Aftonbladet – 22 april 1865, sida 3

AEA MD, MU UL TAR Oo ä makt t. ex. naturvetenskapliga undersök. sg Ningar hafva på andra, och de kunna utan LJ , j He Ur RR I ner, der alla de goda filosofiska föresatserna -efterhand tappas bort och slutligen intet Jannat återstår än den allra ofruktbaraste q detta icke är händelsen, hafva vi dock här Iför oss endast en af tilologiens uppgifter, Joch till och med endast en underordnad. Vi kunna nemligen omöjligt annat, än — -Jom äfven med fara att stöta en och annan -lgamwmaldags reputerlig mening för hufvuIdet — öppet förklara, att vi betrakta filologiens rent praktiska och konkreta upplgift att bilda hvad man i allmännare mening kallar Sspråkkunskap? såsom någonting vida betydelseiullare och ojemförligt lInar ju sin bandräckning i lifvet, ej blott bestrida icke — detta måste vara klart afl: ven lå den försöker gå på egen hand och I denn: verlden än tillhör det transcenden-: tvifvel höja sig till en filosofisk vetenskap. lighet at stort intresse i och för sig. Om det koomparativa språkstudiet gäller detta i ännu lhögre grad, och forskningen blifver här sålt mycket tacksammare, som den icke endast är intressant, utan äfven i flera afseende:n fruktbar. Studerande och iakttagande de särskilda språkens inre lif kommer man genom jemförelse och induktion efterhawd till vigtiga, mången gång öfverraskanide upptäckter med afseende på sjelfva de olika tolkslagens lif och lynne, tilologien gär här öfver i etnologien, den lockar frram i dagsljuset en mängd mer eller mindre förtroliga och fina vexelförhållanden mellan hvarje språk och det folks s0ciala sståndpunkt, hvilket talar detsamma, den sllutar — såsom den bekante franske forskarren A. Maury någonstädes träffande har ytttrat — med att under språkens ordförråd och ordställningar framdraga för oss historisska dokumenter, förut icke anade. Men dels är det mera metafysiska språkstudiet dock endast en specialitet af filologien, blott en sida deraf, dels låter det sig r med nästan otrolig lätthet missbrukas. Medan vissa filologer ännu i våra dagar, efter det linguistiken uppnått alla yttre betingeler för en hög vetenskaplighet, fortfarand? begå i fråga om etymologier de allra sällsyrtaste utsväfningar och tillåta sig de mest förbluffande kombinationer, så händer de äfven, att de mera uteslutande grammaticerande lärde fördjupa sig i spekulatiooch mest andefattiga spetsfundighet, eller rentaf ett brahminiskt tankespel; och vid sidan häraf måste det, såsom vi redan anmärkt, alltid noga fasthållas, att, äfven der mera genomgripande till och med just från akade.misk ståndpunkt. Filologien borde aldrig; förglömma, att den dock väsentligen ätr en hjelpvetenskap och att verlden har rätt titill att vänta sig, att den såsom sådan, vvid de högre lärdomsanstalterna, liksom vyvid de lägre, gör sin pligt. Den borde framför allt icke liksom smått skämmas för deonar sin bestämmelse, hvilken i sjelfva verkett är en ganska vacker och af den skäraste och oförvitligaste respectability; sjelfva matematiken hjelper tillt och lemden abstrakta bildningens, tusen förrättnin-. gar, sjelfvaste filosofien har ju understund-: om den nedläåtenheten att stå oss bi i ett och annat af fullkomligt exakt natur. Vil: hvad vi ofvan yttrat — att filologien, äfstifta ett rike för sig, som mindre är af. tellas rymder, kan i lyckligaste fallet åstad-: komna något ei blot til Lyst för sig sjelf, utan äfven till gagn för andra, men vi gifva obetingadt företrädet åt dess verksamhet som medel för allmännare ändamål, för lit-: teraturen, för kulturhistorien, för etnograli fien, och när staten upprättar akademiska lärostolar för språk, förefaller det oss i hög grad sannolikt, att den åtminstone aningsvis tiänker sig något dylikt lifslefvande ändamåil med och för desamma, i stället för blott och bart ett saligt hänsjunkande i gramamatikaliska abstraktioner. Tilllämpa vi nu dessa allmänna betraktelserr på vårt närmast föreliggande ämne, måstee vi med särskild tonvigt upprepa hvad vi förut uttalat rörande faran för att man . vid wåra universiteter befinner sig inom di-. sciplinen för de nordiska språken mycket nära vid den ledsamheten, att genom ett missför1 förständ råka in på en afväg. Rentult! visak-1 na der det lefvande studiet, vi skönja å andra 1 sidan åtskilliga symptomer af en inträdande ( språsfilosofisk letargi. Man har haft för sig 1 E t en vacker uppgift och ett vidsträckt fält till att odla, man har bort haft sig i främ-: sta rummet angeläget att väcka ungdomens kärlek till de nordiska språkens häfder och monwmenter, man har bort först af allt förkunma som sitt program: det är icke endast och allenast i de klassiska språgren och des-c sas Nitteraturer all verldens visdom eller opp: l byggelse ligger innesluten, det är ej heller1 företträdesvis i t. ex. den arabiska litteratu-(q ren, hur rik och underbar den än må vara, t vi hafva icke så litet på vida närmare håll, 1 vi hiafva inom den isländska ofantligt många ls skattter, som ännu ej äro tillräckligt kända, (c oakt:adt allt hvad danskar och norrmän häraf 1 framdragit i ljuset, oaktadt tyska lärda i de ssednaste tiderna härutinnan börjat hjelpa till med en flit och grundlighet, som icke nog kan erkännas; vi hafva vidare i vår egem medeltidslitteratur, liksom i den så näraa befryndade danska och norska, åtskilligt,, som både i språkligt och litterärt afseemde väl förtjenar att närmare studeras; vi mafva, hvart vi här vända oss, märkvärdigm fynd att göra för vår kulturhistoria, för kännedomen om vår forntid och hela utveckling, för upplysnings vinnande om hvilka elementer från närmare eller fjermare håll, som varit verksamma för att bilda vår nationalitet, ?condore gentem?, låtom oss taga fatt på saken med friskhet, med värma, med blicken öppen åt alla håll, hellre litet populärt i stort, än alltför lärdt! i smått, och så med Guds hjelp — lif i spelet! — detta borde hafva varit programmet, i stället har man — Men det är vår afsigt att undvika allt hvad som kan få namn af insinuation, och vi vilja icke draga andra slutledningar än sådlana, som otvunget gifva sig sjelfva af nottoriska fakta. Vi äro icke i tillfälle — vi hafva redan sagt det — att känna hvad i ooch för de nordiska språkens studium verkass vid våra universiteter så till sägande umder hand? men vi hafva taoit temlioen cc Oo AL Ko EA m mm ——