En af våra tyska korrespondenter meddelar oss i ett bref från Wien af den 13 April följande teckning af den närvarande politiska situationen i Tyskland: De förslag rörande Italien, som man tillskrifver kejsar Napoleon, börja åter väcka uppmärksamhet. Man är inom den väålunderrättade politiska verlden förvissad om, att en omkastning är på väg att inträffa i Paris, och att man inom icke lång tid skall få se ett af dessa oförmodade beslut fattas, på hvilka kejsarens politik gifvit så många prof. Prins Napoleons utnämning till vicepresident i statsrådet, Lavalettes inträde i ministeren, Benedettis återvändande till den aktiva diplomatien såsom ambassadör i Berlin, d. v. s. återupptagandet af tre personer, som på sätt och vis befirna sig i onåd, har öfverraskat de minst lättrogne. Man sysselsätter sig mycket härmed i vårt kabinett. Man tror den kejserliga politiken om en redan uppgjord plan, som till en början skulle uppenbara sig genom en måttlig, men betecknande utvidgning af friheten inom landet. Derpå skulle följa afgörande handlinar utomlands och isynnerhet beträffande talien. För detta ändamål skall Drouyn de Lhuys afgå och efterträdas af Benedetti, hvars italienska och antiklerikala tänkesätt äro kända. Detta skall vara hufvudsumman af de intryck, som de österrikiska agenterna från olika håll meddelat sin regering. Det är möjligt, att man något framflyttar händelsen och glömmer den allbekanta klokhet, som: alltid ledt franske kejsarens beslut. Men säkert är emellertid, att man är bekymrad inom vår officiella verld. Tilläggas bör, att de underrättelser, som ingått från flera stora bankirhus i Paris, äro i samma anda och icke mer afspegla den optimistiska trygghet, som herrskade för nägra månader sedan. Det är måhända till följd af dessa farhågor Österrike tvekar att jå ett alltför öppet sätt motverka Bismarcks annexionsplaner. Det har väl sällat sig till mellanstaterna i Frankfurt för att bevara sin ställning i TyskOr alt Devara Sin Stat?tila days