Aftonbladet – 15 april 1865, sida 2

en resa, från hvilken den varmhjertade fosterlandsvännen tyvärr aldrig återvände. Skarpskytteföreningens styrelse har emellertid ansett det väckta förslaget icke böra falla, helst sedan föreningens starka tillväxt under de sista åren gjort behofvet af en sådan ordonnanstrupp alltmer och mer kännbart. För det åsyftade ändamålets ernående har likväl styrelsen ansett nödvändigt att vinna någon framstående och sakkunnig persons medverkan, och har derför vändt sig till chefen för lifgardet till häst, generalmeajoren grefve Björnstjerna, med begäran om hans råd och medverkan i saken. Grefve Björnstjesna, som alltifrån skarpskytterörelsens sta uppkomst visat sig vara en varm vän och verksam befordrare af densamma, har med största beredvillighet förklarat sig vilja medverka till det väckta förslagets förverkligande, och har han för detta ändamål tillkännagifvit, att hästgardets ridhus finge för den ifrågasatta truppens öfningar begagnas, äfvensom att han ville lemna anvisning på lämplig instruktör samt i öfrigt egna företaget allt det bistånd som kunde blifva af honom beroende.