Aftonbladet – 16 maj 1865, sida 3

Stockholm—UTöteborg och Htocknolm-—dJönköping. Skulle i följd af underlåtenhet i fråga om dessa försigtigl etsmåtts iakttagande på södra stambanan, d. v. s. inom tredje tratikdistriktet, man der blifva lemlästad eller sätta lifvet till, så är man redan förut van vid och beredd på möjlig: heten af sådana fataliteter, och man bör derföre, innan man reser från Jönköping, alltid beställa om sitt hus. En annan sak på sistnämnde stambana, som ingifvit mig vissa farhågor, är att en och annan stationsinspektor innehar 2:ne olika embeten i statens tjenst. Specielt vet jag, att ?hr Bergström nu icke befinner sig vid Nässjö?, der han är stationsinspektor, utan i egenskap af militär bivistar mötet någonstädes i Elfsborgs län, och att samma förhållande lärer ega rum med stationsinspektoren vid sjelfva hufvudstadens jerovägsstation. Huruvida dylika ombyten af verksamhet äro förmånliga för trafikens jemna och lugna gång vid nämnde stationer, kan jag icke bedöma; men sannolikt är det så — och i sådant fall är ju min fruktan alldeles öfverflödig. Utveckla ännu flera stationsinspektorer vid statens jernvägar samma dubbla verksamhet i statens tjenst, och allt ändå går galant, så äro mina farhågor i detta tall ändå öfverflödigare. Det har blifvit en jargon att tala om svenska nationens fåfänga, såsom det mest i ögonen fallande draget hos densamma, och hrr protektionister hafva under sednare tiden flitigt framhållit hurusom vi så förkofrat oss i denaa arfoch verksynd, att landet stode nära branten af sin undergång. Såsom ett remarkabelt bevis på denna nationalsynds styrka har jag ofta hört upprepas, att endast furstar och svenskar? i utlandet plägade resa på första plats. Jag vet mindre huru svenskarne göra der, men här hemma är åtminstone förhållandet motsatt; ty första klassens vagnar, synnerligast illågens, gå oftast toma, och finge en eller annan tredje klassens vagn äfven medfölja dessa tåg, är jag för min del fullt öfvertygad om, att man skulle få se mycket ?fashionabelt? folk nöja sig med trerje plats. Icke en gång de små cylindri ka fotvärmare, trafikstyrelsen i vintras bestod passagerare i första klassens v:gnar, kunde locka fler än ett högst ringa fåtal att åka i dem. Angående detta bevis på nit och värma hos trafikstyrelsen tillåter jag mig nämna, att jag storligen undrade på hvarifrån trafikstyrelsen då fick den idn, att icke andra och tredje klassens passagerare också kunde frysa om fötterna, eftersom ingen fotvärmare bestods dem. För min ringa del kan jag försäkra, att jag frös ganska bastant, ehuru jag icke åkte i första klassens vagn, der värmen i brist af passagerare stundom var en lyx. Under mina smålandsresor har jag gjort den observationen, att ju längre man aflägsnat sig från fåfängans centralpunkt —Il hufvudstaden, ju mindre fåfänga hafva passagerarne blifvit. En och annan, som åkt i första klassen till Hallsberg, har det till och med händt, att fåfängan så dunstat bort på vägen dit, att han farit som en narr på första plats från Stockholm, men kommit fram som en förnuftig karl på andra plats till Jönköping. Ja, en gång erinrar jag mig till och med, att jag såg en ung resenär undergå flera på hvarandra följande metamorfoser. Han började med att spela matador på första plats till Hallsberg, tillhörde sedan demimonden i andra klassen mellan Hallsberg och Jönköping och slutade som en gon af folket i tredje klassen, : då han till sist lemnade Jönköping, för att! dölja sin storhet och förnämhet i smålands urskogar. Jag gjorde hans bekantskap undet han passerade fåfängans grr derade skala och erfor, att han var — en extra-ordinarie notarie i Svea hofrätt. Sic transit gloria mundi! i Men jag lemnar reflexionernas vidsträckta . område, för att återvända till Jönköpings. sköna omgifningar, hvilka förtjena uppmärksammas af alla resande. Bland dessa har jag förut i förbigående omnämnt Husqvarnal. dalen. Från de höjder, som omgifva denna, vid Husqvarnaströmmen, hwilken, bildande flere vattenfall, nedstörtar mellan klippor, har man en utsigt, sannolikst bland de mest! storartade, som vårt land erbjuder. Minl penna kan ej teckna det imtryck jag erfor, då jag såg denna herrliga tafla, belyst afl. den nedgående aftonsolen, coch alla mäålarens försök att på duken återgibva de rika färger, hvari allt som omgaf mig, sjön, bergen trä-. den, dälderna, husen, skimirade ; mjukheten i landskapets konturer och rikedomen iom-l. vexlande partier, skola föreffalla matta. Hus-: qvarna är såsom bekant ettt gevärsfaktori,. varpå allmänhetens uppmärksamhet nyligen I: 4 blifvit riktad genom en storartad plan i fosterländsk syftning. För närvarande bedrifves gevärsfabrikationen såsom en hus-l: slöjd af 90 mästare, hvilka arbeta hvar för sig och äro skyldige att, mot åtnjutande afl vissa förmåner, såsom fri bostad m. m.,! effektuera de beställningar bolaget åtageri sig. Arbetsskickligheten är högt uppdrift-: ven; men dess tillgodogörande och utveck-l ling förlamas af de nu rådande skråmäs-; siga förhållandena. Bostäderna, hyggda iga-l, tor, äro propra och alla hvitmålade. Man-lt byggnaden, disponentens bostad, har ettl vackert läge med en springbrunn å gården. :4 På högra sidan nära byggningen står en hög : björk. Derå finnes anbragt en kopparplåt, !t på hvilken följande rader äro inristade: Detta träd är planteradt af presidentskan : Posse, född Ehrenpreutz, året 1776. Den Paktning hela orten och undertecknad bar! för detta fruntimmer, föranleder mig tilll den önskan, att detta träd icke måtte ned-se Phuggas förr än det af sig sjelf är förtor-g kadt och dödt. Husqvarna den 1 Maj 1839. It G. E. Fleetwood, styresman.? Detta är ett f lefvande minne, som länge skall knoppasy och grönska. c Munksjö papperebruk, beläget vid sjön!4 af samma namn, besåg jag äfven. Här till-t verkas gult förhydningspapper och maku-(4 latur, hvilket är af yppersta beskaffenhet, : liksom tillverkningen af papper till taktäckning. Efter mänga försök med det sist nämnda lärer man nu lyckats åstadkomma js ett fabrikat, som är fullt motsvarande än t damålet. Råämnena för papperet utgöras (