Aftonbladet – 19 april 1865, sida 3

somm Po CE ke SV oe Pr ÖR ff låret, en uppgift, som hr Jå den person, som lemnat enkefn I varande understöd. I allmänhet hade mormodren på senare tiden behandlat dottersonen med Jlånt af vänner och bekanta. Han e Ider synbar ånger, sitt brott, som han föröfvat l under inflytande af ruset och den själsdomning, Ihvari han befann sig efter ett under flera dagar Efter att derdtä et Ulfhjelm Aroseni kontor. fter att derstädes haft kondition en kort tid, läste han sedan privat för att taga s.udentexamen, hvilken han, efter åtskilliga misslyckade försök, slutligen absolverade den 19 Sept. 1861. I Februari 1862 inskrefs han som furir vid Helsinge regemente, men tog afsked redan i Mars månad samma år. Genom en slägting till grefve Kalling antogs han våren 1863 som furir vid Nerikes regemente och började passera graderna i Augusti, men efter uppkommen misshällighet med en af officerarne blef han hindrad att taga sin examen och tog derföre i Oktober samma år afsked från Nerikes regemente. Sedermera bodde han hos mormodren tills danska kriget bröt ut. Då begaf han sig öfver till Köpenhamn och fick anställning vid 5:te infanteri. regementet. Vid Dyppel tillfångatogs han och fördes till fästningen Spandau samt blef först fri vid utvexlingen i Travemtinde den 13 Augusti. Derefter vistades han 6 veckor i Köpenhamn, hvarifrån han begaf sig till Hamburg, för att der söka värfning i Nordamerikas unionsarmå, hvilket dock icke lyckades honom. Till Stockholm återkom han i Okt. 1864. . Under ransakningen förekom i öfrigt ingenting nytt eller anmärkningsvärdt. Angående sin I mormoders ekonomiska omständigheter upplyste Cronhjelm, att hon årligen åtnjutit en pension af 1500 rdr, hvarjemte hon ytterligare genom stadsfiskal Silfversparre pppurit 300 rdr om Si fversparre bekräftade, men han ansåg sig ej böra uppgifva namnet u Karth ifrågagrofheter och hårda tillmälen och till och med ibland kört ut honom. Pengar hade han erhållit af henne, då hon hade några; för öfrigt hade han rkände, unfortsatt rumlande. Angående de sjelfmordstankar, hvarmed Cronhjelm umgåtts, vidhöll han sina förut hafda uppgifter, liksom han icke heller nu kunde erinra sig på hvad sätt han kom: mit hem från Stadsgården om aftonen, då brottet föröfvades. Hans mormor hade öppnat förstugudörren för honom och genast mottagit honom med förebråelser. Han hade först ingått och satt sig i köket, dit mormodren följt efter honom, fortsättande att förebrå honom, då Cronhjelm gått undan till sängkammaren, dit mormodren äfven följde honom, sättande sig på sängkanten. Cronhjelm hade tagit plats på en stol. Hon hade kallat honom, din förbannade långholmare, m. m. dyhkt, hvilket så uppeggat honom, att han drog den laddade pistolen ur fickan och sköt henne. Mormodren nedföll genast på golfvet, utan att gifva ett ljud ifrån sig. TI Någon tanke på att döda henne, förklarade han sig förat aldrig ha hyst. fter brottets föröfvande satt han en stund betagen af förskräckelse, hvarefter han gick uti köket och tände ljus, hvarmed han åter begaf sig in i sängkammaren, då den fasansfulla synen framstod för honom i all sin gräslighet. Han undersökte likväl icke, som han påstår, huruvida mormodren var död eller ej. Fattande istolen rusade han nu ånyo ut i köket, der han addade denne, för att skjuta sig sjelf; men någonting fattades honom för detta uppsåts fullfölJande. Hans själstillstånd var emellertid då sådant, att han icke kan erinra sig hvad det var som fattades; men han trodde, att det varit knallhattar. Kastande pistolen ifrån sig, förtärde han först något bränvin, som fanns i en butelj i skåpet, hvarefter han tillgrep de guldoch silfverpjeser, som förvarades derstädes och sedan anträffades hos honom, samt lemnade hemmet. För hans senare företaganden, hans vacklande tanke än på flykt än på att angifva sig sjelf; hans vistande natten mellan lördagen och söndagen på jernvägshotellet; hans besök på söndagsmorgonen i hemmet, då han skref det förut omnämnda brefvet till apotekar Kindstrand, hvari han bad honom ombesörja mormodrens begrafning, hans planlösa flykt till Södertjelje och gripande derstädes — ha vi förut vidlyftigt redogjort. nsakningens fortsättande uppsköts till annan dag för åtskilliga personers inkallande. Stjernsvärdska målet. Då detta mål sednast förevar vid Sollentuna häradsrätt, tillstädeskommo häradshöfding Gahn, allmänna åklagaren landsfiskal A. Ekbom, majoren Fäfmavärd genom ombud samt kronofogden Hellhoff och fjerdingsmannen, arrendatorn af Thureberg, hr Moäll. . Allmänna åklagaren ingaf sina slutpåståenden, hvari yrkades ansvar å kronofogden Hellhoff :1:0 efter 15 kap. 9 derföre att han olagligen ekulle häktat majoren; 2:0 efter 12 kap. för utbytande af fångförpassning; 3:0 igt 16 kap. för falsk rapport till konungens befallningshatvande samt dessutom för alla dessa fall efter 25 kap. 16 och och 21 s, allt strafflagen; ode männen i majorens konkurs, notarien D. Sillen och bryggaren Hauffman ansvar enli 15 kap. 10 8, jemfördt med 9 sagda k:p. oc 3 kap., derföre att de hindrat majoren afresa från Blänsen. beröfvat honom friheter och varit vållande till det bekanta uppträdet derstädes, då majoren vid auktionstillfället sköt en ridhäst, samt slutligen å fjerdingsmannen Moel ansvar efter 15 kap. 9 derföre att han skulle misshandlat fånge. Hr Hellhoff inlemnade ett skriftligt anförande, hvarefter majoren Stjernsvärd genom förbemälde ombud ingaf en längre skrift, hvari yrkades att kronofogden Helikoff skulle dömas fill straffarbete, förklaras sin kronofogdetjenst förlustig samt ovärdig att i rikets tjenst vidare begagnas, ersätta majoren med 7000 rdr och genast i häkte inmanas; å hrr Hauffman och Sillen yrkades lis kaledes fästning, förlust af medborgerligt förtroende, utgifvande af betydligt skadestånd samt deras inmanande genast i häkte samt å hr Moell förlust af fjerdingsmanstjensten, 2 års straffar: bete och inmanande i häkte. Sedan hrr Hellhoff och Moäll bestridt allt af: seende å förbemälde yrkande, öfverlemnades målet af parterna. Rättens utslag blef, att majoren Stjernsvärd ej ansågs kunna till ansvar dömas, hvarken för det han vid auktionstillfället skjutit hästen eller för misshandling af djur: men emedan majoren gripit konungens befallningshafvan.de i embetet, fälldes han att böta 20 daler eller 10 rdr rmt samt ersätta de af honom inkallade vittnen. Hrr Silln och Hauffman frikändes från ansvar, liksom hr Hellhoff för häktningsåtgärden; men alldenstund han rådt hr Moäll till majorens fängslande och utbytt förpassning samt för ofullständigheten i den förevisade, dömdes han för nämnde förseelser att böta 30 rdr samt ersätta sina vittnen. Hr Moäll fälldes likaledes ätt böta 25 rdr, skolande hvilken af dem, som bäst gälda gitter, betala allmänna åklagaren hans resekostnad med 65 rdr 72 öre. . Rättegångskostnaderna blefvo för öfrigt par: terna emellan qvittade. — Sparbanksmålet i Uddevalla. Detta i mer än ett hänseende märkvärdiga mål, som rörde öfverklagande af beslutet att, under benämningen välgörenhet, af sparbankens hjelpfond till stadens kassa afstå 30,000 rdr för underlättandet af de skattskyldiges åliggande att uppföra elementarläroverkets nya skolhus, hvartill dessutom ett statsanslag å 20,000 rdr erhållits, har nu af hof. rätten blifvit utan skiljaktighet afgjordt; förenämnde beslut är upphäfdt och svarandena för. ständigade att betala ersättningen till ordföramdena och ledamöterna i särskilda rådhusrätten, samt lösen af två förordnanden för de först. nämnda; öfriga omkostnader qvittas. (6. Hr.)