Aftonbladet – 6 maj 1865, sida 3

oo ITTERATUR-TIDNING. (0 mehålt: Mankell, Svenska psalmboken, förenad med dess koraler, jemte andra melodiska religiösa sångÖre stycken. — Huss, Om kaffe — Zanders, dskrift för svensk gymnastik. — Nyblom, Litteraturtidskrift, 3:dje häftet. — C. Rosander, Den kunskapsrike skolmästaren. — Litteraturoch konstnotiser. Ej Svenska psalmboken, förenad med dess koraler, I rir jemte andra melodiska religiösa sångstycIså ken, för kyrkan, skolan och hemmet, utde gifna af Abraham Mankell. (Stockholm de 1865, Nordstedt söner.) bl Det mycket sinnrika sätt, hvarpå hr Manve ell i detta verk, efter en skotsk id, sam-ps nanställt psalmoch koralboken, så att de lra iro sammanbundna i ett band, men likväl sl vid bladomvändning äro af hvarandra obec roende, innebär någonting för Sverge nytt sk och talar tillräckligt för sig sjelf. bl Bokens hela musikaliska del erbjuder för I ne öfrigt åtskilligt hos oss förut icke sedt. Då I tr nära ett halft sekel förflutit sedan den svenI hi ska, 1819 gillade och antagna, koralboken M utgafs, så är det gifvet att vår tid skall I v kunna uppvisa åtskilliga förbättringar. Attlbi nu göra allmänheten Dekant med dessa förIk bättringar, att i ett enda verk sammanföra ta dem alla, hvilket numera har skett, är en god id6. Frågan blir blott om hr Mankell i en konst, som till högst betydlig del rörer sig på smakens område, städse har träffat det bästa. Arbetet börjar med ett förord, i hvilket bokens plan och beskaffenhet framläggas. li Förordet innebär en innehållsrik och grundligt genomförd koralkritik. Hvad musikens ä egentliga målsmän komma att säga om de många här emot en hop föråldrade koralförhållanden slungade anmärkningar, är icke godt att förutsäga. Nog torde ?vidskepelsens? jämmerrop icke uteblifva, t. ex. öfver hr M:s utlåtanden om ?musik, som öfverlefvat sig sjelf?, om villosken?, af hvilka lättrogenheten redan alltför länge låtit blända sig, om ursprungligen poetiska? koralmelodiers neddragande till ett lika iskallt, som för det vid naturlighet vana örat oskönt konstmakeri? m. m. Innan hr M. emellertid kan fällas, erfordras helt annat gensvar än toma utrop, beskärmelser och ?dumdryghetens maktspråk?. Han måste besegras genom historiska fakta; spinnstugusägner och teologiska legender förslå icke; ty han ler förmodligen deråt. ) Vi vilja icke inlåta oss i en recension löfver hr M:s koralers musikaliska skick, utan löfverlåta detta åt fackmännen. Likväl fästa vi oss vid den sällsporda omständigheten, e latt allt hvarom hr M:s teorier handla, alla hans förbättringar, nya åsigter och framätsteg, af honom i det ifrågavarande verket äfven blifvit praktiskt utförda samt öppet och Hoförtäckt framlagda till hvars och ens bedöImande. Detta bevisar ett godt samvete. — I Som sagdt, andra må uttala sig om hr M:s rent musikaliska prof derpå, att man verkt ligen kan befria de förfallna (koral-regel)schackterna ifrån afskräde och mögel?. Hr M. har emellertid i ofvan omnämnda förord, på samma sätt som i sin nyss af oss anmälda bok, Musikens Historia?, beflitat sig om en sådan popularitet och lättbegriplighet, att hvem som helst, som tillhörer 6 ) de bildade klasserna, förstår honom ganska l väl. Hvarje ?på egen botten stående? icke tankelam? läsare mäste t. ex. gifva hr M. rätt uti sin reduktion af många tonarter till blott två. Alldenstund, så säger hr M. och har i sin bok bevisat sitt påstående, alla i koralen förekommande, ja alla öfverhufvud i, taget möjliga ackorder kunna tecknas i två n tonarter, moll och dur, så är tydligt att en eI mängd alldeles obehöfliga?, för hvarje i it musikens vetenskapliga del icke djupare inla vigd notläsare virrigt utseende och villande, e, företeckningar böra försvinna. Eller hvilken tnytta, så frågas, uppkommer väl derigenom, öhvad vinner andakten derpå, att ögat (ty om id örat är ju ingen fråga) att ögat mötes af C. n-ldur med den, i ingen annan musik utom r forntidskoralen brukliga, onödiga företeck rningen af ett ?kors, eller af A-moll med 0I ett ?be?, E-moll med två kors, G-moll mec tre be, F-dur med två be, G-moll med blot ett be 0. s. v.2 I sanning torde ju ej en: af den mest advokatoriskt-slängda musik-mate on, matiker kunna jäfva den genom hr M:s no inelter ånyo i minnet framkallade filosofisk: väl I satsen: Kan du vinna ditt mål med få me Cu del, så bör du dertill icke begagna obehöt köligt många. erMed nöje hafva vi äfven i detta hr Man ligt kells arbete funnit, att han ingalunda ä en så ensidig half-musiker, att han vid sång ch tonsättningar skulle för tonens skull kunn dse glömma ordet och dess helgd. Hr M. ha rej oftare och ifrigare kanske än de allraflest nar ibland våra landsmän, dragit i härnad em M:t vanhelgandet af den, genom sin halfsyste musiken, så ofta ?oblygt lörintade, obillig Met Vis I skuggan ställda, ja understundom ni kärstan alla sina anborna rättigheter beröfvads ÄT At tnnatanan Tu så kallad ?sangmusi! Me OM