Aftonbladet – 26 april 1865, sida 3

endels stå i spetsen. Tvärsöfver hamnei underhålles förbindelsen medelst färjor, likt med dem man ser på de amerikanska flo derna, och staden är till och med försedd med en ?ferro carril urbano?, eller gatu jernväg efter nordamerikanskt mönster, son sträcker sig ända till Cerro. Under krige i Amerika har Havanna förtjent betydlig på de blockadbrytare, som derifrån opere rat. Flera sådana inkommo i hamnen un der vårt uppehåll der, somliga under en gelsk, andra återigen under konfedererade staternas flagga. Den bästa tiden för affä rer af den sorten var emellertid redan för liden, sedan Charleston och Wilmingtor fallit i nordstaternas händer. Bland våra största nöjen var, att on aftnarne mellan klockan 8 och 9 åse folk hvimlet och höra någon af garnisonens stort och utmärkta musikkårer spela på la plazt de Armas?, ett fyrkantigt, öppet torg, be läget mellan generalkaptenens palats och hamnen. Torget eller, rättare sagdt, plat sen är rundtomkring planterad med palmei samt orangeoch mangoträd, och på dess midt står statyen af en konung Ferdinand. omgifven af med jernstaket inhägnade busk. grupper med välluktande blommor af de mom tropikerna vanliga praktfulla färgerna. Ej ens här stiga kreolskorna ur sina ekipager, utan lyssna, sittande i dem, till musiken. Plaza de Armas inneslutes på båda sidor af kaserner för en del af Havannas starka garnison. Man sade mig, att omkring 30,000 man spansk militär vanligen finnes på ön, som får vidkännas all kostnaden för dess aflöning och underhåll. Icke destomindre och ehuru i medeltal 25 procent af från Spanien kommande trupper dö första året efter framkomsten af gula febern och andra sjukdomar, äro dess leder nästan stängda för creoler, på hvilka man fruktar att sätta vapen i händerna, under det man deremot har åtminstone ett regemente af negrer, rekryteradt bland öns fria svarta befolkning. Truppernas hållning syntes mycket god. Deras nniformer äro lämpade efter klimatet, nätta och ändamålsenliga, och deras hufvudbonader eller kepys voro de bästa jag sett, få enande beqvämhet och lätthet med ett prydligt utseende. Såväl i Havanna som förut i San Jago hörde vi mycket talas om det för spanska vapnen så olyckliga kriget på San Domin80, uti hvilket — efter hvad man påstod — 15,000 spanjorer redan fallit offer för sina i snåren dolda osynliga svarta fienders knlor, och för den ännu fruktansvärdare fienden klimatet. Infödingarne, mot hvilka de strida, sades återigen endast sammanlagdt ha förlorat 100 mån. På San Jagos hospitaler lågo 4000 spanska soldater, som återkommit från armen med en af febrar och dålig kost nästan i grunden förstörd helsa. Att Spanien på det olyckliga kriget, för hvilket Cuba nästan ensamt får släppa till penningarne, någonsin skulle kunna vinna ägot, tycktes ingen tro, hvad man än må ga i Cortes. Poliskarlarne eller väktarne i Havanna äro nattetid lörsedda med en lång pik, och, ehuru staden är rikt upplyst af gas, äfven ned en tänd lykta. De äro derföre synliga vå temligen långt afstånd, och det fela: vara, att de, likt nattväktarne i Kina, allt som oftast skulle låta höra af sig genom att ned en pinne slå på ett bamburör, för att jufvar och andra missdädare skulle ha fullcomligt reda på hvar de befinna sig. Dyika orimligheter betyda dock på Cuba minre; ty om än polisen lyckas ertappa någon orottsling, så slipper den dock nästan alltid trafflöst undan, så framt han har råd att vetala mutor. På få ställen besannas väl vättre än här ordspråket ?de små tjufvarne: ränger man, de stora låter man gå?. Penvingar kunna uträtta mycket hos de spauska jenstemännen på Cuba. Sedan ?la retreta? på Plaza de Armas? ar förbi, återstod oss ännu ett nöje, nemigen färden ombord, ty ingenstädes har jag ett vattnet så uppfyldt af de små fosforktiga lysdjur, hvarom jag i ett af mina örra bref talat, som i hamnarne på Cuba. såten tyckes bokstafligen gå fram genom del fostor; kölvattnet lyser som eld, och varje årlag öppnar ett skimrande gröngult ål i vattenytan, ströende på samma gång usentals gnistor rundtomkring. (Forts. följer. Cim m——— a