Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 2

tUnder de två och trettio år som jag utöfvat det ädla, ömtåliga och aktade yrket ef skriflärare, har jag förmärkt ait endast ide damma barnen med lätthet förvärfva er vacker, tydlig, rund och prydlig handetil. Barn, som ingifva stora förhoppningar, sådana som du till exempel, kunna sällan förvärfva sig en medelmåttigt god stil; den blir oftast. dålig. Mycket förbunden för er goda tanke om mig; men för tillfället skulljag föredraga att ega något mindre talanger och något bättre stil? teMen detta hindrar dig ju ej från att vara mig varmt och uppriktigt tillgifven, är det icke så. Utan tvifvel, sefior; jag hyser samma vördnad för er, som för andra personer, hvilka i min barndom vårdade mig.4 Och du skulle vilja göra mig entjenst, om jag behötde det? Med största nöje, såvidt det står i min förnåga. Säg mig blott hvad ni önskar. I tider som våra finnes det knappt någon, som icke lider af penningförlägenhet. Med mig är detta dock ej fallet; säg derföre utan förbehåll om jag kan tjena er, sade Daniel, som ville skona sin gamle lärare från att beböfva framstå som en penningbehöfvande för sin fordne elev. Nej, nej, det är hvarken guld eller silfver eller pappersmynt jag behöfver. Lyckligtvis kunde jag lägga mina små besparingar till ett litet kapital, af hvars ränta jag lefver temligen bekymmersfritt. Det är nu fråga om vida vi are saker. Det gilves förfärliga tidp eri litvet. Tider sfolyckor och bedrövelse, då revolutionernå förblanda de brottsliga med de oskyldiga och utsätta dem för samma faror. Ty revolutionen liknar den förfärliga lössläppta stormen, som upprör hafvets vågor så att de