Aftonbladet – 18 maj 1865, sida 2

kastar en blick p systemet. Och 1 en annan form äro, särskildt i våra dagar, utvandringarne af yttersta vigt; de intaga — har man yttrat — Pfrämsta platsen bland alla nutidens sociala fenomener?, emedan de på en gång blottat stora sociala missförhållanden och mot ett af dessa — pauperismen — utgjort ett väl görande läkemedel. Vi torde derföre kunna påräkna att en öfversigt öfver förloppet och omfånget af utvandringarne från Europa i vårt århundrade skall erbjuda ett allmännare ntresse, Fullständigt kuna de ej angilvas, ty medan man hor statistiska upplysningar i ämnet för Storbritannien och Irland från 1815. för Tyskland sedan 1820 och för Norge sedan 1836, borja dessa officiella underrättelser för ätskilliga länder först på fyrtiotalet eller sednare, medan för andra, hvaribland Danmark, alls inga uppgifter finnas, utom dem som kunna hemtas ur för:eckningarne öfver de till Nordamerika invandrade personers födelseort. Ester de tillgängliga källorra, hvilka således ej ega den rullständighet man kunde önska, har en förf. i Dansk Macnedsskrift utarbetat en omsorgsfull framställning, ur hvilken vi lånat de härefter följande sifferuppgifter. Ryssland, Turkiet och några andra länder äro af förf. förbigångna, emedan deras andel i den stora utvandriogsströmmen är föga nämnvärd. Förf. anslår den under innevarande århundrade från Europa utvandrade menniskomassan till minst åtta millioner, deraf under ären 1815—1862 från Storbritannien och Irland 4.830 000. från Tyskland 2,120 090 under åren 1820 —1861, från Frankrike 330 000 under åren 1820—1860, frå : Sverge, Norze och Danmark 109,000 från 1820 till 1864, 0. 8. v. Vår verldsdel skell sälunda på femtio år genom utvandringar ha förlorat en folkmängd, som med omkring en million öfverstiger de skandinaviska ländernas sammanräknade nuvarande folknummer, och de tre sistnämnda länderna ha på samma sätt under loppet af 45 är förlorat en befolkning, motsvarande minst hela Upsala läns nuvarande folkstock. Utvandringen från Storbritannien och Irland äådrager sig i främsta rummet uppmärksamhet. Medan dess årliga medelsiffra 1815—1824 utgjorde blott omkring 19,000, stiger den till följd af ångkraftens användande vid bomullsspinning, hvarigenom en stor mängd arhetare blefvo brödlösa, under åren 1829—1832 högst betydligt (sistnämnda år utvandrade ända till 103,000 personer, sjunker under följande fem är i samband med fabrikedriftens utvidgning, stiger ånyo, i följd af vigiga arbetsbesparande förbätt ringar i bomullsfabrikernas ängmaskiner samt den 1836 upprättade utvandringsbyråns verksamhet, så att den 1840—1844 utgjorde i årligt medeltal 93,000; år 1842 uppgick utvandraroes antal till 128.000. Åter inträffade en minskning, tills den dåliga spanmälsskörden 1846 och potatessjukan i Irland 1846—1847, hvarmed den ärligaste nöd följde, uppdref utvandringen vid medlet af femtiotalet till en högre sitfra än den förr eller sedan hunnit. År 1845 utvandrade 93.000 personer, men under de lem åren 1843—1849 i medeltal 203,000 eh under nästföljande fem år i medeltal 327 000, hvarelter beloppet 1855 sjönk till 176 000 och sedermera, med undantag al 1857, intet år före 1863 uppgått till 150,000. Denna minskning t llskrifves förbättringar i) irbetarnes tillstånd, de af IKnow-nothing) partiet i Förenta Staterna påyrkade och till någon del genomdrifna inskränkningar iinvandrares politiska rättigheter, den amerisanska handelskrisen 1857—1858 och Krimriget. Efter 1862 ökades utvandringen : ter till följd af nöden i bomullsdistrik: erna (Lancashire) och uppgick 1863 till :23,000 och sistlidet år till 203,000, men war sålunda ej nått på långt när den höga iffra, som utmärker förra hälften af femtioalet; det amerikanska kriget, som å ena : idan genom deraf föranledd rubbning i ;omullsodlingen och bomullsexporten förrsakat ett växande utvandringsbehof under le sista åren, har å andra sidan äfven hinrat utvandringen att stiga högre än nyss nförda siffror utvisa. Som kändt är, ha irländarne tagit en fve:vägande del i den engelska utvandrin en. Mot det föriärande elände, som po atessjuxan hade i sitt följe, voro de 1801; nillioner rdr rmt, som af styrelsen utgärtos till nödens afhjelpande, likaväl som ar etsinrättningarne och den oerhördt växande attigskatten, endast venmäktiga palliativer: asentals menniskor dogo af hunger. Utandring blet då det enda dugliga bote-redlet. På fyra år, 1849—1852, lemnade i akriog en niondedel ef Irlands befolk : iog, eller 911,000 menniskor, sin fäderne; 1 or ; under nära nog samma period (1846— 551) dogo på Irland mer än en million ienniskor, så att öns folkmängd från 1816 ä den utgjorde 8.300.000, till 1851 är kräkning nedgick till 6,215,794, eiler med 5! 084 200 personer. Sedan 1852 har utandringen från Irland starkt aftagit; år, Slo Htejorde emigranternas antal blotti 3. Grundliga och rättvisa reformer i det af lir igelska regeringen så länge och så tungt s isshandlade landet skulle utan tvifvel innat förebygga denna ofantliga folkinskning. Hade verksamma åtgärder til: veckling af det i hög grad fruktbara lan ets hjelpkällor vidtagits, så skulle ej ett ler ett par år störtat irländarne i del7 wmnlösa lidanden, som under de sednarekK tiondena upprätthällit öns seklergamls lat ycksrykte. Men, som man vet, har Ir Is nd till gagnet, fast ej till namnet, be Me U lö ndlats som en eröfrad provins. Det enIlska regeringssystemet i Irland har sök ulda sig genom flitiot upprepade påienden om irländarnes oförbätterliga lättjelihet, lättsinne och oregerlighet — påstå den, som emellertid alls icke hekräf.as a t kända faktum, att de utvandrade ir. i ndarne på det fria Amerikas jord visat sig fur terst idoga och dugliga. Vid stora lands yckor har det engelska regeringssystemet vetat annan råd, än å ena sidan allmo-åt r, som, ehuru stora, varit ?som ett sand-!W ro i hafvet?, och å andra sidan — susmi Alean 4 Ne vv På maan ARK hah aso