Aftonbladet – 11 maj 1865, sida 2

ättvisa bjuder att medgifva detta. Hr Hall rade dessutom blifvit varnad. Man erinrar ir, at. hr v. Bismarck vid denna tid skref stt sedermera ganska bekant privatbref till varon Blixen-Finecke, hvari han på tal om len politiska ställningen bland annat yttrale, att det, enligt hans mening, var en nödrändig förutsättning för bevarandet af ett xodt förhållande mellan Danmark och Preussen, att från riksrådets och regerinens sida intet steg toges, som kunde försvåra den pohtiska situationen. Detta bref var baron Blixen lojal nog att förevisa för hr Hall. Det ryktet hade också utbredt sig Köpenhamn, att vår regering hade i sinnet att, efter grundlagens antagande i riksrådet, låta den tillsvidare blifva utan staåfästelse. Om det var för att praktiskt vederlägga detta rykte, som hr Hall plötslisen den 5 eller 6 November utan någon särskild motivering framkom med ett ändringsförslag, att grundlagen skulle träda I kraft den 1 Januari 1864, eller om han förmåddes dertill genom sina när maste vänners ifriga föreställningar, är ovisst. Men säkert är, att det var detta steg, som i hr von Thieles depesch af den 13 November åberopades såsom anledning till Preussens förändrade hållning med uttryckligt tillägg, att man ansåg den internationella frågans lösning derigenom prejudicerad. Detta öfverensstämmer också med hvad storbritanniska sändebudet i Berlin den 14 November, dagen efter den då hr v. Thieles depesch afsändes, skref till lord Russell: 7Hr v. Bismarck riktade min uppmärksamhet på förslaget att löta den nya dansk-slesvigska författningen träda i kraft den 1 Januari 1864. Skulle detta komma att genomdrifvas, så bleive hvarje bemedling blott ett spegeltäkteri (a moskery), då ju här genom den slesvigska frågan, bemedlingens vigtigaste punkt, prejudiceradeg.4 Det kan således näppeligen förnekas, att förf. af den Blixenska ströskriften har rätt, då han betraktar antagandet af Halls ändringsförslag, att den nya författningen skulle träda i kraft den 1 Januari 1864, såsom auledningen till Preussens förändrade hållning mot Danmark, men när samma skrift insinuerar, att vilkoret för en för Danmark ärofull fred med Tyskland va Halls afsked och baron Blixen-Fineckes ut nämning till konseljpresident. så tror jag ati apoteosen går väl långt. De af Bismarck fordrade eftergifter i den internationelle frågan, hv Ika vår förf. förtiger, voro utan tvifvel i och för sig så betydande, att Dan mark ej, utan att kränka sin egen ära kunde gå in på dem; de voro helt säker endast förelöpare för nya anspråk, som hi v. Bismarck, framdrifven af revolutionen Tyskland, skulle blifvit nödgad att upp ställa. Härtill kommer ytterligare, att No vemberförfattningen var det enda värne mot ett Schleswig-Holstein? i personal union med konungariket — en plan, son Christian IX:s hof, ännu efter det Novem berförfattningen var undertecknad, bakon Monrads rygg bemödade sig med Österri kegs bistånd att förverkliga. Enda sättet hvarpå kriget och dess sorgliga följder kan ske kunnat undgås, var att åt Preussen er bjuda Holstein och Lauenburg; men äfver om man velat göra ett sådant tillbud, skull man ej kunnat dertill förmå hofvet, som e är i stånd att höja sig öfver den åsigten at staten är en domän, som existerar blot för att bereda konuogahuset inkomster Monrad, den ende som kunnat genomdrifv: saken, trodde sig allsmäktig, men var sjelfva verket endast ett redskap i hofvet hand. Skyddadt bakom hans rygg, utförd hofvets män sina danskfienduiga planer och då Monrads popularitet efterhand to; slut, bortkastades han sjelf som en urkra mad citron. Det fortfar att regna politiska ströskrif ter, dels från reaktionens dels från des motståndares sida. De innehålla i allmän het ingenting nytt, och då jag ej tycke om att tröska långhalm, lärer ni finna för klarligt, att jag ej sysselsätter mig me dessa arbeten. I det ögonblick, då jag sin tar detta bref, finner jag i Departement tidenden ett patent, hvarigenom riksråds folkethinget upplöses och nya val utskritva till den 30 Maj. Författningsstriden skal således fortsättas under sommaren, men ja; fruktar, att hela vinsten blir en kamp uta resultat mellan de nästan jemnstarka par tierna.