Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 3

2 FE H I På : 2 Bi ec i EI TI R LB I Pit os: 2 I HI HI il: e I ll ge od HE FE I 3 5: 23 8: ae as Jas köa Me I I j z3 Et Zoe 3 3 si 3 lag ga T 2 SITE IS E rr 3183 33: Po j An hr fn Id I n a OR I st g le sg: 38 ) FÅx S len DB ET (-J 3: IS FEL 3 jE 38 3 25 I k-) c a PR 2128 E5 SI 7.3 nr 3 283 I fo me SE 3 2 23 2153 23 8 35: SS Srem 3 ER SS ? I cn a pa: J ( S S 3 33 z FI I 2 lar ge 3 I 353 i Ci SS SE SS I 233 FE TR Fn I 3 Ip FE s Ne 8 TJ l or Jan I i R lev S lule cc fo on ZE 38 Å la a 3s 335 93: I st fe resa 5 Isa ee 2 Af dessa uppgifter finner man först och främst: att riksbanken erhållit, icke allenast största tillökningen, utan jemväl ett särdeles ovanligt belopp på den korta tidrymden af ett qvartal. Då dertill kommer att rör ligheten på riksbankens depositionsräkning varit högst ringa, torde man kunna antaga, att de der insatte medel representera en stadigare placering, och den förmodan ligoer ganska nära till hands, att den mängd lättrogne, som förut ansett en enskild persons blotta namn innebära fullständig säkerhet, nu fallit in uti den andra ytterligheten att icke anse något innefatta tillräcklig säkerhet med undantag af riksbankens förbindelser. Det är i alla fall ett framsteg, y när oron tillförne grep sinnena, så skrinlade man riksbankens sedlar, och så stor var förvillelsen, att man ansåg dessa vara mynt, ehuru man icke syntes vara fullt säker huruvida andra riksbankens förbindelser skulle komma att infrias. Man ser häraf huru vanans makt kan verka på begrappet. Frånvaron under mer än en mansIder af allt verkligt mynt uti allmänna cirkulationen, ledde derhän att man tog myntrepresentativerna, banksedlarne, för sjelfva myntet, tecknet för det betecknade?. Numera uppfattar man dessa saker sådana de verkligen äro. Banksedeln är ett beqvämligare sätt att handtera och öfverflytta penningekapital, än sjelfva myntet. Banksedeln är hvarken mer eller mindre gällande emot den bank som utställt densamma, än bankens öfriga förbindelser; de gälla alla efter ordalydelsen, och följaktligen äro riksbankens depositionsbevis lika säkra som riksbankens sedlar. Må de penningekapitalegare, som tid efter annan utaf hvarjehanda anledningar gripas af förskräckelse, lägga detta på minnet. Uppgifterna från Stockholms enskilda bank vittna om en större rörlighet, ehuru en mindre tillökning under samma första qvartal. Det är möjligt, att en del deponenter utbytt förfallna depositionsbevis emot nya; men det är ock troligt, att en stor del af delyftade medlen funnit en mera vinstgifvande placering och att en del af de nya insättningarne representera öfverskotter och besparingar, hvilka på depositräkningen afvakta ett ännu fördelaktigare användande. Om denna förutsättning är riktig, inses lätt huruledes bankerna genom sin depositräkning verksamt bidraga till kapitalbildning. Beträffande de begge sparbankerna synas de gå stadigt framåt; dock kunde man skäligen önska, att stadens sparbank skulle genom flera uppsamlingsställen, som hållas dagligen öppna, underlätta insättningstillfällena för de samhällsklasser, som ej hafva råd att förspilla sin tid med långa promenader. Under en diskussion hos hrr stadsfullmäktige, hörde man uppgifvas att Stockholm har 430 utskänkningsställen, men blott trenne sparbankskontor. Dessa siffror påkalla å ömse sidor en förändring och kanske skulle behofvet af de många krogarne blifva mindre genom den enkla åtgärden att öppna flere sparbankskontor. Ett sådant i hvarje församling vore väl ej orimligt begärdt. Vi hysa :örhoppning, att sparbankens styrelse icke lemnar denna vigtiga fråga ur! sigte. Vi anse en större beqvämlighet för sparbankinsättare vara af större vigt än den senast skedda obetydliga tillökningen i räntefoten. Äfven om den summa, hvarmed insättningarne i ofvanberörde fyra penningeanstalter, under innevarande års första qvartal stigit, icke till hela sitt belopp representerar gjorda besparingar, torde det ej innefatta någon öfverdrift om man, på grund af ett sådant faktum, att berörde fyra institutio-. ner vunnit proportionerlig tillökning utiin satte beloppen, drager den slutsats, att besparingar äro gjorda och att sparsamheten gör framsteg. Penningställningen är, för såvidt man härmed afser penningkapital tillgängligt på kort tid, tillfredsställande. Bankernas uppoch afskrifningsräkningar tillväxa, hvilket vittnar om så beskaffadt sysslolöst penningkapital, som man ej kunnat använda i sina affärer, men ej heller på längre tid velat placera. Om således diskontering af korta affärspapper går ledigt, är det egentlicen emedan någon större tillgång på verkliga sådana papper icke är för handen. Afförerna äro inskränkta till att fylla konsumtionens dagliga hehof. Spekulationen synes hafva intagit en afvaktande ställning. Svårigheten att erhålla stående lån mot de bästa säkerheter är lika stor som någonsin och godvilliga realiseringar af fast egendam till för sälklara tilltroedaställande nriag