Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 2

Ni yrar, sefior.t 4Det är sannt, Daniel, så sannt som att vi båda här sitta och samtala helt allena; ty vi äro ju allena, min käre och sktade lärjunge, vi äro ju allena?4 Ja, fullkomligt; men om ni ej förklarar er närmare, sefior, måste jog tro att nianser mig för ett barn och gör narr af mig. Nej, nej. Hör mig, Daniel, och du skall blifva öfvertygad. Du vet att sedan jag slutade med undervisningen i skrifklassen, köpte jag mig ett litet has och skaffade mig en hushållerska, en äldre qvinna, god, förståndig, hushållsaktig, arbetsam och välfrejdad.? PVid alla helgon, sefior, hvad har då denna qvinna med La-Madrid att göra ?? ?Du skall få se, du skall få se. Denna qvinna har en son, som sedan tio år tjenat som koherde i Tucuman, en förträfflig son, som aldrig glömmer att skicka en del af sina besparingar till sin mor! Mitt hus har en port åt gatan — ah! jag glömde säga dig att den förträfflige sonen för ett år sedan måste ingå i krigstjenst — mitt hus har en port ät gatan och min hushållerskas rum ett fönster också åt gaten, ett fönster utan galler. På sednare tider. sedan det blef så oroligt här, har sömnen flytt från mina ögon, och jag somnar sent samt vaknar tidigt. Nåväl, denna morgon, klockan fyra låg jag vaken som vanligt, då jag hörde en ryttare stanna utanför porten; klingan det af sporrar, då han steg af, sade mig genast att det var en soldat, som kommit. Jag förstår mig ej på att handtera vapen, jeg är rädd för att ee blod och jag bekänner för dig att jag kände en kallsvett skölja öfver hela min kropp från hufvudet till fotabjellet, och det var ju ej heller underligt?? (Forts. följer.)