Aftonbladet – 20 april 1865, sida 3

C i j sjelfva sekreteraren kastar en blick af förvåning öfver stadsfullmäktige. Iugen undre derpå! En vik af Saltsjön var till döden dömd. Nybrovikens öde var afgjordt. Och ingen reservation! Icke ens någon löfverläggning! Det fanus dock bland stadsTI fullmäktige män med stor parlamentarisk talang och med eljest öppna ögon och öron; det fanns utmärkta jurister, som ur den obetydligaste formfråga kunna utspinna en diskussion al flera timmars längd; det fanns en hel hop s. k. praktiskt folk, som, när I det gäller reparation af en gammal kakelugn feller en gammal takränna för något af staIdens hus, nog ha sitt ord i laget. Men alla tego, alla! Hvilken ny Tbeseus hade då med sitt medusahufvud förlamat så många tungor, förstenat så mycket förstånd? Det var dock ingen småsak. Ett vatten, der fordom lif och rörelse rådde, förvandladt till jord! På en enda eftermiddag gjorde hufvudstadens nya styyrelse Stockholm mera ondt än den gamla cdrätselkommisionen gjort under hela sitt lif, och detta var väl icke meningen med nyya kommunallagen. Och icke kan det gerrna förebäras såsom mildrande omständighett, att det skedde utan ötverläggning. Nu till de angifna skälen för Nybrovikens utfyllning eller de stora fördelarne deraf, enligt komiterades förslag, som låg till grund för stadsfullmäktiges dom. Några rader äro nog för att visa ihåligheten. ?Förlängd kaj?. Vi skulle medge det, om man kunde bevisa oss, att en sida i en triangel är större än de två andra tillsammans, eller att det föreslagna lilla kajstycket från Sillbofsgränden tvärs öfver viken är längre än den förut tilltänkta kajen kring hela vikens strand. Om professor Jöns Svanberg ännu lefde, hvad han skulle få roligt! han som i en matematisk examen yttrade de minnesvärda orden till studenten, som påstod, att en sida i enliksidig triangel kunde vara större ään de begge andra. Posito, hherre!4 sade han, att en katt springer efteer en råtta, hvilken väg springer han då?? Den kortaste naturligtvis eller en sida aaf triangeln, men icke två. Ergo är herren diummare än en katt.? — Hvad skulle hon icke då ha sagt om dem, som påsta att den lilla basen för en hög likent triangel är större än de begge benen tillsammanstagna! Hvad han skulle höft roligt! Vidare talas om nödigt utrymme. Men hvar vill man då göra at de skutor och båtar, gom förr hade sin plats i Nybroviken ? Man lägger dem vid den nya kajen, som skall sträckas ända till Djurgärdsbron. Men vore icke äftven då Nybroviken ett plus till, ett utrymmee mera? Men betänk, vi få ett ny!t torg i tstället. Ett torg i närheten af ea hamn, deer varor skola hopas och längre förbli ligganade! Nämn oss en stad i verlden, der såådant anses tjenligt! Man får ett nytt jorrdområde, det är sannt, men förlorar ett lika stort område vatten med den nytta coch det behag man hade deraf och som hwarje annan stad skulle skatta sig lycklig att ega. Men det blir beqvämare till hamnen. Är då 110 lots ökad väg till hamnen beqvämligare för den mer tralikerande delen af en stad? Och ligger en skuta vid Djurgårdsbron närmare denna trafik än en sk.ta i Nybroviken? Det ena är kostligare än det andra. ?Kortare väg till Djurgården.? Hrr komiterade, liksom hrr stadsfullmäktige, tänkte endast på det trefliga Bläporten, dit man visserligen Ihunne något fortare, men de tänkte, märtkvärdigt nog, icke på det vida trefligare Haasselbacken, dit man vida förr kommer framm med våra små ångbätar. Och hinner man då icke fort nog, för att sköta sina aflärer ) på Djurgården? Hvem kunde väl någonsinn föreställa sig, att bland fördelarne af een viks uifyllnipg äfven skulle räknas den, att komma några minuter förr till en lustjpark. Sköna tanke, hvar teg jog dig ifråm!? sa Sjövall. Sanitära jfördelar.? Der ha vi våra kloka gummor. Vi törstå ati men kan fylla igen : ölen af en insjö, sådan som Klara träsk. ! Men fylla igen en hel vik af Saltsjön, fallande och stigande med den och ofta der-: ifrån bemtande sin salta friska skärpa, det : förstå vi ej. Men, heter det, Nybroviken . var osund. Hvem var skulden dertill? Jo, stadens egen styrelse, som år från är tilläi. tit sopor och annat afskräde hejdlöst vrä-. kas deri och aldrig uppmuddrade. Och för ; ötrigt, fråga alla de säder i Europa, som ! med ofaniliga omkostnader gräft kanaler, ingenting mindre än sunda, fråga, om dell vilja ig nfylla dem? De skulle svara oss: med den frägan: Är ni galen? Men så l: galna äro vi, som, när vi icke ha kanaler : att fylla ut, i stället fylla hela vikar och sjöar. ! Hufvudstacdens förskönande.? Det der är nästan det hemskaste, ty det läter som ett bån. Ordet estetiskt förekommer verklhigen i komi-förelaget. Hrr komiterade! I kunnen nämma hvilket ord som helst. Men nämnen I ordet: estetiskt, då — då blir jag rädd, siåsom det står i Wadmans visa. Främst blland de fem komiterade, som uppgjort förslaget, träder hröfverstlöjtnant F. W. Leijonancker, Stockholms skicklige : vattenledare. Således äfven han en fiende till vattnet! Hvem hade kunnat tro det!!l! Etiom tu, Brute!? Duger då endast det: vatten, som ledes under jorden genom rör? Men det vatten duger ej com, återspeglande ! t l fästels sol och etjernor, vaggar in i bjertat af en stad farkoster af alla storlekar, förnödenheter af alla slag! Vattenledningssmak och mullvadssenille — bevare oss himlen för en såcan estetik! . 1 Men? — hörde vi mången gång de vat1 tuskräckte förklara — ?vi medge att det var ! j 1 en olycka, en dumhet att någonsin ha börjat dessa uttfyllningar. Men när man en ång börjat, så blir det ju en naturlig följd.? Das Aa Klan