På Dramatiska teatern hade man i går afton det nöjet att få återhöra den unge särdeles talangfulle violinvirtuosen Leopold Auer, som väckte så mycket intresse vid ;sitt besök härstädes för två år sedan. Hr Auer spelade i gär ?Ballade och Polonaise? af Vienxtemps, Schuberts Ave Maria?, Paganinis Perpetuum mobile7, som utom all fråga gör skäl för namnet; vidare Wieniawskis intressanta Legende? samt densammes ?Souvenir de Moscou?, och hade hr Auer, som belönades med rikligt bifall och framropning efter hvarje nummer, artigheten att slutligen utöfver p ogrammet spela ?Carnaval de Venise?, som uppväckte en crdentlig bifallsstorm med åttöljande dubbel framropning. I alla dessa stycken, som öfverhufvud taget förnämligast tillstadde virtuositetens utveckling i dess fördelaktigaste dager, iakttog man hos hr Auer en lysande teknik , som med osviklig säkerhet och renhet besegrade svårigheterna i de mest halsbrytande passager, jemte en lycklig förening af kraft och smidighet i stråkföringen, hvilka egenskaper framförallt hade tillfälle att samfäldt göra sig gällande i Karnavalen. Oaktadt hr Auer sedan sin sista härvaro gjort ytterligare och stora :ramsteg i utbildningen af sin talang, återfinner man dock i hans föredrag samma Na RME RUUSNILTORSUNSNIEFTNUSDE SOROS NERE ROR