Aftonbladet – 5 maj 1865, sida 3

nam JOnasson, Sschachimastaren ryllenitalllmar och barackvakten J. E. Almån. Då dessa nu framträda, för att aflägga vittneseden, uppstiger baron Blixen-Finecke och anhåller hos domstolen, att det äfven måtte tillåtas honom att vittna, ehuru han icke blifvit af Riex kallad, anförande att han af tidningarnes referater i målet, hvilket han följt med intresse, funnit hurusom man emot Riex åberopat det stadgandet i reglementet, att stoppsignal vore ovilkorligen skyddande för stationen och icke utan straff kunde öfverträdas. Med anledning häraf önskade baronen meddela en upplysning, som han trodde i någon mån kunna inverka på sakens bedömande. Han blef nu af hr Staaff såsom vittne äberopad samt berättade följande, utvisande att olyckshändelse vid Sandsjö älven denna gång skulle inträffat, om något tåg funnits inne på stationen, försenadt liksom ordinarietåget den 23 December: Den tredje sistlidne Febr. bade baronen gått med snälltåget från Jönköping söderut. Då baronen vid dager icke förut varit i tillfälle tt se de sorgligt ryktbara lokaliteterna mellan Nässjö och Sandsjö, såg han ut, då tåget närmade sig sistnämnda station, samt observerade dervid, att sematoren vid Sandsjö stod för stopp. Icke desto mindre passerade tåget med oförmindskad fart, såsom baronen tyckte, förbi stationshuset och genom bangården samt fortsatte färden. Baronen förvånades häröfver, och ehuru han trodde sig vara säker på signalen, kunde han likväl icke med anledning af hvad som passerat undgå att erfara en tvekan om att möjligen ha misstagit sig på signalen. Han frågade derföre vid ett sednare tilltälle sin läkare, doktor Lindskog, hvilken tillika är anställd vid jernvägen, härom, då hans uppfattning afsignalens beskaflenheticke allenast betanns vara riktig, utan han erfor äfven anledningen till att semaioren vid ifrågavarande tillfälle stått för stopp. Händelsen var nemligen den, att doktorn ifrågavarande dag i tjensteärenden önskat få medfölja tåget från Sandsjö söderut, hvarom man telegraferat till Malmö, för erhållande af tillåtelse, hvilket äfven beviljats. (Snälltågen stanna annars icke vid Sandsjö). Da tåget emellertid, såsom nämdt är, gick förbi stationen med stark fart, och stationsinspektoren icke genom ytterligare signa! ville kalla detsamma tillbaka, då lokomotivföraren skulle nödgats backa och tåget blifvit försenadt, måste doktor Lindskog stanna qvar. Hr baronen ansåg sig pligtig att meddela denna upplysning, enär han genom tidningsreferaterna sett, att ifrågavarande stadgande förut emot Riex åberopats och sednast i det af intendenten Fryk holm afgilna slutpåstående, för att i någon mån lätta den tunga bördan och det ansvar, man syntes vilja ligga på Riex såsom den enda vårdslöse och försumlige. Hr baronen hade icke aktat nödigt att förr omnämna händelsen, af orsak att han tagit för afgjordt att den måste varit intendenten bekant: men då han nu trott sig finna att så icke var, ansäg han sig pligtig upplysa rätten samt hr intendenten h om, på det att icke kännedomen om dylika öfverträdelser måtte undanhållas dem det vederbör. Domhaivanden tillfrågade nu intendenten om han fordrade, att baronen skulle aflägga vittneseden, hvartill hr Gasslander genmälde, att berättelsen å intendentsembetets sida medgafs samma vitsord, som om den varit beedigad. Häri instämde intendenten sjelf, i egenskap af ombud för trafikstyrelsen, sögande eg 7vara tacksam? för upplysningen, ehuru den icke syntes honom direkt röra ifrågavarande mål; men den vore dock allt.d nyttig för framtida rättelse. På af hr Staaff framställd fråga om händelsen varit hr intendenten bekant, gais ett nekande svar. Baronen afreste från tingsstället efier alt ännu en stund ba åhört ransakningen. De öfriga vittnena fingo nu gå eden. Att redogöra för vittnesförhören fullständigt, skulle blifva allt för vidlyftigt, då dessa räckte i omkring 8 timmar. En kort semmanfattning af hvad som nu förekom, sammanställd med några erinringar ur föregående reierater, torde också vara tillräcklig, för att läsaren skall kunna följa ransakningens utve g. För vinnande af sådan korthet och reda, tillåter sig likval ref. att afvika från den ordning, i hvilken vittnesmålen afgåfvos. De fem inkallade och nu permitterade lo komotivförarne, hvilka förvägrades permission till föregående ting, hafva förut säsom sakkunnige män varit i målet hörde; men hr Staaff hade med dem påyrkat nytt förhör, dels emedan han ansett protokollet ofullständigt, dels ock för att få tillägg gjordt dertill, dels ock slutligen för att vinna utredning af åtskilliga nya omständigheter, som yppat sig under fortsatt handläggning af målet. Hvad då först angår protokollsjusteringen, såvidt den rörde dessa vittnens förr afgifna berättelser, förekommo följande anmärkningar, ehuru berättelserna vid det tillfälle, då de afgåtvos, blifvit ur memorialprotokollet upprepade och godkända. Uti Forssbergs vittnesmål fanns i protokollet antecknadt, att vittnet iakttagit det semaforen väl blef synlig i början af utförlutningen närmast Sandsjö station, men blott med möda kunde observeras, Detta blef. i enlighet med vittnets förra utsago, nu rättadt till: att semaforen först blef synlig midt i utförlutringen. I Carlbourns berättelse till protokollet hette det: På tråga af domhafvanden, under hvilken fart tenderbromsen vore, på sätt nyss nämts. otillräcklig, förmäler vittnet, att äfven tåg med långsam fart skulle, med anlitande af endast tenderbromsen, komma att innan det stannade glida fram ett längre stycke; tilläggande dock vittnet att, enligt hvad vittnet anser, extratåget (fråga är här om det af Riex förda) hade bort vid ifrå gavarande tillfälle kunna i tid hejdas. Vittnets utsago vid förra rättegångstillfället var: att vittnet trodde sig kunnat stoppa extratåget utom stationen, förutsatt att bromskarlarne gjort sin skyldighet och bromsarne tjenst. (Det torde icke undgå läsarens uppmärksamhet hvilken högst väsentlig skiljaktighet, som förefinnes mellan hvad detta vittne verkligen yttrat och de derom i protokollet förekommande uppgifterna.) På samma sätt hade i fråga om tågs stannande, hvarom i vittnesberättelsen på ett par andra ställen uppifter förekommo, samma förutsättning blifvit utemnad. I Pripps vittnesberättelse saknades helt och hållet tvänne af honom meddelade uppgifter om, huru han, dels vid ett tillfälle, då han förde ett ordinarie tåg på utförlutningen vid Lagmansholm, dels med ett annat tåg, som han förde mellan Nässjö och Sandsjö, icke kunnat, oaktadt iakttagande af all möjlig försigtighet, stoppa tågen i rättan tid. På af domhafvanden nu framställd fråga om anledningen härtill, sade sig Pripp ej veta någon annan orsak, än att antingen bromskarlarne icke fullgjort sin skyldighet, eller bromsarne icke gjort full tjenst. Pripp fick nu ånyo upprepa sin berättelse härom. (Som den förut stått intagen i denna tidnings referater öfver målet, torde det vara öfverflödigt att här uprepa den). I Westerströms vittnesberättelse, såsom den fanns antecknad i protokollet, heter det: Huruvida stadgandet i 7 kap. 21 S afreglementet,attNaN AP SS