Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 2

STOCKHOLM den 9 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) . Frankfurt den 5 Maj. Afven de här lefvande amerikanarne ha genom en lämplig högtidlighet uttryckt sin sorg öfver den hemska händelsen på långfredagen. Ett pinsamt intryck har en tilldragelse i den prenssiska representantkammaren gjort, då en af junkrarnes ledare, representanten Wagner protesterade mot den af representanten Löwe väckta motionen om en manifestation, för att uttrycka kammarens sympatier för den mördade martyren. Härtill var så mycket mindre anledning, som Löwe blott hade föreslagit individuella underskrifter på en adress till regeringen i Washington. Men de preussiska ultrakonservativa äro, såsom man vet, oförbätterliga. Adressen erhöll 2S0 underskrifter, således zälvo mer än två tredjedelar af de ännu i Berlin församlade representanterna tillkänna sitt deltagande öfver mensklighetens store välgörares förtidiga död. Men det faktum, att bland alla länder endast i Preussen junkerpartiet ådagalagt sina sympatier för ne gerbaronerna, är dock karakteristiskt. Ännu mera vedervärdigt, om möjligt, var grefve von Wartenslebens yttrande vid underrättelsen om mordet, att det var beklagligt, att händelsen icke timat fyra veckor förr, emedan söderns nederlag då skulle ha kunnat förekommas! Sådana utväxter på partihatet göra hvarje kommentarie obehöflig och afslöja ånyo den verkliga sinnesstämningen hos en fraktion, som ständigt bär religion och kristendom på tungan. Den skandal nyssnämnda yttrande väckte, var för öfrigt så stor, att grefve Wartensleben förmåddes af sitt parti att offentligen från talarestolen förklara, att man ej finge göra hans politiska vänner ansvarige för hvad han kanske uttryckt oskickligt. Men intrycket kunde ej mer utplånas. Om hr von Bismarcks famösa förslag att sammankalla den schleswig-holsteinska ständerförsamlingen inhemtas allt flera upplyeningar. Det är utan allt tvifvel, att Preusn sonderat terrängen i Paris och London r möjligheten af en skarpare tvist med Österrike i anledning af frågan om hamnen i Kiel. Båda makterna visade sig, lindrigt sagdt, kyliga och rådde Preussen till försigtighet, samt gåfvo det ing.n utsigt till något verksamt understöd. Det visade sig åter, att Frankrike anser mellanstaternas tillvaroaf vigt för sina intressen och derföre icke v:ll låta dem helt och hållet falla. Hvad England angär, skulle det visserligen gerna vilja anse Preussen såsom sin soldat på kontinenten, i fall det blefve krig med Frankrike. Men ett krig med Frankrike är fjerran, hvaremot den orientaliska frågan hvad ögonblick som helst kan komma på dagordningen. Men blefve denna fråga brännande, skulle Österrike stå på Englands sida, hvaremot det nuvarande officiella Preussen, följande sit naturliga anlag, mycket sannolikt skulle hälla med Ryssland. Preussen säg sig således hotadt med isolering i förhållande till Österrike samt nödsakadt att tills vidare låta sina annexionsplaner falla. För att maskera återtåget, fö reslogs sammankallandet af den schleswigholsteinska representationen. Hr von Bisnarck hoppas åtminstone kunna gendrifva ie anspråk han fr: ällt i den till Wien len 22 Februari afsända depeschen. Han äknar isynnerhet på la carte ä payer, ty det jelfständiga Schleswig-Holstein skulle besynna sin nya tillvaro med en skuldbörda tt 20,000,000 thaler. Enligt hr von Bisnarcks plan måste nemligen de särskilda oretendenternas rättighet inköpas enligt nåttet af deras anspråk, så att Preussen kulle ha att göra räkning på en betydlig rsättning utöfver de 20 millionerna för rigsskulder. I bakgrunden torde väl också len tanken slumra, att hertigdömena slutigen skola föredraga annexionen med Preusen framför en dylik finansiel börda. Men nligt öfverensstämmande underrättelser inaggar man sig i Berlin i detta hänseende . en illusion, som de schleswig-holsteinska amrarnes första demonstrationer skola kingra. Om ej alldeles oförväntade euroeiska tilldragelser medföra en omkastning, an den Bismarckska annexionsplanen be-! raktas såsom förolyckad. i