Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 2

STOCKHOLM den 3 Maj. jskul n . stån I morgon kl. 6 e. m. hålles å nedra börs!j de; len det första af de reformmöten, till hvilka I mari ufvudstadens representanter vid sista rikslund ag inbjudit dem af Stockhelms invånare, .lanvi om intressera sig för representationsrefor-!dem ven och för ett definitivt antagande af detlöfve ongl. representationsförslag, som hvilar till lräkn rundlagsenlig behandling vid snart instunande riksdag, till hvilken kallelse af K. I:t i dessa dagar blifvit utfärdad. D Man har redan i skilda delar af landet garn elt det varma och allmänna intresset för allm lenna stora nationalangelägenhet uttala sig pres id och genom talrika reformmöten. Det hela ir icke blott från dem, som representeras af l ame le tvenne folkvalda stånden eller från kret-lnit en af de nu orepresenterade, som öfvertyhär selsen om nödvändigheten af detta repre-lhvil entationsförslags antagande uttalats. ÅAlfven!och nom vårt lands presterskap höja sig många, röre ill en del kraftiga och högt betydande röster, J som mana presteståndet att besinna, hvad iden är liden och att icke genom ett hårdförl nackadt och oförnuftigt motstånd mot enländ nödvändig reform skapa samhällsvådor samt ! bor sätta på spel vigtiga intressen, hvilka justre senom denna reform skulle bli bättre be-loc varade och tillgudosedda än de hittills varit. offe Alla dessa uttalanden af större och min-Lin dre möten och församlingar, alla dessalung adresser med flera eller färre underskrifter, någ ja till och med uttalanden af enskilda pergal soner, som befinna sig i en sådan ställning de eller tillhöra en sådan kategori, att deraskar uppträdande innebär uppmuntran och före soli döme för dem, som hylla samma åsigter, sur men af försynthet eller fruktan att vara isoder lerade hålla sig tillbaka, innebära betydellatt sefulla och värderika bidrag till frågans lös-san ning på laglig och fredlig väg. Man må I för nemligen, så mycket man behagar, från resvå formens motståndares eller de fullkomligt sin indifferentes sida, ropa, att dessa möten och utrt uttalanden ingenting betyda, att de tvärtom seg äro hinderliga för det lugna och mogna öfku vervägande, som bör föregå frågans afgöl ög rande, och utan hvilket förslagets antagande för vore oberättigadt och äfventyrligt. Visvara de dem, att skall man vänta, tills man erhållit an ett representationsförslag, mot hvilket inga ) de invändningar från den ena eller andra sidan de äro att göra, då får man vänta i evighet, ry och skall man afvakta den tidpunkt, då den dy nuvarande ständsrepresentationen, utan den be ringaste påtryckning af den allmänna opifö nionen, blir fullkomligt ense om den absoic luta förträfMigheten af en annan represenLi tationsreform och till följd deraf abdikerar, sh då får man i sanning gifva sig till tåls ijbi oändlighet. he Aldrig har ännu ett förslag till represenhi tationsreform haft, till följd af sin egen inre beskaffenhet och de yttre omständigheterna, så stora utsigter till framgång som det nu sc hvilande. Den diskussion, som vid sedna-m ste riksdag egde rum rörande detsamma, k har hos det längt öfvervägande flertalet af!m politiskt tänkande menniskor i landet stadli gat den öfvertygelsen, att det är fullt an-Iw tagligt både ur synpunkten af samhällets h nödvändiga utveckling och framåtskridande rm samt ur synpunkten af den sanna och be-Ja rättigade konservatism, som afser att bereda I p fotfäste åt de ideella intressena vid sidan af de materiella och som vill förebygga ju omhvälfningar och oreda. e I Man har sett åtskilliga anmärkningar göIn ras mot förslaget, äfven från håll der man h n a icke vill gälla för stockkonservativ, utan der man säger sig önska en representationsreform. Men det är ganska visst, att de förVI slag, som dessa anmärkare möjligen skulle I 1 kunna utarbeta, för att undvika de af demlå påpekade olägenheterna, skulle bli föremål c för långt vigtigare och skarpare anmärk c ningar från det stora flertalet af politiskt r tänkande personer i vårt land. Det kongl. Is förslaget är ett menniskoverk och måste så1 som sådant vara ofullkomligt; det vorele I I t ) ( 1 E l 4 4 l orimligt att begära, att detsamma skulle il kunna i alla sina särskilda bestämmelser . tillfredsställa alla och atticke somliga måste önska en detalj deri, andra en annan detalj annorlunda affattad; detta förslag har mäst4 förutsätta att man på alla håll skulle komma hvarandra till mötes och uppoffra egna enskilda meningar, om det skulle kunna gå igenom. Men förslaget företer i sina grunddrag och hela sin karakter den för det närvarande ögonblicket största tänkbara möj. ligheten att ävägabringa en lugn lösning.af d den så länge sväfvande frågan om ståndsrepresentationens afskaffande och ombildning till en represeniation ef folket, utan att uppställa någon sådan öfre kammare, som l: I stär fullkomligt oberoende af den upplystal allmänna meningen i landet och som derigenom skulle bli en dödfödd institution utan allt inflytande. Den allmänna anda, som så pass mycket förmått genomtränga och beherrska vär hittillsvarande, till sin sammansättning orimliga och tiil sitt maskineri snart sagdt omöj Iliga representation och som rent af tvingat den till att i många fall handla och uppträda som en verklig folkrepresentation och följa tidens utveckling uti särskilda frågor, skall ut. utan tvifvel äfven göra sig gällande i en ny, mindre felaktigt sammansatt representant— I församling och äfven der, trots möjliga ; partiella brister, göra fosterlandskänslans och det allmänna bästas rätt gällande. nt) Aldrig ännu har denna stora fråga varit bragt så nära sin lösning. Aldrig hafva utsigterna varit så gynnsamma. Skulle de oförståndigt konservativa verkligen hoppas, att det äfven denna gång skulle kunna vara möjligt för ett ringa fåtal att gäcka nationens förhoppningar, så böra de åtminstone mycket noga taga alla följderna af en sådi dän utgång i moget öfvervägande. Skulle !I Sisyphusstenen, efter att ha hunnit ända em upp till bergets spets, åter nedvräkas, så FT mgt det, ty... men ni Florencia, ni bär det ej de heller så som sig bör.? att) Jag bär det dock, seitora.? ej! Bär det, bär det! Det der bandet är rna amma hära