Aftonbladet – 15 maj 1865, sida 3

och öfvat en noggrannare tillsyn öfver dessa menniskors uppförande och sätt att draga nytta af den yppade arbetsförtjensten. Detta har beklagligen försummats, ty styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader har vida mindre bekymrat sig om de arbetare som blifvit använda än de allra flesta arbetsgifvare här i landet. Att genom de storartade, forcerade jernvägsbyggnaderna, arbetslönerna stigit till men för jordbruksnäringen kan icke bestridas, men detta hjelpes icke genom att fördyra lefnadskostmaderna, utan tvärtom förmildras utgifterna genom att jordbrukarne sättas i tillfälle att till billigare pris erhålla en mängd så beskaffade konsumtionsartiklar som de mäste köpa. Det förslag som E. K. gör, går ut på att vi borde hufva tagit penningar till jernvägsbygguaderna eller, såsom han yttrar, ?kunde hafva skapat tillgångar inifrån utåt genom en ordnad bank-och kreditlagsurftning, och låtit krafterna växa till i jomnbredd med behofven i stället att slumpvis likasom inkasta lånade tillgångar utifrån och inåt?. Huru intressant att, af en uppiyst statsekonom, få veta det vi kunnat utföra såväl jordbruksförbättringar som jernvägsbyggnader utan både statsoch hypotekslån upptagna i utlandet. Det är rörande, ja, nästan sublimt, att tänka sig denna inneboende svenska kraft, och de storverk den skulle kunnat åstadkomma. Och det bör icke väcka ringaste förundran att man uttalar sin ovilja emot e:t system som hindrat denna utveck. ling inifrån och utåt; mot en obetänksamhet, som utifrån och inät kastat upplänade penningkapitaler. För att afhjelpa dessa olägen: eter erfordras några småsaker. E. K. anser att ett ?inhemskt fondsystem? kan dekreteras och att dertill endast fordras att utgifva ?små obligationer4. För att kunna strida väldeliga fordras naturligen att man råkar ut för starka motståndare. Finnes inga sådana måste man skapa dem. Så har E. K. gjort då han talar om det motarbetande kapitalistintresset; vore icke detta ?så skulle vi få se förverkligadt hvad icke ens de stoltaste fosterlandsdrömmar nu våga hoppas, men det ser nästan ut som vi icke ville blifva rika här i Sverge?. För vår del anse vi det för en ren olycka att berörde kapitalistintresse, hvarmed naturligtvis menus personer som uteslutande lefva på afkastningen af penningkapital, nästan helt och hället hos oss saknas. Funnes det, skulle vi ej för hvarje lån at betydenhet behöfva utsända våra skuldsedlar till främmande länder; funnes det, skulle ofelbart penningräntan ställa sig lägre än den i allmänhet nu gör. Vi sakna ett fondsystem, icke derföre att riks: gäldskontorets obligatiener på sednare tider icke blifvit utställda ä mindre valör än 400 rdr, utan helt enkelt dertöre att ledigt penningkapital saknas för pirering i större skala uti statspapper. Vill man medverka till uppnåendet af den tidpunkt, då ett fondsystem kan blifva en verklighet, så bör man icke försumma någvot tilltälle att uppmuntra till begagnandet af sparbankerna och depositbankerna. Om t. ex. vid statens jernvägsbyggnader tillfälle hade blifvit beredt ör arbetarne att vid alla de tillfällen då aflöningarne utbetalades kunnat få insätta någon del deraf i sparbanksbok, huru myc ket hade ej då blifvit besparadt, hvaremot nu mången jernvägsarvetare på seuhösten ill siv hembygd återvänder fattigare än han på våren lemuade den. Om vidare hvarje ordbrukare och andra husbönder iakttogo utt föredraga sädana tjenare som hade sparvanksbok och rätt begagnade den, skulle lermed ganska mycket vinnas. Många bäckar små göra en stor å, och dessutom torde en flerårig sparbanksbok, om man rätt lickar in uti densamma, utgöra ett sanningsenligare och uwillförlitligare betyg, än dem som i allmänhet af tjenstsökande företes. E. K. förebrår finansministern att man icke inrättat en särskild kreditlagstiftning för jordbruket och en annan för handeln och industrien, sinsemellan åtskilde. Nog tarfvar vår kreditlagstiftning skälig reform, derom åro alla eniga, men skulle det gå derhän, att landet -kulle lyckliggöras med re kreditlagstiftningar, dä må vi hellre hjelpa pss fram med den skröpliga som fin:.es. Här i landet, der mången jordbrukare är spekulant och drifver handel med spanmål och bränvin, skulle innan hufvudfrågan kunde fgöras domstolen först besluta till hvilken kategori den lag ö te borde hänföras, och följaktligen hilken af de trenne utsökningsbalkarne skulle mot honom tillämpas. Jemlikheten inför lagen blef naturligtvis uppoftrad och derjemte en stor mängd läntogares kredit. Vidare auser E. K. att rskilda institutioner i stort borde ivrättas för att bedrifva penningutlåning, och rekommenderar dervid längre betalningsterminer, emärre omsättningar och lägre räntor?, Sävidt vi kunna inse är hypoteksbanken just en sådan a stal: för jordbruket, och har densamma icke blifvit på ett till fredss ällande sätt skött och handhafd, så är det derföre att en nog stor likgiltighet ibland denna penninginrättnings ärade principaler varit rådande. Så länge de anse allt väl bestäldt med att orda om sitt missnöje men försumma att deltaga i sädana ofverläggningar och beslut, hvarest deraangelögenheter behandlas, så kan ingen ändring härutinnan ästadkommas. En lycklig id framkastar E. K. då han föreslår: att under stränga kontroller genom domare, kronofogdar och kommunalstyrelser m. m. borde någon Credit Mobilierinrästning komma till stånd, som skulle sys selsätta sig med belåning af spanmäl, skvgseffekter, kreatur och yttre inventarier. O Sjövall, Sjövall, hvar fick du denna guda tanke! Aldrig ha vi sett eller hört någon som velat göra en så ordagrann tillämpning af benämningen Credit Mobilier?, ty hr E. K:s förslag innefattar den mest vidsträckta lösöreförpantning. MUSIK. Hr FechorAchton unnträdde i fredaos å