Aftonbladet – 21 april 1865, sida 2

Sekreteraren upprepade dessa ord med en nästan spasmodisk ansträngning och en så besynnerlig, metall-lik klang i rösten, att den sömniga gubben i röda rocken helt och hället öppnade ögonen. Det är min befallning att de skola kallas så, hädanefter, vilda unitarier, hör ni, vilda.? Ja, ers nåd, vilda. Har ni slutat? 4 sade Rosas derpå till den tredje skrifvaren. Just nu, ers nåd. Läs då upp det der. Sekreteraren uppläste med hög röst som följer: åLefve argentinska konfederationen! Död åt de vilda unitarierna! Till hans excellens, guvernörens adjutant, öfverbefälhafvaren för andra afdelningen, öfversten don Antonio Ramirez. Undertecknad har af vår upphöjde styresman, lagarnes ryktbare återställare, brigadiergeneralen don Juan Manuel de Rosas, erhållit befallning att meddela ers nåd, det hans excellens funnit för godt förordna: först att ers nåd vid officiella uppgifvandet af truppernas antal alltid bör fördubbla detsamma, samt för det andra att ers nåd vid samma tillfälle bör förklara att mer än hälften af trupperna äro i stridbart skick samt brinnande af heligt nit för konfederationen. Hvilket ers nåd bör för framtiden mycket noga ihågkomma. Gud låte ers nåd lefva i många år! Det är rättt, sade Rosas och mottog papperet som sekreteraren räckte honom. Eh!4 ropade han derpå, vändande sig till det hörn af rummet der gubben iröda rocken nickade, du har återigen sofvit, late gubbe? Eörlåt, erg excellens...4, stammade den