Aftonbladet – 5 maj 1865, sida 2

vill ha de konservativa intressena bättre tillgodosedda, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. Det skulle emellertid vara en hög grad af dårskap, om någon verklig reformvän skulle låta förleda sig att, för den händelse det nu hvilande förslaget strandade, hoppas någonting af ett förslag, som utginge från högern, som vore affattadt i mera konservativ anda. Erfarenheten har tillräckligt visat, att man icke kan räkna på något verkligt allvar i det hänseendet från den konservativa sidan, och att de s. k. förmedlingsförslagen, utom det att de icke äro så affattade att nationens allmänna mening kan till dem ansluta sig, icke äro uppriktigt menade, utan endast gå ut på att vinna tid. Hvem erinrar sig icke det konservativa representationsförslag, som framkom, sedan man till följd af splittringen och obestämdheten bland de liberala lyckats störta det förra kungliga representationsförslaget? Hvem minnes icke, huru man vid behandlingen af detta s. k. Lagerbjelkska förslag fick upplefva att se, huru förslagets upphofsmän förnekade sin egen afföda, huru de, då konjunkturerna syntes gynnsamma för dem som önskade inga förändringar, med egen hand dödade fostret och huru en prelat vid jordfästningen helt öppet förklarade: detta förslag har nu uppfyllt sin bestämmelse, sedan det tjenat till att uppehålla frågan! Må man derföre hvarken låta vilseleda sig af en i fråga om reformvänlighet föga upprikti kritik eliter af skenfagra föreställningar, utan st fast och oföränderligt vid detta förslag. De brister det såsom ewt menniskoverk måste förete, förhålla sig i alla händelser till bristerna hos det nuvarande representationssättet såsom grandet till bjelken, och man kan tryggt hoppas att en upplyst allmän anda och fosterlandskänsla skola finna utväg att minska de menliga följderna af sådana brister och att efterhand undanrödja dem. Det vissa är att detta förslag kan till fullo upphäfva den förderfliga ståndsoch klass-splittringen ach bereda oss en verklig folkrepresentation, inom hvilken icke, såsom nu är fallet. slumpen och lotterilyckan ha grundlagsenlig rätt att afgöra de största och vigtigaste frågor. Men tillika måste, såsom jag antydt, de folkvalda stånden koncentrera alla sina politiska sträfvanden för den närmaste tiden på representationsfrågan, oåterkalleligen besluta sig för, att densamma nu definitivt är satt på dagordningen, och att den icke af några andra frågor och intressen får derifrån undanskjutas. De folkvalda stånden ha verkligen i sin makt att genom bestämdhet och ihärdighet kunna på laglig och fredlig väg genomirifva denna sak. Jag accentuerar skarpt orden laglig och fredlig. Jag anser nemligen omhvälfningar, med derpå följande tillbakaslag, i många hänseenden för stora olyckor, och jag hoppas att vi, för att begagna h. exc. justitiestatsministerns ord, icke skola behöfva komma närmare intill gränsen af detta försent, som stundom plötsligen genljudat öfver andra länder; jag adopterar också gerna Geijers ord, då han för 25 år sedan manade på en representationsreform : ?Sverge tål icke vid flera revolutioner. Jag tror till och med, att det är af synnerlig vigt för reformens vänner att med alla medel, som stå dem till buds, söka förekomma allting, som i denna sak går det allra ringaste utom den strängaste laglighets gränser, alltin; som stöter på oordning, oreda, grot, häftig oci vild agitation, emedan sådant endast utgör den bästa grund och förevändning för reaktionära sträfvanden. Men deremot böra reformens vänner, om så göres behof, med kraft och utan att skygga tillbaka, begagna alla de lagliga medlen i den största möjliga utsträckning. Den meningen utbreder sig med hvarje dag alltmera bland de liberala, att vid de nu förestående riksdagsmannavalen, ingen bör utses till representant i någotdera af de folkvalda stånden, som icke förbinder sig att sätta representationsfrågan i främsta rummet och att låta, om så behöfligt är, alla smärre och partis ella intressen stå tillbaka tör detta stora nationalintresse; så att om en majoritet inom ett stånd skulle begagna sig af sin formella rätt att i detta fall trampa nationens förhoppningar under fötterna, de båda folkvalda stånden då må kunna begagna sin rätt att icke begära förlängning af riksdagen, för att derigenom få representationsförslaget åter till behandling vid en i sådan händelse oundgänglig urtima riksdag, och så vidare. så länge det behöfves. Det är i sanning icke förtidigt, att man sålunda på fullt och skarpt allvar griper sig an, för att medelst alla lagliga medel, som på något sätt stå till buds, bringa saken till ett slut. Man kan med fullkomligt lugn göra det, då man dervid verkligen kan stödja sig på nationens vilja; mening och behof. Det är fruktlöst att vilja påstå att det endast är en mera eiler mindre stark opinionsflägt för dagen, som kräfver ett sådant slut. Det är i sanning en tillräckligt mognad allmän och allvarlig mening i landet, som fordrar en verklig folkrepresentation i stället för den skenrepresentation, som nu existerar och som ju redan för 56 år sedan blef lifdömd af sjelfva grundlagsstiftarne. . . Det är i sanning ingen tid att ytterligare förlora. Hvarje årtionde, som går utan att vi mma utur det i många hänseenden pinsamma öfvergångstillstånd, hvari vi så länge sväfvat, innebär 1 många hänseenden en nationalförlust. Skulle yttre faror nalkas oss — någonting hvarpå de politiska tidsomständigheterna mana oss att vara beredda — så är det i sanning godt att under en tid af lugn ha fått de inre förhållandena ordnade och bragta på klar fot. Ett litet folk, som är splittradt inom sig och icke har något förtroende till sina institutioner, blir derigenom betydligt mindre och svagare; genom enighet och förtroende mångdubblas deremot dess kraft. När den store Gustaf Adolf yttrade sig om den utväg, som återstode för svenskarne, om de förlorade sina transmarinska besittningar, nemligen att lägga sig inom egna klippor: och skär, så tillade han dervid ett vilkor, nemligen att lefva i landet sinsemellan eniga; då ingen skall dem lätteligen kunna antasta. Må vi sträfva efter denna enighet och undanrödja splittringens frön. Må vi se om vårt hus, medan tid är, och såsom konungen manat oss i det kungliga budskap, medelst hvilket han framlade sitt representationsförslag, innan den vittrade grunden sönderfaller, bereda en tidsenligare form att sätta i stället Detta anförande mottogs med bifall. Ordföranden uppläste derefter en skrifvelse från hufvudmannen för adliga ätten at Trolle n:r 2105 B., kapten G. C. af Trolle, af innehåll att han, som af sjukdom vore hindrad att deltaga i mötet, förenade sig med dem, som önskade antagandet af det hvilande representationsförslaget. Efter mötets slut skyndade sig deltagarne att teckna sina namn på de framlagda adresslistorna. K. M:t har, enligt Posttidningen, den 28 sistlidne April, förordnat t. f. kammarförvandten F. M. Sivard, att tillsvidare vara kamrerare i kammarkollegii jordebokskontor. Under samma dag har K. M:t transporterat och förordnat öfverjägaren i Norrbottena län frih CO FR Fleefhrnod. att tillsvidare