Aftonbladet – 18 maj 1865, sida 3

Vv ot pugte —— FRANKRIKE. Kejsarinnan har genom dekr lagsuftande kårens session en m s. till den 14 Jani. Budgetdiskussionen skall begyn a den 24 eller 25 dennes, och man nOppas, att den skall vara slutad till den 110 Juni, så att ingen ty förlängning afseasionen behötver komma i fråga. Rykten ha i någon tid varit i omlopp, att kejsaren på återvägen från Algerien landstiga i Civita Vecchia, för att d begilva sig till Rom och under la n påtven förnämligast om en försonirg mellan påfvedömet och Italien. Abd-el-Kader väntas i denna vecka till Paris. Monitören offentliggör de diplomatiska akter, som nyligen bluvit ratitcerade i Berlin mellan Frankrike och Preussen. Dessa okter äro följande: ett handelslörd ett sjöfartsfördrag, en uppgörelse rörande jernvägstratiken så vidt den står isamband med tullen, ett protokoll som modifierar vissa föreskrifter i ofvannämnda dokumenter, en konvention som garanterar eganderätten till litterära verk och konstalster, somt surdligen två supplemenidokumenter. Ala dessa konventioner komma att träda i kraft den 1 nästkommande Juli, ENGLAND. Valreformfrågan kommer sannolikt utt åter bringas å bane i underhuset till följd af en af lord Eleho den 13 denues framsiäild motion. Lorden har tillkännagitvit för under. huset, att han inom kort sk Il föreslå en adress till drottningen med begäran att en kongl. komitå skall t.llsättas lör att undersöka: i buru stor mån arbetsklassen eger deltaga i valen af underhusmedlemmar, hvilkå förändringar penniugens och den fasta egendomens relativa värde u rsätt, för så vidt de haft inflytande på valcensus, samt huruvida det skulle vara möjlgt at med fördel utsträcka de parlumentariska rättigheterna, utan att nedsätta der sus i småstäderna eller gifva för stor ölvervigt åt någon folkklass, vare sig hvilken som helst. TYSKLAND. Det för icke längesedun inträllade skandalösa uppträdet i preussiska representantkammaren har framkallat en litlig oro uti det militäriskt-feodala lägret. Den officiösa tigniogen Zeidl. Corr. iordrar rent ar att regeringen målte gilla en gräns lör dylika excesser. De liberala bladen anmärka att den parlamentariska yttrandefriheten väl kan ha sina olägenheter, isynnerhet under kritiska förhållanden, men att till och med i Frankrike det kejserliga systemet hatt att uthärda mycket häftigare anfoll än det hvarför preussiska ministern var föremål, utan att likväl våga bära hand på den lag, som garanterar åt kamrarne räiuchet au sjelive mom sig upprätthålla ordningen och ät dess medlemmar att fritt uttala sina äsig alla konstitutionela länder eger samn hållande rum, och om regeringen skulle försöka att föreslå en leg i motsatt riktning, skulle den utsätta si iör ej atsleg utan dertill göra hvarje bi af den redan befiutliga oenigheten or Den 13 började kammaren diskuss om inkomsibudgeten. Et såg att vägra regeringen rätt skatt på fast egendom, gaf finonsmini tillfälle att utveckla sin åsigt om kronans rätt i fråga om skatter. Mnistern förklarade helt eukelt att reg r forifarande rättighet aut upp: kaiter, utan kammarens samtycke och till och med mot dess vilja, samt att den skulle under alla omständigheter begagna sig deraf, Kammaren gaf denna gång med rig, men det heter fortfarande att den icke il gifva regeringen decharge för de utgift:r, som blifvit gjorda 1 och för kricet utan lagens samtycke. Det ä kun-eqvens t det budgetlösa tills am sedan tre t förlängt Vv. log, E0m afet att lävga nd, ir tillbaka hvilar tungt öfver Preu-s För öfrigt är icke Berlin det enda st ler man uppskattar konstitutionella rävigeter och skyldigheter på eit stöt som sy. älle, es besynnerligt snnorsiädes. I E over rar tf. ex. en minister, medlem al en styelse, som nyligen af en oppositionsman vallades lojel och hederlig, pästätt stt krolans rådgilvare äro de tälla sis dess befall dan svarade hono itvarne att tillse, cke strida mot landets I ch att en ansvarig minister atens skyldighet att blindt lyda sin förhans befallning. Man behöfver icke tilligga att ministern följande dug belönades ör sin lojalitet? med Gnuelieroidens insigjer. Det preussiska betänkandet i ertigdömena har i Wien f ensstionp. Det framställer, säger O ost, tvenne alternativer: antingen direkt nnexation, så fromt den kan ske utan eller en indirekt förening nå vilka