Aftonbladet – 19 maj 1865, sida 2

attande studier erfordras, samt vid flottan, ler mera besvärligt arbete kommer i fråga, rocenten af adelsmän nedstiger till 32 proc. Sedan talaren sålunda utvecklat, huruleles adeln hos oss, som saknar majorater för ist stånds upprätthållande, ej mera än anIra samhällsklasser kunnat uppfylla anspräen på fullgörande af hvad som skulle utsöra dess ideella up, gift, nemligen att hälla tatens tjenst tillhanda en pohtiskt distin,uerad kår, och att således inga rationelle skäl förefinnas derför att den adliga embetsmannen, fastighetsegaren eller näringsdkaren skulle framför en ofrälse sådan ega rskild rätt till inträde i riksförsamlingen, vergick talaren till en kritik af den historiska rättsgrunden. Anmärkande, att ingen historisk rätt kan rättlärdigas, som ej motsvaras och uppbäres af någon, den allra rin vaste skyldighet, erinrade talaren huruledes de båda skyldigheter, som betingat adlig rihet: rusttjenstskyldigheten och riksdagsmannaskyldigheten, i sin egenskap af skyldighet upphört. Redan under Johan II upphörde adlig frihet att betingas af rusttjenstskyldigheten och i medlet af förra seklet förvandlades denna till ett real-onus, som drabbar så väl ofrälse som frälse innehafvare af frälsejord. Riksdagsmannaskyldigheten inskränktes 1655 så, att endast en för hvarje adlig ätt behöfde infinna sig, men adlig frihet bibehölls dock för alla ättens medlemmar. Under frihetstiden upphörde riksdagsmannakallet äfven i denna inskränkning att blifva en pligt; den som ej ville intinna sig vid riksdagen egde vara borta, kunde lemna fullmakt åt annan adelsman, men kunde äfven låta bli. Frihetstidens korruptionssystem förvandlade riksdagsmannakallet till en vinstgifvande rättighet, som, enligt Geijer vid arfskitte togs i beräkning. Ehuruväl numera hufvudmannens riksdagsmannarätt till följd af den utvecklade offentliga moral, som tillhör vår tid, till väsentlig del upphört att utgöra föremål för köpslagan, qvarstår dock ridderskapet och adelns riksdagsmannakall på den grund, som frihetstiden lagt. Rätt till adlig värdighets åtnjutande för en sednare adlad ätt har visserligen blifvit inskränkt till blott en afättens medlemmar, men den under frihetstiden stadgade ordning för riksdagsmannakallets utöfning och ratt för den hufvudman, som ej har lust att infinna sig via riksdagen, att uteblifva eller befull:näktiga en an1 , a nan adelsman utan afseende på dennes qvalifikation för ett så vigtigt kanns utöfvande, är bibehållen. Utöfning af riksdagsmannakallet betingas ej säsom i de öfriga stånden af någon pligt för någon af adelns ledamöter. Då de valda riksdagsmännen vid äfventyr af vite äro ålagde att infinna sig och de sjelfskrifna bisko parne måste erhålla k. permission för att vara berättigade att vara borta från riksdagarne, behölver, i motsats dertill, ingen adlig ätt skicka representant, om den ej vill. Riddarhuset kan vid en riksdag saklöst stå tomt. Den som uttagit polett, har ej sedan några pligter. Han är hvarken skyldig att deltaga i öfverläggningar på riddarhuset eller att arbeta i utskott; han behöfver ej ens uppehålla sig å riksdagsorten och änduck ätnjuter han de riksdagsman tillkommande friheter. Exempel saknas ej derpå, att riddarhusets ledamöters antal minskats så, att med största svårighet och till stort men för de öfriga stånden riksdagsarbetet kunnat uppehållas. Så var förhällandet sommaren 1848, då vid ett tillfälie endast 13 deltogo i votering. Men ej nog med att ridderskapet och adeln sjelf lider af denna regellöshet, den verkar störande på det gemensamma arbetet i utskott, och i synnerhet genom bestämmelsen att den främsta ledamoten af ridderskapet och adeln är sjelfskrifven ordförande, hvarigenom detta vigtiga värfs ofvertagande är, oberoende af utskotts-pluralitetens önskningar, öfverlätet åt slumpens afgörande, på samma gäng genom inträffande ombyte ytterligare hinder lägges emot möjligheten af dess fullgörande på tillfredsställande sätt. Talaren slutade sin redogörelse för adeln med den anmärkning att, medan alla de öfriga stånden genom partiella reformer sökt gifva sig ett mera tidsenligt skick, adeln hållit sig fast på frihetstidens grund och icke tillåtit någon reform, som berört dess intresse. Ingen väckt eller föreslagen reform, vare sig med hänsyn till adelns sammansättning eMer dess skyl dighet att till ett visst antal (30) deltaga i öfverläggningarne, har blifvit genomförd. Icke en gång det af de tre öfriga stånden antagna, af rättvisan före-tafvade och i väsendtlig mån af förhållandena inom riddarhuset uppkallade förslaget till ändring af grundlagens bestämmelse om ordförandeskapet i utskotten, har af ridderskapet och adeln blifvit antaget. Förgiftningarne i Silbodal. Vi meddela i dag under vär rättegängsafdelning en fortcättning nå ranagakninoven 4iti detta i san