Aftonbladet – 4 maj 1865, sida 3

hvarandra, likväl ansåg sig böra hemställa huruvida, då krigsbefälet hade sig bekant att en löne: reglering höll på att tillvägabringas, det vore rätt att med sådan bestämdhet påstå, att det är omvdjligt åstadkomma en pensionsreglering utan föregående reglering af lönerna. Detta vore, en: ligt talarens tanka, detsamma som ett förklarande, att, derest rikets ständer icke skulle bestämma en ny lönereglering, krigsbefälet vid sådant förhållande icke ville hafva någon pensions: reglering. — Öfversten Wijkander hemställde, huruvida det icke varit mera orätt att framkomma med ett yttrande uti ifrågavarande syftning, derest krigsbefälet icke afvetat att en lönereglering vore å bane. Öfversten trodde det vara så mycket angelägnare att härutinnan uttala krigsbefälets tanka, som genom en pensionsreglering utan föregående lönereglering väl individens behof att efter afskedet kunna påräkna en tarflig utkomst för sin återstående lefnad, men icke det vigtigaste målet, armåns tjenstbarhet, kunde vinnas. — Öfversten Söderhjelm kunde icke inse nödvändigheten deraf, att löneregleringen skulle föregå pensionsregleringen, enär förhållandet emellan lön och pension alltid komme att be stämmas efter afdrag från den förra af all kost nad i tjensten, och pensionen således blefve be. roende af huru höga dessa tjenstgöringskostna der beräknades. — Öfversten Rosensvärd fästade krigsbefälets uppmärksamhet derpå, att ett be slut om lönereglering icke vore detsamma som en verkställd lönereglering. En sådan kunde möj ligen hastigt genomföras med värfvade armån. men icke så med den indelta, såvida icke hela indelningsverket rubbades och knappast engång då. Om derföre krigsbefälet skulle uttrycka er tanke uti ifrågavarande syftning, trodde öfver. sten i likhet med hr af Klint, att krigsbefälet borde framställa pensionsregleringens sättande :;? samband med löneregleringen mera såsom et! önskvärdt mål än såsom en absolut nödvändig het. Öfversten yrkade återremiss på denna punk i sammanhang med den öfriga delen af betän kandet. — Generalmajoren Hazelius trodde at den motion, som vid 1859—60 årens riksdag hos ständerna väcktes och närmast föranledde dera: skrifvelse till K. M:t om armåns pensionsväsende hade till grund en tanke att framtvinga en ny lönereglering; men om nu krigsbefälet yttrade n mening vara den, att löneregleringen nöd vändigt borde föregå pensionsregleringen, skull krigsbefälet derigenom liksom inbjuda till der föreställningen, att derest frågan om löneregle ringen blefve uppskjuten, förslaget om pensions reglering äfven utan äfventyr kunde hvila, oct således sjelft lemna anledning att åstadkomm: uppskof med saken. Bättre vore derföre att hel kort instämma i landtförsvarskomitens yttrande. att dels lönerna böra läggas till grund för pen sionernas bestämmande, Tels rättigheten till pen sion i vanliga fall inträda först efter en viss lef. nadsoch tjenstålder. — Ryttmästaren Lager hjelm förenade sig i yrkandet om återremiss aj denna del af betänkandet. — Generalmajorer grefve Sandels anmälde att han, ehuru han ej velat afgifva någon reservation för att ej derige. nom föranleda uppskof, likväl icke fullkomligt gillade det slut, hvaruti afdelningen i denna punkt stannat. (Forts.) ——t———--Z??