åtkoms. Man slet gardinerna i trasor, ryckte marmorbordskifvorna, som krossades, från sina fötter, och utkastade till och med glaskronor handlöst i marken, ja man -ick så längt i räddningsraseri, att man lösryckte den inmurade jernspiseln i köket och gjorde äfven försök med att förstöra en sp.raltrappa af jern, som ledde fiån undra till öfra våningen. Kort sagdt, efter eldsvådan såg villan ut som den varit sköflad, och man hade efter branden tillfälle a-t bevittna hurusom ett par fruntimmer gingo gråtande omkring, för att åter hepsar la hvad man lemnat oförderfvadt, beklagande en förlust, som kunnat un :vikas genom ringaste omtanka hos de på stället i första hand närvarande. Eldsvådan föranleddes af gasen, men angående orsaken till dess uppkomst äro versionerna olika. Enligt hvad vi hört uppgifvas, s-ulle sålunda tillgått: Ett par arbetare voro nemligen sysselsatta att afprofva ledningen samt gingo å teatern fram och åter med sin spritlampa, under det teater