Aftonbladet – 15 maj 1865, sida 3

HSE I TLdadil al UC 10 ICCCIRUELT f070f UPPS häfdes, och jerntråd blef fri till införsel. Anläggningen var gjord och nu stod man der, och så låg under flera år tråddrageriet nästan nere. och blott genom tysk sparsamhet och ordningssinne, intelligens och ihärdighet har det, efter betydliga rän förluster, lyckats bolaget att numera kunna tillverka inhemsk jerntråd till samma pris och något lägre än hvad jerntråd kostar importerad.? Hade det nu icke varit ett undantagsförhållande såsom här, hade icke dessa industriidkare egt tillgång; till tyska förlagskapital. icke egt den tyska spawsamhetsandan, icke anlagt fabriken för vattenkiraft i stället för ånga, så hade det storartade, vackra företaget gått under. Vi hoppas och förmoda att det skall gå med åttskilliga fabriker alldeles på samma sätt, soom med det manufakturverk blifvit anlagdtt i E. K:s närhet. Exemplet är för resten visst icke ensamt i sitt slag, ty hela klädestiillverkningen i Norrköping undergick, alldeles samma metamorfos efter införselsförbudens borttagande. Vi kunna dock icke undgå att göra E. K. vår komplimen för valet af detsamma såsom i hög grad wplysande och lärorikt. Om au, såsom E. K. anför, det hädanefter erfordns, sparsamhet, ordningssinne, intelligers och ihärdighet? för att med framgång crifva åtskilliga industriella företag, så finna vi uti denna omständighet en ytterligare anledning till belåtenhet med förändringen. Har tullskyddet gjort möjligt för den slösaktige, oordentlige, okunnige och loje att förtjena pengar, så må vi i sanning lyckönska oss till upphörandet af förhållanden, som kunnat menligt inverka på den svenska nationalkarakteren. I sammanhang med E. K:s begäran om gsuabilitet i tulliaxan?, kunna vi icke lemna obemärkt E. K:s bestämda förklarande att hr Gripenstedt de facto alltsedan sitt inträde i konseljen 1848 utgjort själen i systemet?. E. K. vill således göra troligt att friherre Gripenstedt skulle hafva varit fader till den af friherre Palmstjerna kontrasignerade kungliga proposition, angående införande i grundlagen at en bestämmelse i den syftning att tullsatser icke fingo vidröras mer än hvart tionde år. Denna framställning förkastades, om vi minnas rätt, af samtlige riksstånden. Bland alla de insidiösa. hänsyftnivgar, som blifvit från protektiomister och prohibiister under loppet af det sednaste decenniet mot friherre Grienstecdt riktade, synes oss i sanning detta 2. K:ss tillmäle vara det ohemulaste. Hvad man äin må anmärka emot friherre Gripenstedt, ingalunda är det sannt att han någonsin gålt protektionisternas ärenden. Hvad beträffor sjelfva den ifrågasatta stabiliteten, så är den endast en väl vald fras, som i sig inaebär vissa fabrikanters förbehåll att få ostirda beskatta svenska folket under tio år, eluru staten sjelf ej af detta samma folk Iegär att de allmänna skatterna skola bestänmas för en längre tidsperiod än tre ör Uti en lång, föga sammanhängande tirad, söker E. K. visa att finansministern brustit uti genomförandet af frihandelssystemet, och bevisningen skulle ligga uti några af E. K. uppgifna inkonseqvenser i tulltaxan, hvilka al skyllas på finansministern, emedan, menar E. K., om han föreslagit tulltrihet på fingerborgar och synålar, men ständerna icke bifallit en dylik framställning, så borde finansministern straxt resignera. Detta är nästan att väl mycket genomskinligt låta allmänheten se, det E. K. ledes mera af pe sonliga antipatier än af en alllv: rlig sträfvan att göra sina radikala frihamdelsäsigter gällande. Ar det verkligen mägon i vårt land som skulle önska införancdet af en så beskaffad ministerstyrelse, att deessa herrar så att säga ständigt skulle gå meed sin afskedsansökan på fickan, och att förllkrepresentationen skulle, för att icke löpa ffara att såra en alltför långt sträckt ömtålighet, behöfv: lägga band på sina yttranden och afväga hvarje beslut såsom om uti detsamma en kabinettsfråga låg förborgad? Lämpa sig våra riksstånd och öfriga örhållanden för ett dylikt styrelsesätt? Och skulle väl för den beryktade ?Sommarmajoriteten på riddarhuset? ) vid sistl dne riksdag, allt hvad rikets ständer under loppet af många riksdag r förut aftalat och beslutit angäende en lugn och hofsam utveckling af fribandelsprincipen, helt tvärt k: stas öfverbord? E. K. yttrar: ?att på samma gång industrien behöfver frihet, är den i lika behof af ordnirg?. Detta är ett talesätt, som vi icke kunna lemna obemärkt. Alt friheten härvidlag måste antagas innefatta frihet för de mnaed tullskydd försedda fabrikanter att efter behag beskatta Sverges öfriga befolkning,, är alldeles klart, och att ordning innebär, att de respektive patronerna i detta deras Iförehafvande ej må störas genom de sanncolikt i deras tycke alliför ofta återkommande riksdagarne. För vär del tillerkämna vi gerna industrien den vidsträcktaste: frihet och äro innerligt öfvertygade om, att genom densamma förhållandena komrma att ordna sig vida bättre och på en fastare och naturligare grund än den konstgjorda, som skyddssystemet erbjuder, och som aldrig kan bli så varaktig att derpä med förtröstan ken byggas. Bäst är dock vär värde författare, när han ifrån tull ltaxan begifver sig in på bank-och penning T väsendet. Han klandrar de storartade jernvägsanläggningarne och det synes— ehuru, vi måste bekänna det, vår : ppfattning icke lär tllräcklig att klart urskilja om han önskar att hafva det gjorda ogjordt — som iom han skulle vilja se vårt kära foster land återförsatt i det skick han sjelf i sina landtmannabetraktelser? tillförne beskrifvit. Vi betvifia likväl att sådant varit hants afsigt, men dela gerna med honpm den åsigt, att Iöretagen i denna riktning kunmmat med större fördel och med mindre rublboiogar i andra förhållanden. utsträckas öfveer en längre tidsperiod. Vi äro ock at Iden: mening att styrelsen kunnat vidtaga I lämjpligare ätgärder för jernvägsarbetarne ; :1) Våra läsare påmiana sig, attridderskapet och I adeln med en rösts majoritet bej ärde utH tulltavs malta da af am mentalt: 3 Ar