Aftonbladet – 13 maj 1865, sida 3

VE I PR MR ska. Men vi ha ej tid att uppelhålla oss längre på Wernamo marknad, ehwru många muntrande och komiska ecener der förekommo under aftonens lopp, väl wärda att skrildras. Bland de tryckta visor som utdelades, medgifver utrymmet endast meddelandet af Wernamo marknad?, småländsk folksång: Låtom oss sjonga, Gamla och onga, När som te Wenamo mäten) vi gå, BY för att sälja Och för att köpa Grannaste varor, en nönsin kan få. — Hurrom för ståten! — Lyssnom te låten! — Hör, fioler och trummor gåpå! — Derefter framtågade Helsinge och Gotlands nationer, hvilka slutit sig tillsammans, med sina fanor i spetsen. De medförde den förfärliga och hiskliga Ber,sjöormen, som för ett par år sedan inom socknen mied samma namn väckte så mycken förskräckelse, och om hvilket vidunder det skrefs i ticdningarne, sedan ett par torpare och flera amdra personer med säkerhet påstått, att dietta antediluvianska djur existerade i verkl gheten, till alla naturtorskeres stora förvåning. Framför ormen bars af en torpare från Bergsjö socken i Helsingland, hvilken ?gaf sig hin på?, att ban varit den förste gom sett vidnndret; en tafla, föreställande några ecener af den fasa orme.r ingifvit dem, som sett honom. Ormen hade lyckligen blifvit öfverlistad och fångad af zigenare (afkomlingar af denna folkstam finnes i Helsingland, benämnas ?tattare? och anses af det vidskepliga folket ?kunna lite mer än andra?), hvilka nu förde djuret omkring, för att visa det. Vidundret, som hade ett kolossalt hufvud mea horn, ett gap som kunde sluka minst ett halft dussin ?dalkarlar? i gången, var 30 alnar långt och tjockt i proportion, samt slutade med en mycket. besynnerlig stjert. Det rörde sig framåt helt långsamt och gaf derunder de detsamma åtföljande bönderna och ?stintorna? trån Delsbo, Jerfsjö, Berg sjö 0. 8. v., alla klädda i trogna nationaldrägter, tillfälle att uttala sina funderingar öfver djuret och huru zigenarne sannolikt .skulle erhålla kunglig medulj för vägstycket. Under aftonens lopp afsjöngos sedermera af bönderna och stintorna? en för till ället författad splitter py, rolig och nöjsam visa om den hiskeliga Bergsjöormens ryseliga och märkvärdiga grasserande i Bergsjö och andra socknar samt huruledes han slutligen fångad och tagen blef i utlagda garn sig sjelf till näpst och androm till varnagel?. Trots mitt naturvetenskapliga intresse för detta monster lemnar jag emellertid detsamma med nöje, för att egna min uppmärksamhet ät det tåg, som nu nalkas. Ser jag rätt? Hvilka bilder, hvilka hela scener ur Stockholms folklif, hvilka minnen framkallar icke denna tafla. Det är första Mej på Djurgården 1775, samma år som Bellman utnämndes till sekreterare vid nummerlotteriet, med n årlig lön af 3000 daler kopparmynt, och, om jag icke misstager mig, skrider nummerlotterisekreteraren, nordens vingud, om hvilken Tegnår sjunger: Det finns ej tid Bom dessa toner söfver; det finns ej land, som deras like har?, främst i tåget, åtföljd af sitt hof, bestående af alla de personhgheter, som odödliggjorts genom hans sånger. För kontrastens skull framställas derefter scener och hvarjehanda figurer från Djurgården den 1 Maj 1865, också förträffliga typer, men dem har jag förut i verkligheten sett så ofta och de väcka ej så mycket mitt intresse. Hvilken skilnad på hundrade år. Den sista tunesiska utom ordentliga ambassadens ledemöter, divisionsgeneralen Hussein, förvillande lik sig sjelf, kommer derefter åkande. Man ser på tunesens höga min att ambassaden är utomordentligt vigtig. Tåget slutas med en elegant klädd kameliadam, som halfligger i sitt ekipage. Det pästodsatthon föreställde en person af den stockholmska demimonden, som genom sina relationer ådragit sig mer än vanlig uppmärksamhet. Tåget anlände nu till Slätten. Just i detsamma framsprängde öfver denna trenne ryttare, och jag hörde den der samlade folkmassan hurra. På min fråga hvilka otficerarne voro, svarades: ! att det säkert var konung Carl XV och två hans adjutanter, naturligtvis föreställde de dessa. Den härofvan sist lemna de korta skilI dringen gäller Södermanlands och Nerikes na! tion. . Men tiden är långt framskriden, och jag måste afbryta mitt bref, nu endast angiltvande hvad de öfriga nationerna föreställde. De antågade i följande ordning: Stockholms nation, föreställande en mängd originella karakterer och figurer, bland hvilka man såg Helsingborgs professorer, ; j den store underdoktorn Dulcamara, Faust och Mefistofeles. Göteborgs nation i förening med Kalmar nation, föreställande Förr och Nu, der man såg munken och presten, student från 17:de och student från 19:de seklet, Julius Cesar och Napoleon II m. m. i Wermlandsnation: scener ur Don Quixottes ! historia, der man såg Don Quixotte, Sanco l: Pansa på en verklig åsna, Dulcinea af To-! boso, riddareroma er, väderqvarnar m. m. Westgöta nation: ett schackspel, konungerne och drottningarne med kronor och : hermelinprydda mantlar, ena paret svart: och rödt, andra paret hvitt och blått. De l öfriga pjeserna i liknande stil. Östgora nation, ettitalienskt karnavalståg, ! presenterande sig åkande i sju stycken vagnar med typer ur det gamla italienska lust-! spelet, figurer ur folklifvet, en modellfa-:! milj m. m. Norrlands nation: ett karmvalskämt med : grupper och kostymer af olika slag, såsom en scen ur Midsommarnattdiömmen, zigenare, positivspelare, narrar n. m. f Uplands nation: den nordisla mytologiens t gudomligheter med Odin och Frigga il: spetsen. f Westmanlands och Dala nation: bergsif handteringen med dit hörande stångjernssmedja, masugn, brukspatron, inspek-lj; tor m. m. Utkomna på slätten intågadle nationerna i ) sina särskilda baracker, hvillka med gran; risklädda väggar till ett amtal af 11 voro) 1 unnfärda I an attan hk.