Aftonbladet – 25 april 1865, sida 3

Sandsjömålet. En mycket framstående och insigtsfull person har, med anledning af hvad i denna sak sig sednast tilldragit, fällt följande märkliga omdöme: Intendenten Frykholms anförande och slutpåstående emot Riex, vid sista förhöret den dennes, har hos mig och många andra äckt de vemodigaste känslor. Huru kan hr Frykholm våga, att offentligen framkomma med ett sådant påstående, som det, att Riex ensamt varit den felande och till olyckan vållande? Man kan antaga att hr Frykholm numera eger kännedom om rätta förhållandet i denna sak; och kan då omdömet blifva annat, än att antingen hvarken han eller trafikstyrelsen, å hvars vägnar han yttrat sig, ega något rättsmedvetande, eller ock att de förakta och trotsa detsamma? Genom den af hr Frykholm anställda rofkörningen är det faktiskt bevisadt, att okomotivföraren måste använda alla bromsarne för att hejda tågets fart, och att tender-bromsen ensam var dertill otillräcklig. Men det oaktadt drager hr Frykholm icke i betänkande att vilja frånkänna lokomotivföraren Riex samma rätt, och han åberopar, såsom fällande skäl mot Riex, reglementets föreskrift: att lokomotivförare på intet vilkor må lita på bromsarne för att stanna tåget?. Aro bromsvagnar endast till för att afintendenten begagnas vid profkörning, då han vill visa att tågets fart kan hämmas före ingången till en station, så belägen som Sandsjö? Den eller de, som anlagt Sandsjö station, med af skogen bortskymda signaler, vid slutet af en lång dossering äro mera skyldiga till olyckan, som inträffat vid denna station, än Riex. De, som onödigtvis straxt efter det ordinarie tåget afsändt ett tåg af nitton toma godsvagnar, med blott tvenne ej belastade bromsvagnar, äro mera skyldiga än Riex, som var beroende af de honom medsända bromskarlarne, hvilka bevisligen ej fullgjort sin pligt. Den eller de, som onödigtvis fördröjt det ordinarie tågets afgång på rätt tid, älvensom den, som underlåtit att, oaktadt erhållet telegram, varsko lokomotivföraren Riex, att han icke kunde fritt passera igenom stationen, hvarom han var ovetande, då han ej kunde se stationen förr än det var för sent att hejda farten; — dessa samtligen äro mera skyldiga än han. De, som underlåtit att ullgöra sin tjenst vid spårvexeln, äro mera skyldiga till olyckan än Riex, ty genom dem kunde den förekommits. Hr Frykholms advokatyr, att regiementets föreskrift, i afseende å bromsvagnar, endast gäller ordinarie tåg, är ovärdig. Han bör veta, att bromsningsförmågan mäste stå i förhållande till tågets tyngd, antingen det är ett extra eller ordinarie, ett godseller passageraretåg, och ej till tillgången af bromsvagnar på den eller den stationen, som hr Frykholm eå naivt uttrycker sig, för att urskulda en så kallad kamrat itjensten, löjtnant Bergström. Jag önskar slutligen att alla de fel, som påtagligen blifvit begångna, endast varit en. synvilla, och a!t de aldrig funnits till! Men: när de nu framstå i öppen dag för hvem helst som vill se, är det sorgligt att man vill välta skulden och straffet på den som är minst skyldig. Jag anser att Riex endast ir skyldig till olyckan i så fall, att han ej vägrat att afgå med ett sådant med otilläckliga bromsar försedt tåg, och att han j nekat att antaga en ovan bromskarl, amt slutligen att han ej varit så försigtig ut han, emot hvad hittills brukligt varit, tannat på platåen och der signalerat, om tationen var fri alt gå igenom, innan han af sig utför lutningen. Men då sjelfva traikintendenten påstär att antalet bromsvagvar var tillräckligt, ekulle väl i sådant fall ir Bergström också gjort det, och Riex nöjligen genom en sådan vägran mistatsin jenst, liksom om han motsatt sig antaganlet af en ovan bromskarl; — och skulle j hans försigtighet, att stanna på horizonalplanet, ansetts öfverdrifven, då man påtätt, att han med endast tenderbromsen unnat stanna tåget å lutningen, hvilket lock nu genom proftåget visat sig vara all leles omöjligt? Dessa äåsigter och yttranden äro af mig noget och samvetsgrannt öfverlagda och jag ar velat uttala dem för att möjligen biraga till förekommandet af ett brott emot len, för såväl underlydande som styrande ika vigtiga, allmänna rättvisan. UTRIKES. FRAN KRIKE. era Ar are oo a