Aftonbladet – 25 april 1865, sida 3

tt TOPCLAS ut natlonel Detydelse och derföre också torde förtjena omfattas med allmänt intresse. Intygen af fackmän, fådana son: i första rummet professor Blomstrand och bergmästaren Ekenstam, synas visa, att man härvidlag verkligen träffat på en källa till vinst ej blott för egaren eller egarne, utan äfven för hela landet, enär lagren lära vara både vidsträckta, lätt åtkomliga och lemna ett godt brännmaterial, samt kolen i följd deraf afsättliga till betydligt billigare priser än de engelska kolen. Besigtningsinstrumentet är af följarde innehåll: På gifven anledning hafva undertecknade enna dag infunnit sig vid nedannämnde inom Malmöhus län belägna stenkolsområden och närmare undersökt förhållandena vid de här beskrifna sehaktoch arbetsrum: 1:0 Schaktet Carl XV drifves på en vid öppningen plan mark inom Södra Wallåkra hemmans omr.de och Qvistofta socken, ungefär 1 mil NO. från Landskrona och 1!s mil från Helsingborg, endast 2 å 300 famnar från den s. k. Wallåkra station för jernvägen Helsingborg— Eslöf. Schaktets dagöppning till nuvarande bottnen var 72 fot genom lerblandadt grus, lösare sandsten samt lera. Sjelfva sulan bestod af sandsten, uti hvilken afsänkning till någon del var gjord. Närmast ö denna följde ett lager a) af en i hög grad plastisk, mörk lera af omkring 8 tums (verktums) mäktighet. Derefter vidtog b) sjelfva stenkolsflötsen med en mäktighet af fullt 10 tum. Denma 10 tums flöts syntes hålla endast sådana kol, som räknas till n:r 1 eller bästa sorts kol med skarpkantiga, mer och mindre glänsande brottytor samt lätt erhållna i större stycken af ända till en fots längd och deröfver. Öfvanör den egentliga kolflötsen förekom ec) ett 5!2 tums lager af s. k. flis, en med stenkol och bitumen blandad lerhaltig sandsten. Derofvan, utgörande arbetsrummens s. k. tak, vidtog en mörkgrå, betydligt lerhaltig samt något bituminös sandsten. Af orterna, som besöktes, var en indrifven till 108 fots längd med en bredd af 5 å 6 fot, en annan till 39 och en tredje till c:a 80 fot. Vid slutet af en hvar af dessa divergerande orter uppmättes kolflötsen och befanns vara så kostant enahanda 10 tum med samma beskaffenhet hos stenkolen, att man berättigades deraf sluta till en betydligare utsträckning af kolflötsen utan afvikelse från hvad förut om densamma uppgifvits. Att döma utan noggrannare undersökning, tycktes stupningen föga afvika från horizontallinien och var vid okulär besigtning på förenämnde distanser knappt märkbar. Såsom i hög grad underlättande grufvodriften bör nämnas, att vattnet frivilligt tog sitt utlopp genom springor och håligheter i berget, sannolikt till den betydligt djupare befintliga dalbottnen, der jernbanan passerar. För öfrigt förtjenar anmärkas, att i stenkolen icke kunde iakttagas någon svafvelkis, samt slutligen, såsom bevis på kolens styrka såsom brännmateriel, att vid försök, som anställdes i en invid schaktet belägen mindre smedja, stångjern af 3 tums fyrkant med läuhet sammansvetsades vid användning af kol ifrån grufvan. 2:0) Drottning Lovisas schakt på Boserup gårds egor i Risckatslösa socken, ungefärligen vid midten af en större sluttning af marken emot en nedanför liggande bäckdal, var en dagort indrifven omkring 60 fot. Ortens nedersta afdelning a) var en mörkt brungrå, hårdnad lera, som uppgafs hvila på fast sandsten och närmare kolflötsen öfvergick till en lösare plastisk lera. Dernäst följde b) stenkolsflötsen, med en mäktighet af 102 till 11 tum. Kolen voro äfven här af synnerligen vacker beskaffenhet, utan afbrott at någon märkbar fisrand, till följd hvaraf sortering af kolen för närvarande var öfverflödig. Omedelbart öfver kolflötsen och med särdeles skarp begränsning deremot låg c) en ljusgrå, nästan hwvit grofkornig sandsten, som lemnade ett mycket starkt och pålitligt tak för orterna. Vattnets aflägsnande mötte äfven här inga svårigheter, då det lätt afleddes utefter stollgångens botten och ifrån dagöppningen hade starkt afopp till den nedanföre belägna bäcken. 3:0) Wrams kolfält på Billesholms egor i Wrams socken. En stor dagöppning var neddrifven till omkring 20 fots djup. Efter de öfre lösa lagren f gulbrun, lerhaltig sand vidtog det takhallen vildande ,sandstenslagret af omkring 6 fots mäkighet. A sydvestra väggen af arbetsrummet uter hela dess längd trädde kolflötsen i dagen st under nämnde sandsten. På trenne ställen velägna 13 fot ifrån hvarandra, uppmättes flöten och befanns å det ena ha en mäktighet af ;3 tum och på det andra af 18tum. Redan den fötsen här undergått en rubbning eller s.k. castning, hvarförutan upplystes, att kolen ifrån vörjan upptäcktes på andra sidan dagöppningen ned motsatt stupning. Ehuru förhållandena här följd af kastningen göras mera invecklade, sakvas dock ej skäl till antagandet att flötsen äfen i fortsättningen kan uppträda med samma vanliga mäktighet, hvarmed den företer sig i lagen. Kolen voro hårda och af god beskaffenwet och flisrand förmärktes icke. På omkring 300 alnars afstånd från nämnde änkning voro i den temligen branta backsluttobetydliga stupningen af lagret antydde attl ingen stenkolsflötser på 2:ne ställen öppnade i lika höjd ingendera öfver 26 alnar under jordtan (räknadt från det högre landet) samt med rodt aflopp för vattnet uti den nedanför ligganje dalen. Den erfarenhet, vi vunnit vid den besigtning, ör hvilken ofvan redogjorts med afseende å tenkolsflötsernas mäktighet och öfriga förhålanden å de ställen, som särskildt besöktes, såäl som å andra sidan den bestämda visshet, om redan anställda försök gifva vid handen, m stenkolslagrens utbredning i en sannolikt så jodt som oafbruten följd öfver ett särdeles vidträckt territorium ; vidare den kännnedom vi relan ega om stenkolens utmärkta användbarhet för tskilliga ändamål; det stora värdet i de stenolslagren åtföljande outtömliga bäddarne af ldfasta och andra leror, liksom den, såsom det ill synas, på sina ställen ej sällsynt förekomnande jernlerans användbarhet såsom jernmalm ; let ena med det andra kan ej gifva rum för nåon tveksamhet, då vi slutligen uttala vår betämda öfvertygelse, att de skånska stenkolsfälen innehålla alltför stora, hittills till en stor el fullkomligt värdelösa skatter, att de ej skulle ara mer än väl förtjenta att i större skala tillodogöras, liksom vi ej kunna uraktlåta att gifva årt odelade erkännande åt de mäns bemödanen, som först sökt att bringa denna för provinen såväl som för landet i sin helhet så ytterst igtiga fråga återigen till lifs. Att af de hittills arbete tagna punkterna Wallåkra-distriktet måte för tillfället räknas som det mest lofvande i öljd af dess närbelägenhet till jernbanan ligger ör öfrigt i öppen dag, så mycket mera som efer tillförlitliga uppgifter bestämda bevis föregga för att flötserna förekommit på obetydligt jup en större sträcka utefter dalgången, hvarienom jernbanan fortlöper. Landskrona den 11 April 1865. G. Fr. Ekenstam. C. W. Blomstrand. Bergmästare i distriktet. Prof. i kemi och mineralogi vid Lunds universitet. J. Tranchell. Handlande. Carl Unnerus. Handlande. J. A. Dreilick. Sten Lewenhaupt. Apotekare. L. Kayser. Apotekare. J. C. M. Schmidt. F. Rooth. TR