Aftonbladet – 15 april 1865, sida 2

nen och den utmärkte läkaren, som nu inträdde i korridoren. Daniel gick ut emot doktor Alcorta, tryckte varmt hans hand och sade: Tack, sefior!4 Hvar är Belgrano?4 sade Alcorta, angelägen att afbryta Daniels tacksamhetsutgjutelser. Ett ögonblick; sade den sednare och förde doktorn in i matsalen, der Amalia ännu stod med ljuset i handen; har ni medfört allt hvad ni behöfver för förbindningen ?4 Ja, jag tror det, svarade doktorn, pekande på en mahognylåda, som Pedro bar under armen; det enda jag behöfver är linne till förband. Daniel gaf Amalia en blick och hon ilade tillbaka till sina rum. tDetta är det rum Eduardo skall hebo, sade Daniel, kanske vi skola bära honom hit innan ni undersöker hans sår? tJavisst, svarade läkaren, som tagit mahognylådan från Pedro, ställt den på bordet och börjat derur framtaga åtskilliga instrumenter. Pedro?, sade Daniel, ?vänta oss derute, eller ännu bättre, gå till Amalia och visa henne huru man skall sönderklippa linne till förband: ni bör veta det bättre än hon. Och nu sefior?, tillade han, skall jag säga er att Eduardos sår äro officiella.? Ett sorgset leende bredde sig öfver Alcortas fina ädla drag. Jag anade det genast, sade han, efter några sekunders tystnad ;men låtom oss nu gå till Belgrano.? Då de inträdde i salen, tycktes Eduardo hafva fallit i sömn; det var emellertid endast mattigheten som tillslöt hans ögon. Då dörren öppnades, upplyftade han huf