Småplock från jernvägen. (Blyertsanteckningar.) ?Våren är kommen; på sina kransar ängarne binda; himlen är blä?. — Äfven till statens stambanor har våren sträckt sitt välgörande inflytande. Trafikstyrelsen samt alla, som tillhöra det besynnerliga väsende. som kallas trafikväsendet, behötver icke längre utstå svåra strider med sina värsto fiender, rimtussarne. De inbitna byråkra. terna, den pipande nordan, den hvirflande snöyran och den gråa, bistra kölden ha måst vika för den värmande solen (vi ha i dag 17 grader Cels. i skuggan här i Jönköping), och de ljumma sunnan-fläktarne, naturens demokrater, proklamera åter frihet och framåtskridande. Allt, vaknadt till lif efter sin vinterdvala, håller på att morgna sig. Det är vår, full vår — och trafikvä sendet, liksom alla andra varelser, dric ker glömska af det förflutna ur den af tidens yuvgsta barn kredensade bägarn. De trafikerande å sin sida ha också redan glömt alla utståndna faror och mödor, med undantag af den beklagansvärda Riex-olyckan, som ännu qvarstär såsom en allvarsam varning för det förra och ett sorgligt minne för de sednare; men alla kunna vi dock trösta oss med, att det icke gifves något ondt som icke har något godt med sig. De höga snöbergen mellan Falköping och Wartofta, dyra i åminnelse, emedan de kostat mycket pengar, ha för längesedan smält och jemte de tusentals riksdaler, som man skottat bort?, gått upp i vatten; alla de förargliga ?frostknölar? — baningeniörernas svåraste plägoris — som vid källossningen slå upp på banan, liksom kylskador på menniskors fötter, ha blifvit vederbörli gen omplåstrade och botade, så att man numera icke märker, att vagnen står i minsta slägtskapsförhållande till den gamla, aflysta och föraktade rapphönan. Allt är väl bestäldt. Inga sönderspringande hjulringar visa oss längre genom sina vackra och friska brott? det engelska jernets förträfflighet och företräde framför vårt eget; inga kungliga tåg hoppa mera underdånigst? ur hufvudspåret; ingen postvagn för