Il dan slald 4 2 mean haft tl dan 3 den skuld Riex må pröfvas haft uti den ti made beklagansvärda katastrofen. Vid pårop af målet tillstädeekommo trafik. intendenten kapten Frykholm, maskin-inre niören Johansson och häradshöfding Gass. lander, och inställde sig tilltalade stations. inspektoren Bergström samt stationsmästaren Knochenhauer, hvarjemte Riex förehemtades, nu såsom förut biträdd i rättegången af v. hofrättsnotarien O. Staaff. Kronoläns: mannen Svalander närvar såsom allmän åklagare samt inlemnade några telegram och tåg-journaler från Nässjö och Sandsj stationer, hvarjemte han tillkännagaf att han hos konungens befallningshaftvande begärt, att förenämnde Måns Svensson skulle till detta ting kallas; men att derå intet svar från konungens befallningshafvande ingått. löga nya tnålsegahte anmälde sig: — , Vid justering af protokollet från föregående rättegångsdag, gjordes af hr Staaff, med anledning af de uppgifter hr Knochenhauer meddelat om tiden, då telegrammet, rörande extra tågets afgång från Nässjö, ankommit till Sandsjö, åtskilliga anmärkningar, gående ut på att visa otillförlitligheten af dessa vppgifter. En närmare utrednihg än den hittills vunnits om tidsbestämmelserna för ordinarieoch extra-tågens den 23 December ankomst till Sandsjö, ansåg hr Staaff alldeles oundgänglig, om man skulle kunna bedöma den tåghastighet, hvarmed Riex gått mellån nämnda stationer. (Härvid bör erinras om, hurusom vittnen upplyst, att stationsuren vid Nässjö och Sandsjö ofta skilde sig på 2—6 minuter; hurusom hr Knochenhauer först, angående detta telegrams emottagande i Sandsjö, uppgifvit tiden derför till kl. 8.52; men sedermera, uppmärksamgjord på bokhållaren Petterssons vittnesberättelse, hvars riktighet hr Knochenhauer dock vitsordat och enligt hvilken telegrammet emottagits mycket sednare, förklarat att han rättat sig efter sin egen klocka, hvilken möjligen gick för sent, o. s. V.) Hörd häröfver vidhöll hr Knochenhauer, att telegrammet ankommit kl. 8,52. I fråga om denna tidsbestämning hade han rättat sig efter sin egen klocka, som blifvit ställd efter stationsuret. Detta åter plägade ställas, då tidsignalen om morgnarne mottogs från Malmö. (Stationsuret vid Nässjö, hvilken station ligger i ett annat distrikt, ställes på morgnarne från Göteborg. Göteborgsoch Malmö tid skiljer sig vanligen, enligt hvad under ransakningen blifvit upplyst, på 2 å 3 minuter.) Hr Knochenhauer uppgaf vidare, att då han hörde extra-tågets signal i kurvan, hade han sett på stationsuret, som var 10 minuter öfver 8,52, då han blef förvånad öfver att extra-tåget kom så snart efter. På fråga när ordinarie-tåget ankom till Nässjö, svarade han att detta skett kl. 9,4. Hr Staaff bad att få allt detta noggrannt antecknadtiprotokollet. Vid fortsatt justering anmärkte hr Staaff, atti protokollet saknades bans vid förra rättegångstillfället gjorda hemställan till allmänna åklagaren, huruvida denne icke då fann anledning vara för handen att läta bromskarlen Sjöberg från vittnenas sida träda öfver på de anklagades, åt hvilken hemställan allmänna åklagaren då icke ens egnade så mycken uppmärksamhet, att han svarade derpå. Hr Staaff anhöll att nu få detta antecknadt. Sedan protokollet nu blifvit uppläst och i öfrigt godkändt, tillkännagaf domhafvanden, att han i skrifvelse till trafikstyrelsen begärt upplysning om de personers ekonomiska omständigheter, som blifvit skadade vid olyckshändelsen, samt de i följd deraf aflidnas efterlefvandes behof och stäilning, och hade svar derå bekommits. Likaledes hade skrifvelse blifvit aflåten till doktor Holmbom, läkare vid Jönköpings lasarett, med begäran, att han ville uppgifva de å lasarettet ännu qvarliggande sjukas tillstånd, graden af deras lidande samt arbetsduglighet för framtiden, beräknande det minsta ersättningsanspråket till 100 rdr. Svaret derpå innehöll en sorglig förteckning öfver erhållna sår, marter och lidanden, uppskattad i penningvärde: fören till 200, en annan till 400 o. s. v. (En af de nio qvarliggande sjuka, Johannes Jonsson, afled den 20 April.) I fråga om det men, hvilka de som öfverlefva eländet för framtiden kunna få af sina benbrott och sår, sade sig doktor Holmbom ej för närvarande kunna afgifva något Ptrande. Domhafvanden tillkännagaf vidare, att han tillskrifvit chefen för Elfsborgs regenente, att stationsinspektoren, löjtnant Bergström, stode tilltalad 1 detta mål och frågade om något regements-ombud vore tillstädes, hvilet hr Bergström nekande besvarade, anmärsande att något ombud från regementet ej benöfdes för detta fall. Från direktionen för Jönköpings sjukhus hade krifvelse ankommit, att trafikstyrelsen uppgjort iqvid för de der intagne sårades vård, hvaröre ersättningsanspråken i detta fall förföllo. Hr Gasslander tillkännagaf, att trafikstyrelsen innu ej ingått till K. M:t med ansökan om hjelp ch understöd åt de behöfvande, emedan styrelen afvaktat utredning af hvars och ens behof, än att derpå grunda sin hemställan till Kongl. vlaj:t. Domhafvanden genomgick härefter de inlemade telegramjournalerna, hvaraf dock ingen ipplysning vanns om förenämnde telegrams ankomst till Sandsjö, enär inga antecknin ar föras tver dylika telegrammer, hvari täg ut från tationerna tillkännagifves, eller svaret derå, att elegrammet är förstådt, antecknas. Hr Staaff bestred allt vitsord åt dessa anteckingar, liksom anteckningarne i tågjournalerna, när han ansåg det vara till fullo utredt huru tillförlitliga tidsbestämmelserna deri voro, anörande att tågjournalen vid Sandsjö utvisade ndast 6 minuters skilnad mellan ordinarieoch xtra-tågens ankomst, då det likväl blifvit af lera vittnen sammanstämmande styrkt, att tidkilnaden varit minst 12 minuter. Af tågjournalen, förd vid Nässjö, visade sig, tt extra-tåget derifrån skulle afgått kl. 8,50. Tiden har förut allmänt uppgifvits vara kl. ,52.) Med anledning deraf, anmärkte hr Bergtröm, att lätt ett misstag kan insmyga sig i tågournalerna, då dessa föras af bokhållare, och tationsinspektoren icke alltid eger tillfälle att ontrollera dem. För att ytterligare bevisa otillförlitligheten af le angifna tidsbestämmelserna om ifrågavarande ågs afgång från Nässjö och ankomst till Sandjö, den 23 December, bad hr Staaff att få örete en skrifvelse från kammarjunkaren Lagerjelke, hvarvid följande ganska betecknande ontrovers mellan domhafvanden och hr Staaff ppstod. : omh. (vänd till intendenten Frykholm). Ja örmodar, att styrelsen ej gör som hr Staaff och ägrar uppläsandet af en en: kild skrifvelse? (Hr taaff har nemligen förut under rättegången betridt uppläsandet af ett bref, skrifvet utaf en f passagerarne på extra-tåget till general-direkör Troilius, hvilket intendenten Frykhoim vid tt föregående rättegångstillfälle önskade örete.) Hr Staaff. Jag ber om förlåtelse, hr domhafande. Da gällde frågan ett enskildt bref från n person, som af intendenten ej åberopades såom vittne, stäldt till en annan person, som icke arit eller är part i målet. Denna skrift är tälld till Vestra häradsrätt från en person, som f Riex blifvit kallad ti.l vittne, men som i dag r hindrad att komma tillstädes. Denna person r kammarjunkaren ÅA. Lagerbjelke Jag anåller att få inlemna skriften samt att den måtte lifva uppläst. Domhäatvandcn emottager och uppläser skrif. li n, ställd till Vestra häradsrätt. Tess innehåll ),