Aftonbladet – 19 april 1865, sida 3

j Å I derigenom styc kändt att de flesta tyska staterna för några år sedan afslöto en tysk sådan: ?Postverein?, till ömsesidig lättnad för tysk brefvexling m. m., och till större enhet, kraft och eftertryck i fråga om den .J utländska samt vid alla öfverenskommelser med främmande länder. Dess nytta och I kraft ha nyligast och för oss tydligast bevisat sig uti stipulationerna af den mellan Sverge och Preussen sednast afslutna posttraktaten. Det skandinaviska norden saknar en sådan enhet, enighet och styrka, och faller ckevis sönder till Tysklands fötter. Enheten på postområdet är så ringa, att t. ex., under det vid utländska handelsoch tullfördrag, underhandlingarne bedrifvas för begge unionsrikenas räkning;, ja genom fullmäktige från begge länderna, såsom nu sednast i Paris, afsluta Sverge ochh Norge hvar för sig sina postöfverenskommelsser utan det andras vetskap eller åtminstone; delakmark, då det drog sin utländska brefvexling från unionskontoret i Hamburg ochlade den i danska Hamburgkontorets händer, för några år sedan, hvaraf följden mu blifret under kriget annammades af tyska auktoriteter, norska brefvexlingen likaledes öfvergick i dessas våld; eller såsom t. ex. Sverge gjort i sitt fjolårsfördrag med Preussen, hvilket icke allenast afslufits utan norsk delaktighet, utan jemväl, genom en skicklig volt från preussarnes sida, gjorts till en kil emellan Sverge och Norge, förbundit Norge till tacksamhet mot Preussem, som ur Sverges skinn den gången skar en så hederlig remsa åt Norge, hvilket derigenom erhöll I sin mån postintressen alldeles stridande mot Sverges, i stället för unionella med dem. Afven Danmark sökte Preussen uti sistnämnda fördrag att på ungefär enahanda sätt tillförbinda sig, på Sverges bekostnad, och att gifva åt Danmark intressen emot Sverges (se art. 31 af nämnda fördrag). Detta må för ögonblicket vara nog sagdt om oundgängligheten af en skandinavisk postförening, för att hålla den sålunda in på lifvet ryckande tyska inom hennes behöriga gränser. Behofvet och gagnet i ekonomisk måtto af en sådan skandinavisk förening, hvilken derjemte är af den lyckliga beskaffenhet att alldeles lemna dynastiska frågorna oberörda, torde med ganska få ord kunna antydas. Likasom Danmark föredrager att rikta sin sjöpost åt Lubeck i stället för åt Kiel, för att behålla postföringen i sin egen hand så långt som möjligt, och derföre rentut afslagit Preussens anbud att med sina fartyg deltaga t en postföring emellan Kiel och Korsöer, hafva Norge och Sverge alla skäl att hellre önska sjelfva föra sim post på de skandinaviska vattnen, än att derinsläppa en tysk stormakt, med alla konseqvenserna af kolupplag o. d. i skandinaviska hamnar; och om de trenne rikema förena sina krafter, skola dessa förstå att göra en sådan postföring på samma gång fullständigare och för hvartdera riket ekonomiskt mindre kännbar, än när de föra sjöpost hvart och ett för sig. Det är väl sannt, att Sverge genom det i fjol afslutna preussiska fördraget är bundet fill 6 års ångfartygstrafik emellan Skåne och Pommern, men postföringen med dessa fartyg kan år för år uppsägas, och en skandinavisk sjöpostföring kunde gifva Sverge så stora ekonomiska fördelar, att det derigenom utan synnerlig afsaknad kan bära penningförlusten vid den sexåriga preussiska, hvilken i alla händelser u.åste fördragsenligt fortgå — så vida icke ett nytt krig gör slut derpå. Lämpligheten af en skandinavisk postförening, just nu, synes ligga i öppen dag. Sverges och Norges behof af postgång genom Danmark vintertiden har sällan blifvit på ett så slående sätt ådagalagd, som under sednaste vintermånader. Danmarks åhåga att numera vända sin utländska postgång hellre åt Liibeck än åt Kiel, är likaledes klart prononcerad. Sommarfarten till Libeck för danska posten går lika fördelaktigt öfver Köpenhamn, som öfver Korsöer. Norge har både i fjol och i år visat sig benäget för Libeck. Sverge har öfver Malmö samma intressen. Daglig postförsändelse emellan Liäbeck och Öresund är således för skandinavisk postförening en lika klar som lätt affär. Danmark behåller i Libeck sitt. kontor, och innehar der redan befogenhet till hela skandinaviska korrespondensen. I Hamburg finnes, ifall det danska ej der får ny verksamhet, detsvenska qvar att använda för samma skandinaviska ändamål. När det svenska jernvägsnätet blir färdigt, behöfver Norge knappast sända sin post sjövägen till och från Öresund, så att denna dess kostnad kan bortfalla. Genom de nya jernvägar, som snart blifva färdiga emellan Trawemiinde och Hamburg, komma dessa orter att närma sig hvarandra på ett par timmars afstånd ; och posternas delning, alltefter skyndsamhetens fordringar, mellan Libeck och Hamburg, åt Lauenburg eller åt annan linie, kan verkställas ombord på de skandinaviska,snabbgående ångfartygen, som utan svårighet kunna inrättas att tillryggalägga afståndet emellan Köpenhamn-Malmö och Trawemiinde på mindre än 12 timmar. Grunderna för en skandinavisk postförening böra ej vara svåra att finna. Det internationella portot emellan de trenne länderna bör utgöras af afsändande landets eget inländska medelporto sammanräknadt med det som utgår i det emottagande och det transiterade. Då är man befriad från hvarje obillighet och nyckfullhet vid dessa bestämningar. Allt sjöporto mellan Skandinavien och Tyskland kan undvaras. Angfartygskostnaden betala delegarne årligen pro rata arte, alltefter det antalbref, som hvartdera andet med dem skickat och erhållit. De närmare bestämmelserna tillhöra icke denna uppsats, och böra ej heller på förhand i allmänt tryck för utländska ögon framläggas. Med utlandet skulle föreningen alltid emensamt, eller såsom ett helt, underhandla. ngenting hindrar att två af delegarne kunna sinsemellan aftala skeppspostföring på linier, dem den tredje icke behöfver. Så vore fullständig frihet och fullständig enhet på samma gång uppnådda; ty de här uppgifna nNrFinpinaerna ära af dan art att da svårlivern tighet, såsom t. ex. Norge gjort med Danvit att densamma, då i fjol danska kontoOO MHnHHn-Hhb6:cZ;tr