Aftonbladet – 27 april 1865, sida 3

or TP Of MH Me mm lingskörslorna, som, en gång skedde, icke återkomma på 200 år). Någon lämpligare för dessa vidsträckta skogstrakter än bergsbruk kan icke finnas, och sådant erbjuder Frövi-linien genom uppfrakt af jernmalm, om den direkt från Insjön eller till att börja med från Orsa utdrages till Storsjön i Jemtland. Från Grängesberget till Bergs kyrka är vid pass 30 mil och efter 1 öre pr centnern pr mil — 30 öre. På statens banor fraktas nu malm, jern och plank till 13 öre centnern pr mil. Till Laxsjö masugn, som ligger vid pass 5 å 6 mil från nämnde gmrfvor, kostar malmen i frakt 30 öre centnern. Saledes kan man i Jemtland, genom jernbana, drifva hyttor och jermbruk med samma fördel som omkring Laxsjön, men med den väsentliga fördel. latt då sådana bruk öfver Grangärde—Strömsholm har längre frakt till Stockholm än Jemtland har till Levanger, träffa de i Stockholm blott en exportort och måste på dyr omväg ytterligare försända tillverkningarna, men vid första hamn i Norge äfven en konsumtionsort. Genom en sådan binäring att sysselsätta arbetarne med under vintern blefvo de ej betuni fade, utan kunna till jemn förtjenst i tillräck1 gt antal antagas att under sommaren sköta det brådskande jordbruket å de vidsträckta, bördiga fastän ännu ouppoädlade fälten, och Jemtland och all väg dit blifver en fabriksort oberoende af frost, hagel, torka och oväder, hufvudsakligen skötande sitt jordbruk för egen konsumtiion, med god inkomst af en säker industri. Måmgen torde invända, att detta låter visst vackert, rmen huru är det tänkbart att få en jernväg anllagd genom dessa skogsoch obebodda områden. Härför talar samma skäl som föranlät stambaJnans dragande öfver Westergötlands flera mil l långa svältor?, nemligen att på genaste väg förena tvenne företagsamma och folkrika trrakter, så det är icke endast för de obebodda tirakterna man bygger banan, utan för att nå Jemtland. Men här är det icke svältor man gentomskär, utan skogsoch obebodda marker, hviilket är ett ytterligare skäl för saken, emedan det icke är utom utan inom våra gränser vi slkola söka landvinning. Dessa skogar är en söker .I garanti för banan att få trafik, och blifva de tillgodogjorda, skola de otroligt höja vår export. Från Siljan till Bergs kyrka vid Storsjön är vid pass 18 mil. Antag att jernvägen endast gagnar på 5 mil på ömse sidor om sig, således å 180 qvadratmil, som är i rundt tal 4,165..000 tald. Antag att häraf är endast hälften skogsduglig mark 2,082,000 tunnland. Enligt erfarenheten uppgår i Sverge skogsväxten pr tnld will emellan 4 å 8 tunnor kol pr år. Antag här det lägsta eller 4 t:r, så gör detta 8,328.000 t:r. Till ett centner tackjern åtgå numera högst 2 t:r kol 4,164,000 centner tackjern. Exportpriset icke under 3!!2 rdr pr centner, inhemska salupriset 2.85 å 3,35 pr contner, antag 3 rdr, således en export för 12,492,000 rdr rmt. Detta är hvad orten har att erbjuda; men ef brist på verkstäder m. m. beräkna endast hälften eller 2,000.000 centI ner tackjern, så tillskyndar detta ändå banam en malmfrakt af 4.000,000 centner, och då vår vestra statsbana på 48!2 mils längd genom våra rilkast befolkade landskap under hela året 1863 icke made mer än 2471,415 centner godstrafik och ändå betäckte sina omkostnader, så bör det vara lätt bevist att 4,000,000 centnrer för 18 mil skola lemna stor vinst och alls icke blifva någon tunga för landet. Detta är endast hvad det afskräckandel obebodda området har att bjuda — somi första l: påseendet var nära att sättas i jemnbredd med Westergotlands svältor? — oberäknadt hvad Jemtland samt riket i sin helhet eljest kommer att befrakta banan. Vigten för riket att exporten ökas med ofwanstående summa finner man bäst genom jemförelse med hvad andra industrigrenar och modernäringen jordbruket lemna till Sverges export. Beräknar man, enligt finanskomitns betänkande, medeltalet af spanmålsexporten från 1835—59, uppgår denna efter 12 rdr pr tunna icke till 4,060,000 rdr pr år. Häraf synes, att genom förening af våra grufveoch skogsdistrikt skulle vi lättast kunna betala våra jernvägar. Rörande malmtillgången efter Frövilinien vill je nämna, att endast Grängesbergs malmstockar haren vidd af 25,000 qvadratfamnar och att der således för hvarje famns afsänkning kunna brytas 18,000,000 centner malm af emellan 60 å 70 proc. jern, som i brytaing endast kosta 5 å 7 öre pr centner (vid Persberg i Wermland kostar 45 proc. malm 35 öre i brytning). Dessutom finnas inom !s mil från banan andra grufvefält, hvarur med samma afsänkning kan brytas 22 millioner centner malm, hållande mellan 50 å 70 proc. jern. Antag att ett centner malm kostar 10 öre i brytning och att grufve-egaren äfven vill hafva 10 eller antag 15 öre tilldess konkurens satt ned priset — 25 öre centnern; upptag äfven att till ett centner tackjern åtgår 2 centner malm, ehuru 17; är nog, åtgå: För tillverkning af 1 c:r tackjern — 2 c:r malm ss ssssssesr sesee 2e0en Frakt för 2 30 mil å1 öre Skatt och förvaltning ... 1?7s t:a kol å 6 rdr pr läst ....... Fraktkostnad till jernbruk eller saluplats vid försäljningen . 20 öre 2: 48 öre. Vid en hytta blåsas nu ledigt 60.000 centner jern på året. Efter 3 rdr pr centner lemnar den en vinst af 31,200 rdr rmt. Med nämnda malmer kan med 2 tunna kol pr centner bläsas Bessemerstål, hvilket har ett mångdubbelt högre försäljningsvärde och fordrar endast omkring 20.000 rdr dyrare hyttbyggnad. Fastän orten nu är obebodd, behöfver man ej hafva brist på arbetare. Enligt uppgift från presterskapet trån de mellersta dalsocknarne utvandra derifrån öfver 10,000 personer att söka arbetstörtjenst och under vintern äro öfver 4000 hästar ute på forsling. När förtjensten för dessa genom jernvägarne upphör inom bergslagerna, komma de gerna att taga sin förtjenst norrut. Efter någon tid då Jemtland hävigenom hunnit förkofra sig kan man med säkerhet förutse att en bana öfver norska gränsen till Levanger eller Trondhjem kommer att byggas, hvilken näst banan från Grängesberget och Siljan blifver den kraftigaste häfstången för Norrlands uppblomstring, emedan det då inom måttligt afstånd (20 mil) får en bana för sin handel som ligger verldshandeln närmre och under större delen af året är öppen. Detta är hvad Norrland företrädesvis har att önska sig, och brödrarikena i sin helhet böra äfven önska sig planens utförande, emedan intet mera förenar nationer än handel och utbyte af varor, ty härigenom wppstå gemensamma intressen. Derföre, om än denna plan för tillfället synes haiva djerfvar dimensioner, så kan den dock ordnas så, att den kan förverkligas.? Rättegangsoch Polissaker. Gatuoväsendet. Vi ha förut omnämnt, att en porträttmålare Fm I AA m mA nr ce