Aftonbladet – 5 maj 1865, sida 2

STOCKHOLM den 5 Maj. Ie Reformmötet inom hufvudstadens första valkrets. Det af hufvudstadens riksdagsmän vidlg sednaste riksdag utlysta första reformmöteto hölls i går å nedre börsalen. Oaktadt en lj morgontidning hade innehållit den vilsele-f dande uppgiften att mötet först i dag skulle ega rum, var detsamma ganska talrikt be-lq sökt. En af kretsens riksdagsmän vid sednaste riksdag, hr L. J. Hierta öppnade sam-ly mankomsten med följande tal: v M. hrr! Ändamålet med de sammanträden, S hvartill Stockholms representanter vid 1862—1863 15 årens riksdag ansett sig böra inbjuda hufvudsta-r dens invånare inom de särskilda valdistrikterna, 1 j 1 och hvaraf detta är det a, har genom kungörelser i tidningarne blifvit tillkännagifvet. Det : är att bringa den vigtiga frågan om representationsreformen till öfverläggning, och att erhålla ett uttryck af den allmänna meningen om värdet af K. M:tsnåd. förslag till ny riksdagsordning, som hvilar till. slutlig behandling hos rikets ständer vid den i år instundande riksd:gen, samt om s vigten af dess antagande. Jj 1 veten alla, mina hrr, att behofret af en för! ndring i detta landets representa:ionssätt icke l! härleder sig från gårdagen. Det har, för att icke f längre tillbaka, stått på dagordningen lika länge som tillvaron af vårt nuvarande statsskick. Det skulle för mycket upptaga tiden vid dettal: tillfälle att till bevis för sanningen häraf göra en framställning om de olika skifftningarne af representa nstrågans behandling allt ifrån 1809 års statshvällning; men ett förtjemar alltid attl: återkallas i minnet: att grundlagens stiftare, 1809 års konstitutionsutskott, samtidigt med förslaget till regeringsformen högtidlisgen uttalade sin v öfvertygelse att en ombildning af representationssättet på ar.nan grund än den gamla ståndsförfattningens utgjorde en af de mest maktpåliggande angelägenheterna för svenska folkets framtid, och då rikets ännu så äfvemtyrliga ställning icke medgaf dem att omedelbart föreslå annat än den allmännaste hufvudgrumden för en sådan förändring, uti sitt betänkande öfver detta ämne, efterlemnade ett testamente, hvari de lade sina efterföljare på hjertat att utföra hvad de ej hade medhunnit. Att sedermera äfven sjelfva statsmakterna delat samma öfvertygelse om reformens behöflighet bevisas såväl deraf att samtliga riksstånden vid flera tillfällen antagit förslag till förändradt representations t att hvila till slutlig behandling vid en påföljande riksdag, som att konungamakten tre särskilda gånger tagit initiativet i dess uttalande, först genom nedsättande af en komit för utarbetande af en representationsreform, och derefter vid tvä särskilda riksdagar medelst framläggande för ständerna af nåd. propositioner om ny riksdagsordning med riepresentationen byggd på samfällda val: ty intettdera af detta hade väl statsmakterna gjort om de sjelfva eller nationen ansett den närvarande stånddsförfattningen kunna till fosterlandets båtnad motsvara det allmännas fordringar. Jemte dessa historiska bevis på den allmänna meningen om reformens behöflighet, föreligger särskildt i afseende på det nu hvilande kongl. förslaget till ny riksdagsordning att såväl borgaresom bondeståndet vid slutet af sist förflutna riksdag, efter enhälligt fattade beslut, hvar för sig till konungen framburo uttrycken af sin underd. tacksamhet för förslagets framläggande. Alla dessa sakförhållanden antyda att den instundande riksdagen, med afseende på det kongl. förslagets slutliga behandling, blir en tidpunkt, på hvilken ingen som är lifvad af känslan för tfosterlandets väl kan tänka med likgiltighet. Härmed mäste också den önskan vara rättfärdigad som vid slutet af riksdagen uppstod hos ett större antal riksdags . att hvarje medborgare som intresserar sig för och förmår uppfatta vigten af denna fråga, måtte kunna få taga kännedom af det hvilande förslaget genom dess allmännare spridande, och derefter så många som. möjligt i särskilda orter af riket sättas i tillfälle att genom sammantriädande vid möten uttala sin mening deröfver. Det är naturligt att de som icke wilja hafva det hvilande förslaget antaget icke Meller älska opinionsyttringar för detsamma, och (derföre hör man stundom anmärkas att dessa möten icke lemna något afgörande bevis om dett allmänna tänkesättet i landet, emedan de som deltaga i mötena eller underteckna fö; klaringa till förmån för reformen, i allt fall utgöra en minritet bland hela befolkningen. fven i dessa inmärkares ögon torde det likväl icke vara af nigon ringa betydelse, om öfverallt der sådana miten hållas, de allra flesta, och på många ställen alla, yttrat sig för förslagets antagande, men til yttermera visso och för att vara fullt oväldig sunde det vara skäl att föreslå dem som vilja bilehålla den nuvarande ståndsrepresentationen att jemväl å sin sida hålla särskilda möten och sana underskrifter, emedan deraf måhända lättast kunde inses icke blott i hvad proportion till antalet åsigterna äro fördelade på den ena eller andra sidan, utan också hvilkendera meningen har för sig de mest insigtsfulla, de mest erfarme och de om det allmänna bästa mest förtjenta samhällsmedlemmarne. Efter hvad jag nu haft äran anföra torde det slutligen tillåtas att såsom närmaste anledningen hvarlöre Stockholms riksdagsmän vid förra riksdagen ansett sig befogade att inbjuda till detta och följande möten, samt för att närmare angifva det speciella syftemålet för denna sammankomst, uppläsa ett bref ifrån centralkomiten för representationsreformen. Härefter uppläste hr Hierta detta bref, hvilket innehöll en uppmaning till dessa att i hufvudstaden anställa möten för trågans diskuterande och allmänna meningens uttalande, såsom öfverallt i landsorten nu sker. I öfverensstämmelse härmed hade de nu låtit sammankalla 1:sta valdistriktets invånare, och hemställde tal. att mötet mått: utse en ordförande. Hr Hierta blef sjelf med acklamation härtill kallad. Ordföranden utvecklade nu i kothet det nya förslagets hufvudgrunder och uppläste en skrift af centralkomitn, hvari illa förslagets många och stora förtjenster framdragas. På framställd förfrågan, huruvida någon hade inkast eller betänkligheter att framföra mot förslaget eller eljest något att andraga i afseende på detta förslags beskaffenhet, hördes ingen begära ordet, och då ordföranden derefter framställde frågan, om mötet ansåg det nya representatiomsförslagets antagande för en lycka för fosterlandet och ville på allt sätt understödja detsamma, svarades enhälligt ja. Ordföranden hemställde vidare att mötets deltagare måtte skrifva sina namn under den adress som är ämnad att inlemnas till rikets nästsammanträdande ständer. Redaktör Sohlman begärde nu ordet och yttrade sig ungefär på följande sätt: Såsom valman inom denna krets skall jag taga mig friheten yttra några ord, hufvudsakligen i än amål att erinra derom, att deti högst väsentlig mån beror på valmännen till borgareoch I bondestånden, huruvida denna stora sak i den allranärmaste framtiden skall verkligen befrämjas och erhålla en lycklig lösning. Det i är nem