Aftonbladet – 16 maj 1865, sida 3

I representationsfrågan. (Muntligt yttrande vid ett sammanträde i Örebro stadshus den 8 Maj 1865.) Jag har blifvit anmodad att här lemna en framställning af de skäl, som, efter min öfvertygelse, tala för ett antagande af det hvilande representationsförslaget, jemfördt med nu gällande grundlag; och jag har icke velat undandraga mig detta förtroende. Men det är sannolikt, att min framtällning kan komma att blifva mera lång än vi något hvar önska. För sådant fall får jag i förhand anhålla om de närvarandes öfverseende. Anser också föremålet för vårt sammanträde alltför vigtigt, att man ju icke hellre bör underkasta sig att förefalla en smula tråkig, än att utan pröfning, liksom på höft, fatta och uttala en mening. Afsigten med detta sammanträde är likväl icke, kan. och får ej vara att företaga en i allo minutiöst genomförd mönstring och granskningg af den mängd broschyrer och tidningsartiiklar, com i representationsfrågan utkommit, dels för, och dels mot det hvilande förslagget; ej heller att till utredning och vederlläggning upptaga de ?satser? och tvifvelssmäl?, som emot detta samma förslag frarmlagts. En sådan granskning och utredining kommer otvifvelaktigt att bättre och lämpligare företagas på tid och rum, som vederbör. Lyckligtvis är dagens fråga, i sort fattad, i sjelfva verket så enkel, utt ma hvarken behöfver att lemna pröfningen å sido och på auktoritetstro grunda sin öf vetygelse, eller att med en alltför vidlyftig granskning och ordvexling förnöta tiden. y i sjelfva verket är det icke och kan ej vara svenske mäns pligt att här ingå i ett bedömande, huruvida det hvilande representationsförslaget är ett absolut riktigt mönmsterförslag, det bästa och önskligaste, soma skulle kunna tänkas och uppställas: för: oss är det nog att pröfva huruvida detta förslag, i förhållande till nu gällande författning, erbjuder flera och vigtiga företräden, huruvida det, upphöjdt till lag, kan bättre främja och tryg-a Sverges och svenska folkets fredliga utveckling och förkofran, än den författning vi nu ega. Förslaget måtte pu vara behäftadt med huru mänga fe: som helst, om det i det hela är en förbättring, och en stor förbättring, om dett är en säker bro, som förer till fortgåencde förbättring; då, så synes mig, böra vi helsa det hjertligen välkommet och fästax oss icke vid felen, utan vid förtjensterna. (Och dessa förtjenster äro i sanning hvarken så få eller så föga betydande, som mängen vill förmena och påstå, såsom ock af den i allmänna tidningar och broschy allmängjorda, parallel emellan det g och föreslagna närmare framgår. Borttagandet af stånd och ståndssplittring; afskaffande af obehörig och oförsvarlig sjellskrifvenhet såväl till riksdagsman som utskattsordförande; upphöjande af rikdagsmän Irån ombud för stånd, klasser, kotterier och privatintressen till mälsmän för svenska folket; ett medgifvande åt staten att få, äfven i riksdagsmannavärf, tillgodogöra sig personliga krafter, hvilka nu äro utestängda från möjligheten att på denna väg gagn afskaffandet af förstärkta utskotten och lottexriet med den förseglade sedeln; ett föremkladt arbetssätt; en lefvande vexelverkan emnellan regering och representation; ett inföjrande af kyrkomöten — se der några af det hvilande förslagets stora företräden. Offentlige mä, säväl som våra statsmaktex, hafva erkänt och bekräftat ohjelpligheten och ohallbarbeten af vår nuvarande sttändstörfattning. Alla äro ense, eller minostone vilja låtsa sig vara ense, om nödväindigheten al en grundlig förändring. M:en om rätta sättet för denna förbättring äro näppeligen tio personer i landet fullt ense. Då emellertid behofvet af förändringen uttalats och gjort sig kändt åtminstone alltsedan 1810; dä en stor del af de mest framstående män i land-t snart nog komnit till den, tvifvelsutan förhastade, slut. sits att hvarje förändring vore en förbättrng, så till vida som en försämring vore nistan otänkbar och redan blotta ändringen vire egnad att minska segheten af det obefogade motstånd, som nu bekämpar all förbättring; då bör man se till huruvida det icke kan vara skäl att alla svenska män, pitälskande för fosterlandet, må med uppgilfvande af smärre meningsskiljaktigheier och förbiseende af smärre fel, sluta sig till-sammans omkring ett förslag, som, utgånget från konungen, alltså redan är af ena statsmaakten sanktioneradt och hvilket redan med visshet har att påräkna bifall af två sttånd, med sannolikhet af ett tredje, samt om det, säsom sig bör, af hela folk.t omfrattas med värma, väl älven kan påräkna bifall af fjerde ståndet — af det första nemlisen — helcet dot dar radan nu höllas Af