Aftonbladet – 12 maj 1865, sida 3

TEATER. KONGL. DRAMATISIKA TEATERN: Törne och Lager, skådespel i två akter af C. Lafont — Lärdt folk istobb, komecdi i fem akvr af Malicre — SÖDRA TEATERN: Den sköna Helena, opera buffa i tre akter af H. Meilhac och L. Hal vy, musiken af Offerbach Törne och Lager, skådespel i 2 akter af O. Lafont, hvilket för första gängen gick öfver Dramatiska teaterns scen i onsdags afton, är icke en fullkomlig nyhet för publ:ken: ty det gafs, om vi ej bedraga oss, redan för flera år sedan å Humlegärdsteatern. — Styc ket lemnar en liten ganska fin och intagande skildring af en ung, snillrik, men sluten och blygsam konstnärs strider med sig sjelf och en omgifning, som ej futtar honom, samt af hans slutliga erkännande; och det skule kunna anses som fullgodt, om ej det ovän tade, svagt motiverade och melodramatiska slutet, den unges död just på höjden afsin nyvunna ära, störde det eljest angenäma trycket. Den vändning, handlingen får, är visst ej i och för sig dramatiskt oberättigad, men jen är ej förberedd i det föregående och hade dessutom fordrat en v.da utförligare och grundligare bearbetning af ämnet. Nu lyckas ej författaren, oaktadt sitt bemödande, göra Rolla till någon tragisk person; hans död öfverraskar, men hvarken uppskakar eller tillfredsställer oss. Utförandet var vårdadt och i flera afseenden lyckligt. Hr Swartz som Rolla förstod att underlhålla, äfven der, såsom i slutet, figuren umder författarens hand mist större delen aff sitt intresse. Hr Dahlqvist (Michel-Angelo) återgaf sitt mindre betydande pari meed vanligt mästerskap; särde les utmärkt verr hans maskering, som frappant liknede die bästa porträtter af den store maestronv. På det apvgenämaste öfverraskade li Hancbergs återgifvande af den unge Stefuno. Rollas bror, genom den naturlighet, det Hf och dem friskhet, som rådde deri från början till slut. Också erhöll hon, liksom de bäda föregående, ljudliga bevis på publikens tacksamma erkävnande. Aftonens pigce de råsistance utgjordes af Lärdt folk i stubb, en af Talis Qualis utarbetad ölversättning från Moligres Femmes savantes. Denna komedi, på hvilken den store dramaturgen länge arbetade och som han sjelf ansåg för sitt förnämsta stycke, har likväl en särdeles ålderdomlig prägel, en naturlig följd deraf, att den till stor det framställer kiarakterer och förhållanden, hvilka utesluteande tillhöra författarens egen tidsålder. -Skiildringen af de lärda fruntimren afser nemhligen de så kallade precieuses, urtypen för seenare tidera blåstrumpor, med