Aftonbladet – 22 april 1865, sida 2

STOCKHOLM den 22 April. Ännu en gång nödgas vi återkomma till den af öfverståthållarembetet nyligen så obetänksamt utfärdade polisförfattningen, hvilken till följd af allmänna opinionens påtryckning skyndsamt måste återkallas. Man har nemligen tvistat om det egentliga upphofvet till denna författning; man har bland annat förvånat sig deröfver att den varit kontrasignerad af en erfaren och human tjensteman, sekreteraren i öfverståthållareembetet, hr O. B. Hult, och man har derföre velat göra honom jemte öfverståthållaren solidariskt ansvarig för den förargelseväckande kungörelsen. Denna omständighet har gifvit oss anledning taga kännedom om den för nämnde myndighet gällande instruktion. En sådan finnes också, utfärdad den 25 Augusti 1791, efter hvilken tid åtskilliga tillägg deri blifvit gjorda; men nämnde instruktion är primitiv, den utgör grundvalen för öfverståthällarens makt och myndighet. Ifrågavarande instruktion är i allo ett barn af sin tid: den är blott två och ett halft år yngre än Föreningsoch Säkerhetsakten, uti hvilken stadgades som en allmän princip, att ?de riksvårdande ärenden skötas på sätt konungen nyttigast finner4. Också är den i verkligheten alldeles icke någon instruktion för öfverståthållare-embetet, utan för öfverståthållaren öfver K. M:ts residensstad Stockholm?. I öfverensstämmelse härmed är öfverståthållaren K. M:t allena ansvarig för stadens gubernation och styrelseX. Men till hans skrifvarebiträde skulle finnas en sekreterare, hvars syssla förnämligast består deruti, att han föredrager alla inkommande politieoch ekonomiemål samt efter öfverståthållarens godtfinnande deröfver resolutioner författar; att han uppsätter och kontrasignerar alla bref, berättelser och publikationer m. m., som i öfverståthållarens namn utgå, samt ?troligen förrättar hvad öfverståthållaren honom på embetets vägnar kan anförtro och pålägga. Man finner häraf, att sekreterarens tjenstebefattning visserligen kan vara arbetsam, men den medför ingen juridisk ansvarighet med hänsyn till de åtgärder han vidtager, allenast de utöfvas i öfverensstämmelse med öfverståthållarens ?godtfinnandeX, Han är egentligen blott ett redskap i den senares hand, han skall kontrasignera hvad i öfverståthållarens namn utgår — ja, man kan på honom tillämpa skriftens språk, att den venstra handen icke vet hvad den högra handen gör, hvadan också stundom lärer inträffat, att sekreteraren åtnjutit den utmärkelsen, att med sin kontrasignation få förse beslut som förelagts honom, men hvilka intilldess varit för honom fullkomligt främmande. Hvad landshöfdingen är för det honom anförtrodda län, är öfverståthållaren för hufvudstaden. Landshöfdingarneinnehade också tillförene gent emot sina underordnade, landssekreteraren och landskamreraren,samma makt och myndighet, som öfverståthällaren till sin sekreterare. Men denna landshöfdingarnes myndighet begränsades omsider vederbörligen genom landshöfdingeinstruktionen den 10 Nov. 1855. Landssekreteraren och landskamreraren äro numera föredragande, hvardera för sin afdelning, de hafva yttranderätt, deras mening skall af chefen inhemtas, och de ega reservationsrätt mot de beslut som af honom fattas. En sådan skyldighet i förra, en sådan rättighet i senare fallet är icke — såsom ofvan visats — tillagd sekreteraren hos öfverståthållaren. Nära tio år ha förflutit sedan landshöfdingeinstruktionen, kontrasignerad af J. F. Fåhreus, utfärdades. Hvarken han eller någon af hans begge efterträdare i chefskapet för civildepartementet har aktat nödigt, ansett tiden inne, eller fördristat sig gå i författning om en ny och tidsenlig instruktion för öfverståthållareembetet, ehuru konseqvensen dertill bort mana dem. De hafva antagligen alltje ut varit genomträngda af föreställningen att ?gubernationen? är från öfverståthållarens person oskiljaktig, och att hans makt den förutan skulle vara af ringa värde. Vi hemställa dock till nuvarande civilministern om det ej vore med fd ordning förenligt, om det icke vore fullkomligt behörigt, att en ny instruktion äfven blef utfärdad för öfverstäthållareembetet. Hade den funnits till före den 27:de i förra månaden då den celebra poliskungörelsen expedierades, så hade den möjligen icke utfärdats, och öfverståthållaren hade då besparats det stora obehaget att återkalla densamma, en åtgärd, som i det minsta icke höjde denna embetsmyndighets anseende. Arrendatorerna af Lunds domkyrkohemman bafva nyligen genom deras ombud, f. riksdagsmannen Per Nilsson i Espö, till K. M:t ingifvit ansökan derom att proposition 1 nästsammanträdande ständer måtte aflå