Aftonbladet – 22 april 1865, sida 3

I INKSOM slocknar Olver hans arbete. Jag har -Jatt tacka biskop Martensens uppmuntran för att icke, i ett sådant ögonblick, tråden brast för mig. Gud har gifvit mig mycken glädje i detta arbete; kunde det lemna lett litet bidrag till att främja kärleken för 4 Hans ord, skulle jag känna mig rikligen belönad.? Detta förord är dateradt Hummeltofte, den 2:den April 18657. Hummeltofte är den landtegendom på Seland, som tillhör Monrad, och der han nu sjelf öfvertagit landtbruket, sedan den förre arrendatorn lemnat det. Då här icke kan vara fråga om en kritik öfver Monrads hermeneutiska förmåga, hvilken är allmänt erkänd, eller hans djupa exegetiska lärdom, eller ens hans estetiska och rytmiska åsigter, torde det endast vara ett nöje för läsaren, att vi här meddela några verser, hvarvid vi låta det motsvarande af Melins och den gamla öfversättningen följa till jemförelse: 18 Kapitlet. O Land, hvor Skyggen falder Mod Nord og Syd, Der ligger langsmed ZEthiopiens Strömme, Der skikker Sendebud over Havet, Og over Vandene paa Baade af Rör! ?Vender hjem, ilende Sendebud Til Folket, det höie og skiönne, il Folkefärdet, frygteligt Fra det blef til og indtil nu, Til Folket, det stzerke og knusende, Hvis land gjennemskjeres af Floder! Ja alle I, der bce i Verden, Og bygge paa Jorden: Naar Banneret reises paa Bjergene, Da skuer! Og naar der stödes i Basunen, Da lytter! Thi saa sagde Herren til mig: Jeg skuer rolig fra mit Sede, Mens Varmen glöder Ved Solens Straaler, Mens Skyen dugger I Höstens He: e. Men förend Hösten, Naar endt er Blomstringen, Og Blomsten er bleven En modnende Drue, Da skjerer Han Rankerne af Med Viinstokkniven, Og slanger hen De afskaane Skud. De blive tilhobe overladte Til Bjergenes Rovfugle Og Landets vilde Dyr; Rovfuglene nere sig af dem En Sommer, Og alle Landets vilde Dyr En Vinter. Ved denne Tid skal Gaver bringes Hen til Heerskarernes Herre; Af Folket det höie og skrönne, Af Folkefzerdet frygteligt Fra det blef til og indtil nu, Af; Folket det stzerke og knusende, Hvis Land gjennemskjzeres af Floder, Ja hen til Herskarernes Herres Navnested: Zions Bjerg. Melins bibelöfversättning : ?Ha, du land med de kliogande vingar, der på andra sidan om Ethiopiens elfver; hvilket budskap sänder till hafs och i rörskepp öfver vattnet. Går åstad, I snare budskap till det härdade uch tappra folket, till det fruktansvärda folket der längie bort, till det starka och nedertrampande folket, hvars land strömmar sönderskära. Alle I jordkretsens inbyggare och I I som bon på jorden, skolen se huru man reser upp baner på bergen, och höra huru man stöter i basunen. Ty så sade Herren till mig: Jag vill vara stilla och tillse i min hydda såsom en klar värme vid solsken, såsom en daggsky i skördandens hetta. Ty före skörden, när blomningen är förbi, och blomman varder till mognande drufva, då afskär han rankorna med knifvar och qvistarna hugger han bort. Öfverlåtne varda de tillsammzns åt roffoglarne på bergen och åt markens djur, att roffoglarne tillbringa sommaren deruppå, och alla markens djur öfvervintra deruppå. På den tiden skola skänker föras till Herren Zebaoth från det härdade och tappra folket, och från det fruktansvärda folket der längre bort, detstarka och nedertrampande folket, hvars land strömmar skära, till det rum, der Herrans Zebaoths namn är, till Zions berg.? Vår gamla svenska bibelöfversättning: ?Ve thy landena som far i skugganom under segel, på dessa sidone Eihiopiens floder: hvilket bodskap sänder till hafs och i rörskerp far på vattnen. Går åstad, I snare bådskap, till det folk, som rifvet och skinnadt är, till det folk, som grufveligare är än något annat; till det folk, som här och der utmätet och förtrampadt är, hvilkes land vattenströmmar intaga. Alle I, som bon på jordene, och I som i landena sitten, skolen se huru man skall uppresa baneret på bergen och höra huru man med trummeterna blåsa skall. Ty så säger Herren till mig: jag vill vara stilla och tillse i mine hyddo; såsom en hete, den der uttorkar regn och såsom en dagg i skördandenes heta. T för skördandene skall vexten förminskas oc den omogna frukten förtorkas medan hon ännu står i blomma, så att man måste afskära qvistarna med skäro och afhugga vinträn och kasta dem bort. Att man måste låta ligga dem tillsammans foglomen på bersen och djuromen i landena, att foglarne bygga om sommaren der sitt näste ui och lehanda djur i landena ligga deruti om vinteren. På den tiden skall det refna ock skinnade folket, det grufveligare är än något annat, det här och der afmätit och neder rampadt är, hvilkes land vattenströmmarne ntaga, föra Herranom Zebaoth skänker på let rum, der Herrans Zebaoths namn är, till Lions berg.? Det torde icke kunna nekas att sjelfva ormen af vers ger åt det hela en viss klarret, emedan derigenom de österländska aniteserna bättre framstå i sin skönhet. Om len nya svenska bibelversionen, som vänas, icke försmådde denna form, månne icke let skulle blifva en förtjenst? M. Upptäckten af Nilens källor. Resa genom förut okända trakter af Åfrika af J. H. Speke. Från engelskan af O. S. Rydberg. Fjerde häftet. Stockholm hos E. T. Bergegren 1865. Med detta häfte är Spekes skildring af in senaste märkvärdiga resa, som ledde till ipptäckten af Nilens så länge fruktlöst Alta bällar föllotäöndiantg OR UNGT -c Ä8 nm v Mm oh 2 DM PFA Me pe OM I