Aftonbladet – 19 maj 1865, sida 3

lertid icke funnit alla de skäl, som hos honom talat emot företaget, anförda, äfvensom han tyckt åtskilliga af de skäl, hvilka blifvit anförda å deras sida som ifra för igenfyllnaden, vara af beskaffenhet att böra bemötas. Utan att således ånyo genomgå hela raden af de å ömse sidor anförda argumenter, uppehåller han sig derföre vid de sidor af saken, som han tror ej ännu vara tillräckligt skärskådade. Såsom skäl för fyllnadsföretaget har, bland annat, anförts, att derigenom Stockholms mest framskridande stadsdel, Ladugärdslandet, förvandlas från en till stadens periferi utkastad fö trala delar?. Det vill således synas, som om ladugårdslandsboerna isynnerhet borde vara tacksamma för ifrägavarande förslag; men de halstarriga ladugärdslandsboerna äro tvärtom just de ifrigaste motständarne mot detsamna Hvaraf kommer detta? Ladugårdslandsboerna äro sannerligen icke bortskämda gesom vanan att på sådant sätt tagas under armarne, äfven vid tilltällen då ej, såsom nu, hela den öfriga staden skall dyrt få vidkännas hvad som sålunda göres för Ladugårdslandet. — För att erhålla trottoirer, ätminstone på en euda gata (i öfrigt en af de mest trafikerade i hela Stockholm), nemligen Fyrversargatan, ertordrades, ännu för ett par år sedan, att åtskilliga husegare derstädes förenade sig och genom två instanser fullfö jde en rättegåug mot gatuläggningsstyrelsen. Ladugårdslandsboerna 1å ännu ätnöja sig med att se sin stadsdel — och just den högst belägna och lättast afvattuade delen derat — på många ställen ge nomkorsas af rännilar, som gå i öppna di ken, spridande en olidlig stank omkring sig, och hvilka diken ej hulla sig utefter gatorna, utan gå tvärs igenom qvarteren och tomterna. Mänga af de olyckliga husegare, som mäste å.sin tomt fördraga dylika rännilar, hafva stensatt och öfverbyggt dem; men der tomten slutar och stadens under: hällsskyldighet vidtager, der få rännilarne ofta fritt öfversvämma gatan och betäcka densamma med de vämjeligaste atskräden. Det torde ej vara många andra Stockholmsboer, än de på Ladugärdslandet, bekant att den rännil, som genom Berzelii park utlöper i Nybroviken, och hvilken rännil, enligt sadstullmäktiges beslut, nu, när Nybroviken fylles, skall i stallet genom Carl XIll:s kärr utföras till No.rström, att, säger jag, denna rännil sträcker sina utgreningar vortom Jungfrugatan och från dessa häll hopsamlar all vämjelig orenlighet, hvilken sedermera, i stället att ledas rakt ned i sjön, en väg af blott några hundra alnar, nu måste beskrifva en ofantlig halfcirkel för att afbörda sin tribut, under hela vägen naturligtvis qvarlemnande en utdelning och spridande stank i de stadsdelar den genomgär. Men detta nät af rännilar är ej den enda olägenhet Ladugårdslandet mäste onödigtvis fördraga. Denna s:adsdel lider i hög grad af stillastående vatten i marken, hvilket under högsommaren orsakar stank samt höst och vär försätter källarne under vatten. Märkvärdigt nog är det ej alltid den lägst belägna delen al Ladugårdslandet som mest lide. af dessa olägenheter. Den norr om Storgatan och torget be:ägna delen, tf. d. Seved Båths , Sibylle-, Qvarn-, Jungfru-, Qvartersm. fl. gator, hvilken antagligen ligger 25 å 30 fot öfver Nybrovisens vattenyta, är framför allt besvärad deraf, emedan den lindriga höjning, på hvilken Storgatan framgår, hindrar det vatten att atrinva, hvilket från Tyskbagarbergen nedströmmar på den öfra delen ar Ladugärdslandet Nu tycka ladugårdslandsboerna, i sin enfald, att det vore för dem vida angelägnare att få sina tomter och källare befriade frän vatten, och att befrias från de genom tomterna ledda rännilar, än att få en kortare väg till Logärden (der de i alla fall ej blitva insläppta). De hafva hört talas om ordspråket att ?klappa barnet för ammans skull?, och de ana att Ladugårdslandet är barnet och amman är fyllnaden i Nybroviken. Oss förespeglas vidare att den genom Nybrovikens tyllande vunna stora rymd skulle lemna en plats, smaktullt prydd med trädplanteringar och blommor, utbredande sig mellan Berzelii park å ena, samt den fria öppna Ladugärdslandsviken, å andra sidan, omgifven i ölrigt af de stora sträkvägarne trän staden och Djurgården, och emottagande rörelse äfven från sju andra, der inmynnande gator?. De. är ej underligt om ladugårdslandsboerna äro något sceptiska i frågan härom. Att döma efter det skick, hvaruti de nu i öfver 220 ärtättse Berzelii park — med en gräsmatta, som har atlt utseende af att halva begagnats till betesplats för svinkreatur, med spalierer till lötsalar, deruti under dessa mer än 20 är ännu ej en enda buskeller slingerväxt blitvit ioflätad, men spaliererna emellertid förruttnat och den ena af dem så sönderfallit, att den omsider i år måst stad till en af stadens mest cenborttagas; der några andra blommor sällan förekommit än de, hvilka varit planterade tramtör vid parken belägna schweitzeri och restauration; och der gångarne ej ens häl litg vid makt genom ordentl.g sandning, så utt parken, etter första regn, endast med C-ehet kunnat passeras; — att döma etSVälig.ond il j ps ter det sätt, hva pdenna lilla Ra slu väg värdad, torde de, som dagligen uu.ötver densamma och med harm sett oskicket, ej göra sig några illusioner om bättre vård om en park, mänga gånger större än den omnämnda. Att Berzelii park iår har ett något mera vårdadt utseende än de föregående åren torde möjligen missleda dem som sällan besökt densamma; men bör ej jälva den mängåriga erfarenheten om förhällandet, som de i trakten boende inhemvat. Trakten, som omger Nybroviken, lider sannerligen icke förut någon brist på öppna platser. Ar försäljning platser finnas Ladugärdslands och Norrmalmstorg, och innan kajen framiör Nybron upprefs var denna den tredje. Promenadplatser äro Berzelii ark, Carl XII:s kärr och Humlegården. En öppen plats, som när som helst kan opteras till promenadplats, är dessutom Årulleriplanen. Det är visserligen sannt att dessa vlatser ej äro idetskick, att de lämpa