Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 3

UTRIKES, TYSKLAND. Ett telegrant omtalar en temligen häfti sammanstötning mellan krigsministern vo Roon och den bekante deputeraden pro tessor Gneist i preussiska kammarens möt den 5 dennes. Det korta stillestånd son inträdt sedan krigsministern förklarat si vilja taga i öfvervägande Bonins.ändrings förslag (160,000 man fredsstyrka, utom di frivillige med 1 års tjenstetid och kapitu lanterna intill 20 proc. af de utskrifne värne pligtige), har plötsligt blifvit afbrutet. Et ter denna mellanakt måste det anses af gjordt att depu.eradekammaren liksom 1869 och 1863 skall förkasta alla regeringen: lagförslag i militäroch marinfrågor. Tele grammet omtalar redan att icke blott re geringsförslagets hufvuddel, utan ock de Boninska ändringsförslaget blifvit förkastad med 258 röster mot 31. I öfrigt påminns de sednaste dagarnes parlamentariska hän delser mycket om tilldragelserna 1862, då krigsmimstern von Roon först gaf hopp om att vilja ingå på Vinckes förslag i militär. frågan, men två dagar sednare förklarade att regeringen insett omöjlighetea af att uppgifva det minsta af sina fordringar. Om för öfrigt professor Gneist, en af kammarens mest begäfvade, men också mest doktrinära talare, tillåtit sig yttrandet, att militärorganisationen var ett verk, som bar menedens Kainsmärke? på sin panna, så är detta angrepp lika mycket riktadt mot konungen som mot krigsministern, och dennes svar, att Gneists tal bar högmodets och oförskämdhetens stämpel på sin panna, synes rent af provoceradt och berättigadt. Enligt hvad man har sig bekant, var det dock icke Gneists yttrande, utan blott von Roons svar, som framkallade oväsendet i kammaren. Från Wiesbaden skrifves den 4 dennes: I förmiddags upplöstes vår ständerförsamling genom ett hertigligt reskript.? Som oekant har oenigheten mellan det liberala och konservativa partiet nått en sådan höjd, stt ingen af parterna ville deltaga i förhandlingarne så länge motpartiet var närvarande. Då på detta sätt intet lagligt beslut kunde fattas, måste församlingen upplösas utan att ens ha antagit en finanslag. I Kurhessen råder den gamla oenigheten nellan ständerna och regeringen. Den af srigsministern framlagda utskrifningslagen nar måst tagas tillbaka, emedan ständerna cke ville gå in på den deruti stadgade jenstetid.