Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 3

ttendenten Frykholm redogjorde härefter för Sj bergs förhållände under de år han varit statior ) karl vid södra stambanan, gifvande honom d amplaste vitsord för synnerlig pålitlighet och g uppfattningsgåfva, hvarigenom han städse ti vunnit sig sitt befäls stora förtroende. Hr i tendenten höll med ett ord ett verkligt loftal ö ver Sjöbergs duglighet och pålitlighet i tjenste: (hvilket vid detta tillfälle tog sig eget nog ut, Thr intendenten samtidigt reserverade sig mota Iför sin del någonsin hafva ansett sig kunna gif Riex beröm för skicklighet i hvad som anging tjensten. Det fördelaktiga omdöme hr intender ten, såsom Riex förman, förut fällt om honom, had endast gällt Riex redbara karakter och nykte het. (generaldirektör Troilii rapport till che fen för civildepartementet yttras om Riex: Såv? hans förmän som kamrater liksom arbetsbefäle vid jernvägsbyggnaden vitsorda såväl hans städs visade pålitlighet och ordentlighet i tjensten, sor hans redbara karakter. Uti maskinafdelningen straffjournal har han icke erhållit någon anmärk ning. Vid föregående rättegångstillfälle hördes et vittne, f. schacktmästaren vid Nässjö, Gyllenham mar, som lemnade åtskilliga mesddelanden on opålitligheten af stationsuret vid Nässjö sam oordentligheten med tågtelegrammerna. Stations inspektoren Bergström, hvilken dessa meddelande gällde, sökte då förringa trovärdigheten af wvitt nets utsago genom framkastande af beskyllnin gar om försumlighet, hvartill vittnet skulle gjor sig skyldig. Till den kraft och verkan sådan kunde medföra, företeddes nu ytterligare ett be vis, angående nämnde vittne, af innehåll, at vittnet för visadt oskickligt uppförande mot er högre jernvägstjensteman skulle blifvit afskedac från förut å annat ställe innehafd befattning vic jernvägen. En ledamot af nämnden inlemnade härefter er skrift från det under ransakningen förut afhörd: vittnet Björnberg. (Det var nämnde vittne som TELNR sin utsago om en i extratågets efterstc del öfver vagnarne springande karl först väckte misstanke mot Sjöberg att icke ha befunnit sig på sin post vid bromsen, hvilket vunnit stöd ge nom ett annat vittnes, Algot Johanssons, utsago. Riex motparter hafva ej kunnat förklara detta annorlunda än såsom beroende af någon syn. villa.) Skriften innehöll, att Björnberg till sitt vittnesmål nu ville göra det tillägg, att det va rit möjligt, att den springande karlen, som han sett, befunnit sig på den ofvanför jernbanan liggande jordbanken, hvilken hade ungefär samni höjd som vagnames öfverkanter. (Detta mots es emellertid. af förenimnde Johanssons vittneserättelse, hvilken, stående på motsatt sida om jernbanan mot Björnberg, äfven såg den springande karlen.) Hr Staaff bestred allt vitsord åt vittnets förklaring, dä dylika skriftliga bevis utom vittnesmålen lätt kunde erhållas, förmenande att, om vittnet ansett det af honom nu gjorda tillägg vara en samvetssak, vittnet i sådant fall nog skulle personligen inställt sig vid rätten, för att sjelf återtaga hvad han på vittnesed förut berättat. s Angående den af baron Blixen-Finecke vid förra rättegängstillfället meddelade uppgift derom, att det från Jönköping den 3 sistl. Febr. nedgående snälltåget icke skulle åtlydt stoppsignal vid Sandsjö, utan passerat förbi stationen, anmälde hr Gaslander, att ett misstag dervidlag egt rum å hr baronens sida, och inlemnades af ronom en skriftlig berättelse öfver förloppet, uppsatt af stationsinspektoren Tullström, hvilken unler stationsmästaren Knochenhauers frånvaro vämnde dag förestått stationen. Hr Gaslander illkännagat derjemte, att undersökning om hänlelsen blitvit sedan förra rättegångsdagen vedervörligen hållen, hvarvid det skulle visat sig, att ignaleringen försiggått i vanlig ordning och enigt reglementets föreskrift. För att få detta förvållande styrkt var hr Tullström nu fersonligen värvarande, jemte de af stationskarlarne, som ärom kunde lemna uyplysning, med hvilka hr aslander anhöll, att vittnesförhör måtte anstälas för utrönande af rätta förhållandet. Signalen kulle, enligt hvad förbemälde skrift innehöll, icke stått för stopp, utan hade semaforens arm arit fälld till varning, såsom den vanligen rukar vara, då tåg får passera in på stationen. ingående doktor Linskogs önskan att få medölja tåget hade visserligen telegraferats till veerbörande i Malmö för erhållande af tillåtelse ertill; men som svar derå icke ankommit, hade r Tullström ej ansett sig kunna stoppa snälliget. (Dessa uppgifter stå i rak strid mot baon Blixen-Fineckes meddelanden.) Hr Staaff förklarade sig till en början hvarken ilja bestrida eller medgifva riktigheten af den ärom hållna undersökningen, men afstod slutlien från sitt bestridande, för att icke derigenom pptaga tiden med ett långt vittnesförhör, förvälande sig så mycket hellre kunna göra detta, om ifrågavarande sak icke direkt inverkade på välet. De af hr Staaff åberopade vittnen, nemligen ammarjunkaren A. Lagerbjelke, hemmansegaen Jonas Wardell samt A. J. Sandstedt, blefvo ärefter förekallade och fingo aflägga eden. Kammarjunkaren Lagerbjelke vidhöll till alla elar den af honom vid förra rättegångstillfället nder edlig förpligtelse afgifna vittnesattesten, inehållande att ordinarietåget den 23 Dec., enst stationsuret vid Sandsjö, dit ankommit kl. 43 f. m. (nämnde vittne är det enda som här. n kunnat lemna någon bestämd uppgift på und af stationsuret. Tågjournaler, förda å ället, och rapporter, afgitna af hr Knochen. wer, angifva ankomsttiden för ordinarie tåget I kl. 9,2 eller 9,4, för hvilken tidsbestämmelse ins egen klocka, hvilken nyss förut skulle blift ställd efter stationsuret, åberopats. Konfu-. onen i tiden för såväl ordinariesom extragens ankomst till Sandsjö, klockornas vid Näsj 5 och Sandsjö vanliga skiljaktighet, är förut dlyftigt cmordad.) Den nu beedigade vittnes) testen innehöll vidare, att tidskilnaden meln ordinarie tågets ankomst och sammanstötngen uppgått till 15 minuter. Af domhafvanden ställdes några frågor till vittt, angående det stridiga mellan vittnets utsago h öfriga uppgifter om tiden i detta fall, hvarIl svarades, att vittnet tog attesten på aflagd I samt hade intet att tillägga. Vittnet var fullomligt säkert på att stationsuret visat 8,45. Om et gått rätt, kunde v.ttnet ej säga; men det öf;rensstämde åtminstone med den i tidtabellen reskrilna tid för ordinarietågets ankomst. Hemmansegaren Wardell berättade, att han funnit sig å stationen, då extratåget anlände. ittnet hade stått omkring 200 fot norr om staonshuset och observerat att, då extratåget inommit på stationen och befunnit sig mellan tta och pumphuset, bromskarlen i den sista ler näst sista vagnen skrufvat ett par hvarf på omsvefven, hvilken dervid gått omkring. Vid n derefter inträffade sammanstötningen hade rlen fallit omkull i varnen För öfrigt hade